Nazism (nationalsocialism) – ideologi, historia och förintelsen
Nazism (nationalsocialism) – en faktaspäckad genomgång av ideologins ursprung, Hitlers Tredje riket, antisemitismens drivkrafter och Förintelsens grymheter.
Nazism (eller nationalsocialism; tyska: Nationalsozialismus) är en politisk ideologi och rörelse som förknippas med nazistpartiet i Tyskland. Den växte fram efter första världskriget och under 1920-talet, men fick avgörande makt 1933 då partiet tog kontroll över staten och började omforma samhället enligt sina idéer om ras, nation och auktoritärt styre. Nazisterna kallade sitt Tyskland för Tredje riket och behöll makten fram till 1945, då de besegrades i andra världskriget.
Ideologi och kärnidéer
Nationalsocialismen var en högerextrem och fascistisk rörelse med flera sammanlänkade element:
- Rasideologi: Nazisterna förespråkade en hierarkisk rasordning där den "ariska" (särskilt tyska) befolkningen idealiserades som överlägsen. De riktade intensiv rasism och antisemitiskt hat mot judar, men också förföljelse mot romer, svarta, personer med funktionsvariationer med flera.
- Socialdarwinism och eugenik: De tolkade och tillämpade element av Charles Darwins evolutionsteori i perverterad form för att rättfärdiga rasdiskriminering, tvångssteriliseringar och andra "hälsosamhälliga" åtgärder.
- Nationalism och revanschism: Nazisterna sökte återupprätta Tysklands makt efter förlusten i första världskriget, bekämpade det de såg som "försvagande" influenser såsom kommunism (marxism) och liberal kapitalism (kapitalism) — ofta genom konspiratorisk retorik riktad mot särskilt judar.
- Führerprinzip och auktoritarianism: Ideologin förespråkade en stark, karismatisk ledare (Führer) med total makt och krävde lojalitet och underordning i alla samhällsskikt.
- Expansionspolitik (Lebensraum): Nazisterna förespråkade territoriell expansion, framför allt österut, för att skaffa "livsutrymme" åt den tyska befolkningen, vilket senare blev en drivande faktor bakom kriget.
Vägen till makten
Det parti som blev nazistpartiet grundades ursprungligen som Deutsche Arbeiterpartei (DAP). Adolf Hitler, som i artikeln tidigare nämns som Adolf Hitler, anslöt sig och blev partiets ledande personlighet. Efter det misslyckade ölhallskuppen i München 1923 avtjänade Hitler fängelsestraff, där han skrev Mein Kampf. Under sent 1920-tal och tidigt 1930-tal ökade partiets stöd i spåren av ekonomisk kris — förvärrad av Wall Street-kraschen 1929 och den stora depressionen.
Hitler utsågs till rikskansler 30 januari 1933. Efter händelser som riksdagsbranden och genomdrivandet av Ermächtigungsgesetz (Enabling Act) i mars 1933 avskaffade nazisterna demokratiska institutioner och etablerade en diktatorisk enpartistat.
Maktutövning och politik
Nazistregimen genomförde en omfattande omorganisation av det tyska samhället:
- Politisk förföljelse: politiska motståndare — socialister, kommunister och demokrater — fängslades, torterades och skickades till koncentrationsläger. Fackföreningar avskaffades och ersattes av partistyrda organisationer.
- Propaganda och kontroll: regimen använde massiv propaganda, massmöten och mediekontroll under ledning av Joseph Goebbels för att forma opinionen och normalisera sin ideologi.
- Statliga program: regeringen satsade på stora offentliga projekt (t.ex. vägar) och sociala program riktade till "aryiska" tyskar för att minska arbetslöshet och vinna folkligt stöd. Organisationer som Kraft durch Freude (Styrka genom glädje) organiserade fritidsaktiviteter för arbetare.
- Social ingenjörskonst: lagar som de så kallade raslagarna i Nürnberg (1935) uteslöt icke‑"arier" från tjänster i den offentliga sektorn och förbjöd äktenskap och sexuell kontakt mellan "ariska" och "icke‑ariska" personer. Tvångssteriliseringar och lagar som Law for the Prevention of Hereditarily Diseased Offspring (1933) drabbade människor med olika sjukdomar och funktionsnedsättningar.
- Partinslag och säkerhetsorgan: paramilitära grupper som SA (Sturmabteilung) och senare SS under Heinrich Himmler spelade centrala roller i partiets våldsapparat. De långa knivarnas natt 1934 eliminerade interna rivaler som Ernst Röhm och stärkte Hitlers grepp om makten.
