Burhou

Stugan

Enligt Assize Roll från 1300-talet var Burhou en kaninhage och en tillflyktsort för fiskare. Detta innebär att det måste ha funnits någon form av skydd där, eftersom det skulle vara svårt för fiskarna att ta sin tillflykt utan skydd.

En hydda byggdes på ön 1820 som ett skydd för fiskare och sjömän på uppmaning av general Le Mesurier (guvernören), men den förstördes under den tyska ockupationen av Kanalöarna (nazisterna använde den som skjutbana under andra världskriget). Stugan ersattes 1953 med ett enkelt boende som hyrs ut till besökare av Alderney Harbour Office.

Man har försökt föda upp får där. År 1900 bodde ett franskt par där i ett år. Jorden är tunn, och sprutvattnet går ofta rakt över ön, vilket gör att jorden är mycket salt. Ön har ingen sötvattentillgång under en stor del av året och måste förlita sig på transporter eller tidigare tankar.

Flora och fauna

Öns djurliv består främst av fåglar, även om kaniner är etablerade sedan länge. På ön finns många lundfåglar och några stormfåglar. Även om de sistnämnda har minskat, brukade de häcka i stugans stormlucka. Roderick Dobson i Birds of the Channel Islands säger att lundarna har varit talrika i över hundra år. Cecil Smiths Birds of Guernsey (1878) säger detsamma. Luffinerna har varit tvungna att konkurrera med måsar, och 1949 dog hundratals av angrepp av rödkvalster. Kaninhålen på ön är bra för dem att bygga bo i.

Bland de växter som noterats här finns sjögull, förgätmigej, skarpnäbbad pimpernel, fältskallra, brackengräs och nässlor. E.D. Marquand räknade 18 växtarter här 1909, men i slutet av 1900-talet hittade Frances Le Sueur och David McClintock 45 arter, som de beskrev i Transactions of La Société Guernesiaise.

Relaterade sidor

• Förteckning över orter med färre än tio invånare