Victor Horta: belgisk arkitekt och art nouveau-pionjär
Victor Horta: banbrytande belgisk arkitekt och Art Nouveau-pionjär — upptäck hans ikoniska verk, Hôtel Tassel och UNESCO-klassade mästerverk.
Victor, Baron Horta (6 januari 1861 - 8 september 1947) var en belgisk arkitekt och designer. John Julius Norwich sade att han var "utan tvekan den viktigaste europeiska art nouveau-arkitekten". Horta är ett av de viktigaste namnen inom art nouveau-arkitekturen. Vissa säger att hans Hôtel Tassel i Bryssel var första gången stilen användes på arkitektur.
År 1932 gav Belgiens kung Albert I Horta titeln baron för sina insatser för arkitekturen. Fyra av de byggnader som han ritade är på Unescos världsarvslista.
Stil och tekniska innovationer
Horta var känd för sin förmåga att förena konstruktion och dekoration. Han utnyttjade moderna material som järn och glas på ett sätt som gjorde dem till uttrycksfulla element i byggnadens form, snarare än att gömma dem. Typiska kännetecken för hans stil är organiska former, svepande linjer (ibland kallade "whiplash"-linjer), motiv hämtade från naturen och en stark betoning på ljusinsläpp och rumsflöde. Horta ritade ofta inte bara byggnadens facader utan också interiörer, möbler och inredningsdetaljer – ett synsätt som närmar sig begreppet totalverk (Gesamtkunstwerk).
Viktiga verk
Hortas mest kända arbeten är framför allt privata stadsvillor i Bryssel, så kallade hôtels particuliers, som visar art nouveau i sin mest fulländade form. Bland hans mest betydelsefulla byggnader märks:
- Hôtel Tassel – ofta nämnt som ett av de första fullbordade exemplen på art nouveau-arkitektur.
- Hôtel van Eetvelde – känd för sin ljusa, öppna entréhall och eleganta bruk av järn och glas.
- Hôtel Solvay – ett av de mest påkostade av hans privata projekt, med noggrant utformade detaljer och materialval.
- Maison & Atelier Horta – Hortas egen bostad och ateljé, som också visar hans idéer om helhetsdesign.
Dessa fyra byggnader ingår i Unescos världsarv som exempel på Hortas inflytande och art nouveau-rörelsens betydelse i slutet av 1800‑talet och början av 1900‑talet. Förutom villorna ritade Horta även andra bostadshus, kontor och mindre offentliga projekt där hans formspråk syns tydligt.
Senare liv och arv
Efter första världskriget förändrades arkitektursmaken och art nouveau fick ge vika för nya stilar. Horta fortsatte verka men anpassade sig delvis till mer klassiska och återhållsamma uttryck i senare projekt. Hans insatser erkändes officiellt när han 1932 adlades av kung Albert I och fick titeln baron.
Hortas egen bostad och ateljé i Bryssel har bevarats som Horta-museet (Maison & Atelier Horta) och är öppet för allmänheten efter restaureringar. Hans arbeten har också varit föremål för omfattande restaureringsinsatser för att säkerställa att både fasader och interiörer bevaras för framtida generationer.
Betydelse
Victor Horta räknas som en pionjär för hur arkitektur kan formas av både nya tekniska möjligheter och en vilja att skapa estetiskt sammanhållna helheter. Hans användning av järn och glas, hans organiska formspråk och hans fokus på inre rumslighet har haft stor påverkan på samtida och efterföljande arkitektur och design i Europa. Genom museet och de byggnader som finns kvar fortsätter hans arv att vara en viktig del av Bryssels kulturarv och av studier i art nouveau internationellt.
Liv och karriär
Horta hade ett stort intresse för musik sedan barnsben. År 1873 började han studera musikteori vid konservatoriet i Gent. Han blev avstängd på grund av dåligt uppförande. I stället började han på avdelningen för arkitektur vid Kungliga akademin för de sköna konsterna i Gent. År 1878 reste Horta till Paris. Han fick arbete hos arkitekten och formgivaren Jules Debuysson i Montmartre. Där inspirerades han av de impressionistiska och pointillistiska konstnärerna och även av möjligheterna att arbeta i järn och glas.
När Hortas far dog 1880 återvände han till Belgien och flyttade till Bryssel. Han gifte sig med sin första hustru. Han studerade arkitektur vid Académie Royale des Beaux-Arts. I Bryssel knöt Horta vänskap med Paul Hankar. Han blev assistent till sin professor Alphonse Balat, arkitekt hos Leopold II av Belgien. Tillsammans ritade de de kungliga växthusen i Laeken, Hortas första verk där glas och järn användes.
År 1884 vann Horta det första Prix Godecharle för arkitektur.
År 1885 arbetade Horta på egen hand. Han fick i uppdrag att rita tre hus. Samma år gick han också med i Central Society of Belgian Architecture. Under de följande åren deltog han i ett antal tävlingar för offentliga arbeten. Han samarbetade med skulptörer (särskilt med sin vän Godefroid Devresse) om statyer och till och med gravar. Han vann ett antal priser. Han ansåg att de former han gjorde var mycket praktiska och inte konstnärliga.
Under denna period gick Horta med i frimurarna. Detta gav honom många kunder när han återvände till att designa hus och butiker 1893.
Horta utsågs till chef för grafisk design för arkitektur vid Université Libre de Bruxelles 1892. Han blev professor i arkitektur 1893. Han arbetade där fram till 1911.
Kulturarv
Många av Hortas byggnader förstördes. Flera av Hortas byggnader står dock fortfarande kvar i Bryssel. Mest anmärkningsvärda är Magasins Waucquez, tidigare ett varuhus, numera Bryssels seriemuseum och fyra av hans privata hus (hôtels), som är UNESCO:s världsarv:
- Hôtel Tassel, som ritades och byggdes för professor Émile Tassel 1892-1893.
- Hôtel Solvay, designat och byggt 1895 - 1900.
- Hôtel van Eetvelde, planerat och byggt 1895 - 1898.
- Maison och Atelier Horta, ritad 1898, nu Horta Museum, tillägnat hans arbete.
Sök