Antisemitism och förintelsen
En central del i nazistisk politik var en intensiv antisemitism. Nazisterna gav judiska människor skulden för Tysklands problem efter första världskriget, inklusive ekonomiska svårigheter och politisk förändring. Denna systematiska demonisering var både ideologisk och propagandistisk — en typisk form av syndabocksarbete som användes för att legitimera förföljelse.
Under 1930‑talets slut trappades förföljelsen upp: Kristallnatten i november 1938 var en våldsvåg mot judar, deras butiker, synagogor och civila rättigheter. Från och med krigets utbrott och särskilt efter 1941 genomförde nazisterna en systematisk utrotning av judar — historiskt känd som förintelsen. Miljontals judar skickades till koncentrationsläger och dödsläger där många mördades i gaskamrar eller dödades genom svält, tvångsarbete och masskjutningar utförda av Einsatzgruppen. Beslut om den så kallade "slutgiltiga lösningen" formaliserades bland annat vid Wannseekonferensen 1942.
Förintelsen drabbade även andra grupper som romer, personer med funktionsnedsättningar (bl.a. genom T4‑programmet), homosexuella, politiska fångar, Jehovas vittnen och andra som nazisterna bedömde som "oönskade". Uppskattningsvis mördades omkring sex miljoner judar under förintelsen, tillsammans med hundratusentals andra offer.
Andra världskriget och krigsförbrytelser
Nazistisk expansion ledde till andra världskriget, som började med invasionen av Polen 1 september 1939. Under kriget begicks omfattande krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten: systematiska morden, tvångsrekvirering av arbetskraft från ockuperade områden, brutala kontrapolitiska operationer och förstörelse av civila områden. Tysklands nederlag 1945 avslutade regimen, men konsekvenserna och grymheterna granskades under efterkrigstiden.
Efterkrigstiden, rättegångar och arv
Efter kriget hölls Nürnbergrättegångarna där ledande nazister ställdes inför rätta för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Många av de ansvariga dömdes. I Tyskland och andra länder genomfördes även denazifiering och rättsliga åtgärder mot nazistsymbolik och organisationer.
Idéer och grupper som inspirerades av nazism har dykt upp i olika former (neonazism) efter kriget. Dessa rörelser är i många länder föremål för förbud, övervakning och juridiska påföljder. Samtidigt är studiet av nazismen — dess orsaker, idéer, struktur och de brott som begicks — fortsatt viktig för att förstå hur demokratiska samhällen kan skydda sig mot extremism och folkmord.
Begrepp och ordens ursprung
Ordet nazist är en förkortning av Nationalsozialist (anhängare av Nationalsozialistische Deutsche Arbeiterpartei) i det tyska språket. Det betyder "Nationalsocialistiska tyska arbetarpartiet".
Nazisternas maktövertagande (1919-1934)
Adolf Hitler, ledare för Nazityskland, skrev en bok som heter Mein Kampf ("Min kamp"). I boken stod det att alla Tysklands problem berodde på att judar planerade att skada landet. Han sa också att judiska och kommunistiska politiker planerade vapenstilleståndet 1918 som avslutade första världskriget och gjorde det möjligt för Tyskland att gå med på att betala enorma mängder pengar och varor (skadestånd).
I november 1923 försökte nazisterna störta den demokratiska tyska regering som hade inrättats efter första världskriget. Nazisternas tänkande betonar konflikter och våld och anser att detta är det bästa sättet att lösa politiska problem. Nazisterna hade därför inrättat en egen privat armé, Sturmabteilung (SA), som ibland kallades "nazistiska stormtrupper" eller helt enkelt "brunskjortor". Många politiska partier hade sina egna privata arméer vid denna tid i Tyskland för att skydda sina evenemang och möten från andra politiska partiers privata arméer. Försöket att ta makten kallas München-kuppen eller ölhallskuppen och krossades efter mindre än 24 timmar.
Efter kuppen fängslades Hitler i sex månader och nazistpartiet förbjöds kortvarigt. Partiet tilläts exister igen om det lovade att endast vara demokratiskt. Nazisterna gick med på det, men gjorde klart att om de tog makten i Tyskland skulle de förvandla Tyskland till en diktatur. Nazisterna trodde på något som kallas Führerprincipen, vilket innebär att de anser att alla grupper ska organiseras som arméer, med absolut lojalitet till gruppens ledare. De ville tillämpa denna princip på Tyskland. De ogillade demokrati, eftersom de ansåg att den delade upp grupper vilket gjorde dem svagare.
