Rifat Hadžiselimović
Akademiker Rifat Hadžiselimović är en bosnisk genetiker. Han föddes i Šiprage i Bosnien och Hercegovina den 7 januari 1944. År 2013 utnämndes han till emeritus efter över 45 års tjänstgöring. Han fungerar som vetenskaplig rådgivare vid institutet för genteknik och bioteknik vid universitetet i Sarajevo.
Rifat Hadžiselimović är medlem av Bosniens och Hercegovinas vetenskaps- och konstakademi sedan 2018.
Utbildning och yrkeskarriär
Rifat Hadžiselimović avslutade sin gymnasieutbildning i Banja Luka, varefter han 1962 skrev in sig vid fakulteten för naturvetenskap och matematik i Sarajevo. Han tog examen som biologilärare 1966 och avslutade sin magisterexamen i biologi (antropologi) 1971 vid den naturvetenskapliga och matematiska fakulteten vid universitetet i Zagreb, Kroatien. Hans magisteruppsats hade titeln "Historisk aspekt av förändringen av den relativa frekvensen av två allelogener i mänskliga populationer". Han disputerade i biologi 1976 vid den naturvetenskapliga fakulteten vid universitetet i Sarajevo på temat "The Genetics of ABH antigens secretion in the population of Bosnia and Herzegovina".
Sedan 1966 har han varit anställd vid den vetenskapliga fakulteten vid Sarajevo universitet, först som biträdande lektor (1966-1977), sedan som biträdande professor (1977), biträdande professor (1980) och professor (1984) i olika ämnen: Humangenetik, genteknik och bioteknik, molekylärbiologi, evolution, bioantropologi och biomedicin.
Han var en aktiv medlem av Antropological Society of Yugoslavia och var medgrundare och medlem av Association of Genetics in Bosnia and Herzegovina. Från 1984 till 1986 var han också chef för biologiska institutionen. Mellan 1994 och 2003 var han engagerad i utvecklingen av "Postgraduate study of biological sciences", där han var chef för programmet, och från och med 2007 var han chef för programmets område "genetik".
Under perioden 1987-2001 var han direktör för institutet för genteknik och bioteknik (INGEB) och från 2001 var han projektsamordnare för DNA-projektet som utvecklades i samarbete med Internationella kommissionen för försvunna personer (ICMP). Han var också anställd som vetenskaplig rådgivare för institutet (INGEB) och från 2006 till 2012 utsågs han till ordförande i institutets styrelse.
