Sancho VI av Navarra
Sancho Garcés VI (baskiska: Antso VI.a; 21 april 1132 - 27 juni 1194), kallad den vise (baskiska: Jakituna, spanska: el Sabio) var kung av Navarra från 1150 till sin död 1194. Han var den första monarken som officiellt släppte titeln kung av Pamplona till förmån för kung av Navarra. I och med denna åtgärd ändrade han också namnet på sitt rike. Sancho Garcés var ansvarig för att föra in sitt rike i Europas politiska kretslopp. Han var äldsta son till García Ramírez, restauratören och Margareta av L'Aigle.
Biografi
Sancho VI ärvde ett försvagat kungadöme som ofta utsattes för angrepp från Alfons VII:s kungadöme Kastilien och Ramon Berenguer IV:s grevskap Barcelona, även han kung av Aragonien, som 1140 hade kommit överens om att dela upp kungadömet i fördraget i Carrión.
Han försökte återställa gränserna för sitt rike, som hade minskat till följd av fördragen i Tudején och Carrión, som han hade tvingats underteckna med Kastilien och Aragonien i början av sin regeringstid. Genom avtalet i Soria bekräftades slutligen Kastilien i sin besittning av erövrade territorier. Inför ett eventuellt kastilianskt militärt övertagande av ytterligare västnavarresiska territorier bekräftade Sancho VI återigen den kungliga auktoriteten genom att grunda flera städer 1181, bland annat San Sebastián, Vitoria och Treviño.
Han var fientligt inställd till greve Raymond Berengar IV av Barcelona, men Raymonds son kung Alfons II av Aragonien delade med honom de områden som togs från Murcia genom fördraget i Sangüesa 1168. År 1190 undertecknade de två grannarna återigen en pakt i Borja om ömsesidigt skydd mot kastiliansk expansion.
Han dog den 27 juni 1194 i Pamplona, där han ligger begravd.
Ofullständig kunglig stämpel av Sancho VI.