Nazisterna hade mycket dåliga resultat i valen fram till början av 1930-talet, då de blev exceptionellt populära. Detta kan delvis förklaras av en massiv ökning av fattigdomen i Tyskland till följd av Wall Street-kraschen 1929 och nazisternas löften om att återuppbygga Tysklands styrka och stolthet. Detta är dock inte den enda orsaken till att nazisterna kom till makten, eftersom det fortfarande tog mer än tre år för Adolf Hitler att bli Tysklands förbundskansler efter kraschen.
Natten mellan den 27 och 28 februari 1933 satte någon eld på riksdagshuset. Detta var den byggnad där det tyska parlamentet höll sina möten. Nazisterna skyllde på kommunisterna. Nazisternas motståndare sa att nazisterna själva hade gjort det för att komma till makten. Samma dag antogs en nödlag som kallades Reichstagsbrandverordnung. Regeringen hävdade att den var till för att skydda staten från människor som försökte skada landet. I och med denna lag räknades de flesta av Weimarrepublikens medborgerliga rättigheter inte längre. Nazisterna använde detta mot de andra politiska partierna. Medlemmar av de kommunistiska och socialdemokratiska partierna sattes i fängelse eller dödades.
Nazisterna blev det största partiet i parlamentet. År 1934 lyckades de göra alla andra partier olagliga. Demokratin ersattes med en diktatur. Adolf Hitler blev Tysklands ledare (Führer) och hade makten att stifta vilka lagar han ville.

Nazist var Hitlers standard under sin tid som Tysklands president.
Livet i Nazityskland (1934-1945)
Nazisterna förändrade Tyskland så att det passade deras idéer om hur ett land skulle vara. De skapade en totalitär stat, vilket är ett land där regeringen försöker ha total kontroll över vanliga människors liv.
I skolorna ändrades flera ämnen för att passa in i den nazistiska tolkningen. I historieundervisningen betonade man tyska militära segrar och gav judar och marxister skulden för nederlaget i första världskriget. Barnen fick också lära sig lektioner i rashygien, där pseudovetenskapliga rasistiska principer lärdes ut till dem. År 1936 var alla tyska barn tvungna att vara medlemmar i Hitlerjugend, som var en nazistisk version av scoutrörelsen och som skulle förbereda dem för att bli soldater i krig mot andra raser.
Människor som motsatte sig nazisterna betraktades som förrädare. Nazisterna skapade en mycket effektiv polisstat som leddes av Heinrich Himmler och hans ställföreträdare Reinhard Heydrich. De var ansvariga för en organisation som kallades Schutzstaffel (SS) och som tog kontroll över alla polisstyrkor i Tyskland. SS inrättade också en ny hemlig polisorganisation kallad Gestapo som jagade människor som ville protestera mot den nazistiska regeringen. Nazisternas fiender torterades regelbundet, sattes i koncentrationsläger eller avrättades.
Attacker mot andra länder
Som Nazitysklands tyska ledare (Führer) började Hitler flytta nazistiska arméer till grannländerna. När Tyskland attackerade Polen startade andra världskriget. Västra länder som Frankrike, Belgien och Nederländerna ockuperades och skulle behandlas av Tyskland som kolonier. Men i östra länder som Polen och Sovjetunionen planerade nazisterna att döda eller förslava de slaviska folken så att tyska bosättare kunde ta deras land.
Nazisterna slöt allianser med andra europeiska länder, till exempel Finland och Italien. Alla andra europeiska länder som allierade sig med Tyskland gjorde det för att de inte ville bli övertagna av Tyskland. Genom dessa allianser och invasioner lyckades nazisterna kontrollera stora delar av Europa.
Förintelsen
Under Förintelsen skickades miljontals judar, romer (även kallade zigenare), funktionshindrade, homosexuella, politiska motståndare och många andra människor till koncentrationsläger och dödsläger i Polen och Tyskland. Nazisterna dödade miljontals av dessa människor i koncentrationslägren med giftgas. Nazisterna dödade också miljontals människor i dessa grupper genom att tvinga dem till slavarbete utan att ge dem mycket mat eller kläder. Totalt dog 17 miljoner människor, varav 6 miljoner var judar.
De allierades seger
1945 tog Sovjetunionen över Berlin efter att ha besegrat den tyska armén i Ryssland. Den sovjetiska Röda armén mötte de amerikanska och brittiska arméerna, som hade kämpat tvärs över Tyskland efter att ha invaderat Nazitysklands Europa från Normandie i Frankrike den 6 juni 1944. Nazisterna förlorade eftersom de allierade hade många fler soldater och mer pengar än dem.
Under invasionen av Berlin sköt Hitler sig själv i en bunker tillsammans med sin nya fru Eva Braun. Andra nazister tog också livet av sig, bland annat Joseph Goebbels bara en dag efter att Hitler utsett honom till sin efterträdare. Nazisterna kapitulerade efter att Röda armén intog Berlin.
