Richard Lawrence Taylor (född 19 maj 1962) är en brittisk matematiker som är specialiserad på talteori. Han disputerade under handledning av Andrew Wiles och återvände senare till Princeton för att hjälpa Wiles att slutföra beviset för Fermats sista sats, där de tillsammans åtgärdade ett tekniskt problem i det ursprungliga beviset.
Forskning och viktiga resultat
Taylor är känd för sina djupa bidrag till det moderna Langlands-programmet och för arbetet med modularitet och Galois-representationer. Bland hans mest betydelsefulla insatser finns utvecklingen av så kallade "modularity lifting theorems" som var centrala i arbetet med Fermats sista sats och som senare blivit grundläggande verktyg inom området.
Han har också bidragit till stora resultat som rör lokal och global korrespondens mellan representationer (bland annat genom samarbete i projekt som ledde till bevis för lokala Langlands-förmodan för vissa grupper) samt till bevis av potentiell modularitet för elliptiska kurvor. Dessa metoder användes vidare i beviset av Sato–Tate-förmodan i många fall och har fått stor betydelse för vidareutvecklingen av talteorin.
Akademiska uppdrag och samarbeten
Taylor har innehaft forskartjänster och lärostolsbefattningar vid flera framstående institutioner, däribland Princeton och olika forskarcentra, och har samarbetat med flera ledande matematiker inom området, exempelvis Michael Harris, Laurent Clozel och andra som arbetat med Shimuravarieteter, Galois-representationer och automorfa former.
Utmärkelser
Han tilldelades 2007 Shawpriset i matematiska vetenskaper, ett prestigefyllt internationellt pris, för sina viktiga bidrag till Langlands-programmet. Priset delades med Robert Langlands som är grundaren av de idéer som många av Taylors resultat bygger vidare på.
Taylors arbete har haft stor påverkan på modern talteori och representationsteori, både genom egna resultat och genom de metoder han utvecklat som idag används brett inom området.