Sir William Ramsay KCB FRS (William Ramsay, Jr.; 2 oktober 1852 - 23 juli 1916) var en skotsk kemist. Ramsay upptäckte ädelgaserna. Han var också med om att upptäcka flera grundämnen som finns med i vårt periodiska system idag. Han fick Nobelpriset i kemi 1904 "som ett erkännande för sina tjänster vid upptäckten av de inerta gasformiga elementen i luft" (tillsammans med Lord Rayleigh).

 

Viktiga upptäckter och arbete

Ramsays forskning förändrade vår förståelse av atmosfärens sammansättning och ledde till att en helt ny grupp i periodiska systemet definierades — de ädla (inerta) gaserna. Bland hans viktigaste insatser kan nämnas:

  • Argon (1894) — Upptäckten av argon skedde i nära samarbete med Lord Rayleigh. Genom noggranna mätningar av gasers densitet och separation av komponenter i luft fann man en tidigare okänd, inert gas.
  • Helium (1895) — Ramsay lyckades isolera helium på jorden genom att behandla mineralet cleveit och identifiera gasen som tidigare endast observerats i solens spektrum.
  • Neon, krypton och xenon (1898) — Tillsammans med kollegan Morris W. Travers lyckades Ramsay isolera och karakterisera dessa nya ädelgaser genom fraktionerad destillation av flytande luft.
  • Studier av radioaktiva gaser — Ramsay bidrog även till undersökningar av radioaktiva gaser och deras egenskaper, vilket kompletterade den då nyvaknande forskningen kring radioaktivitet.

Metoder och namngivning

Ramsay kombinerade noggranna fysikaliska mätningar med kemisk separation för att upptäcka och isolera nya gaser. Namnen på flera av de nya elementen kommer från grekiska ord som beskriver deras egenskaper: "argon" (inaktiv), "neon" (ny), "krypton" (gömd) och "xenon" (främmande).

Akademisk karriär och utmärkelser

Ramsay var verksam som forskare och professor och blev internationellt erkänd för sina bidrag till kemi och fysik. Han adlades och bar titeln Sir, samt mottog flera hedersbetygelser; hans förkortningar KCB och FRS anger bland annat att han var Knight Commander of the Bath och Fellow of the Royal Society. År 1904 belönades han med Nobelpriset i kemi för upptäckten av de inerta gaserna. Samma år fick Lord Rayleigh (John William Strutt) Nobelpriset i fysik för relaterade studier kring argon och gasers densitet.

Betydelse och arv

Upptäckten av ädelgaserna hade stor betydelse både för den teoretiska kemin — kompletteringen av periodiska systemet och förståelsen av kemisk inerthet — och för praktiska tillämpningar. Ädelgaser används idag i belysning (t.ex. neonlampor), lasrar, skyddsgas vid svetsning, kylteknik och i medicinsk utrustning. Ramsays arbete lade grunden för mycket av den moderna gaskemi som följde under 1900-talet.

Personligt och senare år

Ramsay var känd för sin noggrannhet i experiment och sitt intresse för både kemiska och fysikaliska metoder. Han fortsatte att aktivt forska och publicera under större delen av sitt liv fram till sin död 1916. Hans insatser lever kvar i kemins historia och i det praktiska bruket av ädelgaser i industri och vetenskap.