Bright Eyes är ett amerikanskt indierockband som i praktiken har fungerat som ett musikaliskt projekt kring Conor Oberst, sångare och låtskrivare. Gruppen växte fram i Omaha, Nebraska, USA, och har genom åren haft flera olika medlemmar, bland annat Mike Mogis, musiker och producent, samt andra vänner och sessionsmusiker. Bright Eyes har blivit känt för att blanda indie rock med folk, country och ibland mer experimentella inslag, vilket har gjort bandet till en viktig del av den amerikanska indiescenen.
Bandets musik kännetecknas ofta av personliga texter, starka känslor och en tydlig närvaro av Obersts röst. Hans sångstil och orden i låtarna beskrivs ofta som desperata eller som om de ligger på gränsen till tårar. Samtidigt har Bright Eyes också varit uppskattat för sina noggrant byggda arrangemang, där akustiska instrument, piano, stråkar och mer traditionell rockinstrumentering kombineras på ett sätt som ger låtarna både närhet och dramatik.
Många lyssnare har tolkat texterna som självbiografiska, men Oberst har sagt att de inte alltid handlar om honom själv. Till exempel berättar låten "Padraic My Prince" en fiktiva historia om en mamma som dränker sin son i ett badkar. I intervjuer har Oberst förklarat att han ofta skriver om uppdiktade personer och situationer för att skapa starkare känslor och större djup i musiken. På så sätt blir låtarna mer än bara personliga bekännelser; de fungerar också som små berättelser med tydlig dramatik.
Bright Eyes fick särskilt stor uppmärksamhet under 2000-talet med album som Fevers and Mirrors, Lifted or The Story Is in the Soil, Keep Your Ear to the Ground och I'm Wide Awake, It's Morning. Under den perioden blev bandet ett av de mest omtalade namnen inom indie rock, både för sitt sound och för Obersts poetiska texter. Senare fortsatte gruppen att utveckla sitt uttryck med mer mogna och varierade arrangemang, och efter en paus återvände Bright Eyes med ny musik som visade att projektet fortfarande hade en stark konstnärlig identitet.