Nürnbergrättegångarna
Efter kriget höll de allierade regeringarna, dvs. USA, Storbritannien och Sovjetunionen, rättegångar mot nazistledarna. Dessa rättegångar hölls i Nürnberg i Tyskland. Av denna anledning kallades dessa rättegångar för "Nürnbergrättegångarna". De allierade ledarna anklagade de nazistiska ledarna för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten, bland annat för att ha mördat miljontals människor (i Förintelsen), för att ha startat krig, för konspiration och för att ha tillhört olagliga organisationer som SS (som på tyska kallas "Schutzstaffel"). De flesta nazistledare befanns skyldiga av domstolen, och de sattes i fängelse eller dömdes till döden och avrättades.
Nazister efter kriget
Det har inte funnits någon nazistisk stat sedan 1945, men det finns fortfarande människor som tror på dessa idéer. Dessa människor kallas ofta för nynazister. Här är några exempel på moderna nazistiska idéer:
- De germanska folken är överlägsna alla andra raser.
- Många nynazister ändrar "germaner" till "alla vita människor".
- De talar mot judar och ibland mot andra raser. Till exempel:
- De säger att förintelsen inte har ägt rum och att den är påhittad av judarna.
- De säger att Hitler hade rätt när han gav judarna skulden för Tysklands problem efter första världskriget;
- De uppmanar människor att hata judar och andra grupper av människor.
- De anser att judarna har för mycket makt i världen.
Efter kriget infördes lagar i Tyskland och andra länder, särskilt länder i Europa, som gör det olagligt att säga att Förintelsen aldrig har ägt rum. Ibland förbjuder de också att ifrågasätta antalet människor som drabbades av förintelsen, vilket innebär att man säger att inte så många människor dödades som de flesta tror Vem har skrivit det här? Det har uppstått en viss kontrovers om huruvida detta påverkar människors yttrandefrihet. Vissa länder, som Tyskland, Österrike och Frankrike, har också förbjudit användningen av nazistiska symboler. Det är också förbjudet att göra en nazistisk löfteposition på en populär mediekälla för att hindra nazister från att använda dem.
Relaterade sidor
Frågor och svar
F: Vad är nazism?
S: Nazism är en uppsättning politiska uppfattningar som förknippas med nazistpartiet i Tyskland. Det är en högerextrem, fascistisk ideologi som var starkt inspirerad av Oswald Spenglers verk.
F: När fick nazistpartiet makten?
S: Nazistpartiet fick makten 1933 och började genomföra sina idéer i Tyskland, som de kallade Tredje riket.
F: Vad trodde nazisterna på den ariska rasen?
Svar: Nazisterna trodde att endast den ariska (tyska) rasen var kapabel att bygga nationer och att andra raser var agenter för korrupta krafter som kapitalism och marxism. De ansåg också att den ariska rasen var "herrefolket", vilket innebär att de ansåg att de var mer biologiskt utvecklade än andra människor och förtjänade att ha makten över dem.
F: Vilka reformer ville vissa nazister genomföra?
S: Vissa nazister ville avskaffa de ekonomiska klasserna i Tyskland och att regeringen skulle ta kontroll över stora företag. Dessa reformer skulle ha gått längre än vad Hitler hade planerat, så många av dessa nazister mördades på hans order under det som blev känt som "de långa knivarnas natt".
F: Vem gav nazisterna skulden för Tysklands nederlag i första världskriget?
Svar: Nazisterna gav det judiska folket skulden för Tysklands nederlag i första världskriget, vilket är känt som "myten om kniven i ryggen". De beskyllde också judarna för den snabba inflationen och praktiskt taget alla andra ekonomiska problem som Tyskland hade vid den tiden på grund av nederlaget i första världskriget.
F: Vilken propagandataktik använde de mot judar?
S: Nazisterna använde en propagandataktik som kallas syndabocksarbete mot judar, där de slentrianmässigt men effektivt gav dem skulden för alla problem som Tyskland stod inför vid den tiden. Detta användes för att rättfärdiga de grymheter som de begick mot judar under andra världskriget.
F: Hur genomförde de rasistiska idéer?
S: För att genomföra de rasistiska idéerna infördes Nürnbergs raslagar (som skapades 1935) som förbjöd icke-arier och politiska motståndare från offentlig anställning, samtidigt som de förbjöd all sexuell kontakt mellan "ariska" och "icke-ariska" personer. Miljoner judar, romer och andra människor skickades till koncentrationsläger eller dödsläger där de dödades.
Sök