Den breda fronten (spanska: Frente Amplio, FA) är en uruguayansk mitten-vänster- till vänsterkoalition av politiska partier. Koalitionen bildades som en allians av vänster- och progressiva krafter 1971 för att samla opposition mot de traditionella partierna och har sedan dess utvecklats till en bred sammanslutning av socialistiska, socialdemokratiska, kommunistiska, kristet vänster- och andra progressiva grupper.

Frente Amplio har nära förbindelser med fackföreningen PIT-CNT och den kooperativa bostadsrörelsen. Frente Amplio var Uruguays regeringskoalition 2005–2019, då koalitionen vann sina första nationella segrar och genomförde flera sociala och institutionella reformer. Presidenterna Tabaré Vázquez och José Mujica är medlemmar i partiet; Vázquez tjänstgjorde som president 2005–2010 och 2015–2020, medan Mujica var president 2010–2015.

Historia

Frente Amplio grundades 1971 som en enande plattform för Uruguays vänster. Under militärdiktaturen (1973–1985) var många av dess ledare förföljda eller i exil, och koalitionen återuppstod och konsoliderades efter demokratins återkomst. Under 1990- och 2000-talen växte koalitionen i popularitet och 2004 vann den presidentposten för första gången med Tabaré Vázquez.

Ideologi och sammansättning

Koalitionen är ideologiskt bred och inkluderar en mängd olika partier och rörelser — från socialdemokrater och demokratiska socialister till kommunister och kristet orienterade vänstergrupper. Några av de största strömmarna inom Frente Amplio är bland annat Movimiento de Participación Popular (MPP), Partido Socialista och Partido Comunista, tillsammans med flera mindre grupper och civila rörelser. Den gemensamma nämnaren är fokus på social rättvisa, stärkta välfärdssystem och progressiva reformer, samtidigt som det finns olika synsätt på ekonomi och strategi inom koalitionen.

Regeringsperioden 2005–2019: politik och reformer

Under sina regeringsår genomförde Frente Amplio flera betydande reformer:

  • Sociala program för att minska fattigdom och ojämlikhet, inklusive ökade transfereringar och satsningar på utbildning.
  • Progressiva lagstiftningar: legalisering av samma köns äktenskap och reglerad försäljning av cannabis, samt reformer som liberaliserade abortlagarna och stärker kvinnors rättigheter.
  • Stabil makroekonomisk förvaltning kombinerad med ökad statlig närvaro i vissa sektorer; regeringen lyckades oftast upprätthålla ekonomisk stabilitet och gradvisa förbättringar i vissa sociala indikatorer.
  • Utbyggnad av sociala och hälsorelaterade program samt stöd till kooperativ och småskaligt jordbruk.

Organisation och relationer

Frente Amplio styrs genom interna organ där de olika partierna förhandlar om policy och gemensamma kandidater. Koalitionen har nära band till nationala fackliga centralorganisationer, särskilt PIT-CNT, samt till olika kooperativa och sociala rörelser. Internationellt har delar av koalitionen samarbetat med andra progressiva partier i Latinamerika och europeiska vänsterorganisationer.

Kritik och utmaningar

Under och efter regeringsperioden mötte Frente Amplio kritik från både höger- och vänstersidan. Kritiker pekade på byråkrati, brister i offentlig tjänsteleverans och i vissa fall korruptionsanklagelser mot enskilda företrädare. Koalitionens breda sammansättning innebär också att interna motsättningar mellan mer moderata och mer radikala grupper ofta kräver omfattande kompromisser, vilket ibland kritiserats för att minska handlingskraften.

Senare utveckling

Frente Amplio förlorade makten i presidentvalet 2019, vilket innebar slutet på 14 år i regeringsställning. Därefter har koalitionen arbetat med att omgruppera sig, formulera nya strategier och återvinna väljarnas förtroende. Debatten om hur man förenar bredheten i koalitionen samtidigt som man presenterar en tydlig och sammanhängande politik är fortsatt central för dess framtid.