Renato Dulbecco (1914–2012) – Nobelprisbelönad virolog bakom onkogener
Renato Dulbecco — Nobelprisbelönad virolog (1914–2012) som visade hur onkogener i virus kan orsaka cancer; pionjär inom cancerforskning och molekylär virologi.
Renato Dulbecco (22 februari 1914–19 februari 2012) var en italienskfödd amerikansk virolog som fick Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1975 för sitt arbete med onkogener. Onkogener är gener i virus som orsakar cancer när de infekterar djurceller. Dulbecco utvecklade viktiga experimentella metoder för att kvantitativt studera djurvirus och visade hur vissa tumörvirus kan infoga sitt genetiska material i värdcellens DNA — en mekanism som förklarar hur virus kan förändra cellens normala reglering och leda till cancer.
Tidiga år och utbildning
Han studerade vid universitetet i Turin under Giuseppe Levi. Hans studiekamrater Salvador Luria och Rita Levi-Montalcini flyttade också till USA med honom och vann Nobelpris. Dulbecco blev inkallad i den italienska armén under andra världskriget, men anslöt sig senare till motståndsrörelsen. Efter kriget fortsatte han sin karriär inom virologi och flyttade till USA där han kom i kontakt med ledande forskare inom molekylärbiologi och virusforskning.
Vetenskapliga bidrag
Metoder för att studera virus: Dulbecco anpassade och utvecklade kvantitativa tekniker för att mäta infektiösa partiklar och studera hur virus infekterar och förändrar celler. Dessa metoder gjorde det möjligt att följa virusets påverkan på cellpopulationer och att mäta transformation — övergången från normal cell till tumörcell — på ett reproducerbart sätt.
Onkogener och integration i värdgenomet: Genom sina experiment visade Dulbecco att vissa tumörvirus kan integrera sitt genetiska material i värdcellens kromosomer. Denna upptäckt var avgörande för förståelsen av hur virus kan framkalla cancer och banade väg för senare arbete som ledde till identifieringen av cellulära prot-onkogener (c-onkogener) och förståelsen av cancer som en genetisk sjukdom.
Nobelpriset 1975 och samarbete med kollegor
Priset delades med Howard Temin och David Baltimore. Temin och Baltimore visade oberoende av varandra förekomsten av revers transkriptas — ett enzym som kan kopiera RNA till DNA — vilket stödde modellen att vissa RNA-virus kan bilda DNA-kopior som integreras i värdcellens genom. Tillsammans beskriver deras arbeten hur virus och cellernas genetiska material kan interagera för att förändra cellens beteende och orsaka tumörbildning.
Betydelse och arv
Dulbeccos forskning har haft långvarig inverkan på cancerforskningen och molekylärbiologin. Genom att kombinera noggranna experimentella metoder med nya koncept kring virus–värdinteraktioner öppnade han dörren för upptäckten av cellens egna gener som kan orsaka cancer när de aktiveras eller förändras. Detta bidrog till framväxten av fältet molekylär onkologi och till de metoder som idag används för att studera cancergener och utveckla riktade behandlingar.
Senare år
Dulbecco fortsatte att vara en inflytelserik röst inom biomedicinsk forskning och utbildning under hela sitt liv. Han mottog flera internationella utmärkelser för sitt arbete och berömdes för förmågan att kombinera teknisk skicklighet med en djup förståelse för biologiska principer. Renato Dulbecco avled 2012, strax före sin 98:e födelsedag, och lämnar efter sig ett bestående vetenskapligt arv inom virologi och cancerforskning.
Sök