Nazism (eller nationalsocialism; tyska: Nationalsozialismus) är en politisk ideologi och rörelse som förknippas med nazistpartiet i Tyskland. Den växte fram efter första världskriget och under 1920-talet, men fick avgörande makt 1933 då partiet tog kontroll över staten och började omforma samhället enligt sina idéer om ras, nation och auktoritärt styre. Nazisterna kallade sitt Tyskland för Tredje riket och behöll makten fram till 1945, då de besegrades i andra världskriget.

Ideologi och kärnidéer

Nationalsocialismen var en högerextrem och fascistisk rörelse med flera sammanlänkade element:

  • Rasideologi: Nazisterna förespråkade en hierarkisk rasordning där den "ariska" (särskilt tyska) befolkningen idealiserades som överlägsen. De riktade intensiv rasism och antisemitiskt hat mot judar, men också förföljelse mot romer, svarta, personer med funktionsvariationer med flera.
  • Socialdarwinism och eugenik: De tolkade och tillämpade element av Charles Darwins evolutionsteori i perverterad form för att rättfärdiga rasdiskriminering, tvångssteriliseringar och andra "hälsosamhälliga" åtgärder.
  • Nationalism och revanschism: Nazisterna sökte återupprätta Tysklands makt efter förlusten i första världskriget, bekämpade det de såg som "försvagande" influenser såsom kommunism (marxism) och liberal kapitalism (kapitalism) — ofta genom konspiratorisk retorik riktad mot särskilt judar.
  • Führerprinzip och auktoritarianism: Ideologin förespråkade en stark, karismatisk ledare (Führer) med total makt och krävde lojalitet och underordning i alla samhällsskikt.
  • Expansionspolitik (Lebensraum): Nazisterna förespråkade territoriell expansion, framför allt österut, för att skaffa "livsutrymme" åt den tyska befolkningen, vilket senare blev en drivande faktor bakom kriget.

Vägen till makten

Det parti som blev nazistpartiet grundades ursprungligen som Deutsche Arbeiterpartei (DAP). Adolf Hitler, som i artikeln tidigare nämns som Adolf Hitler, anslöt sig och blev partiets ledande personlighet. Efter det misslyckade ölhallskuppen i München 1923 avtjänade Hitler fängelsestraff, där han skrev Mein Kampf. Under sent 1920-tal och tidigt 1930-tal ökade partiets stöd i spåren av ekonomisk kris — förvärrad av Wall Street-kraschen 1929 och den stora depressionen.

Hitler utsågs till rikskansler 30 januari 1933. Efter händelser som riksdagsbranden och genomdrivandet av Ermächtigungsgesetz (Enabling Act) i mars 1933 avskaffade nazisterna demokratiska institutioner och etablerade en diktatorisk enpartistat.

Maktutövning och politik

Nazistregimen genomförde en omfattande omorganisation av det tyska samhället:

  • Politisk förföljelse: politiska motståndare — socialister, kommunister och demokrater — fängslades, torterades och skickades till koncentrationsläger. Fackföreningar avskaffades och ersattes av partistyrda organisationer.
  • Propaganda och kontroll: regimen använde massiv propaganda, massmöten och mediekontroll under ledning av Joseph Goebbels för att forma opinionen och normalisera sin ideologi.
  • Statliga program: regeringen satsade på stora offentliga projekt (t.ex. vägar) och sociala program riktade till "aryiska" tyskar för att minska arbetslöshet och vinna folkligt stöd. Organisationer som Kraft durch Freude (Styrka genom glädje) organiserade fritidsaktiviteter för arbetare.
  • Social ingenjörskonst: lagar som de så kallade raslagarna i Nürnberg (1935) uteslöt icke‑"arier" från tjänster i den offentliga sektorn och förbjöd äktenskap och sexuell kontakt mellan "ariska" och "icke‑ariska" personer. Tvångssteriliseringar och lagar som Law for the Prevention of Hereditarily Diseased Offspring (1933) drabbade människor med olika sjukdomar och funktionsnedsättningar.
  • Partinslag och säkerhetsorgan: paramilitära grupper som SA (Sturmabteilung) och senare SS under Heinrich Himmler spelade centrala roller i partiets våldsapparat. De långa knivarnas natt 1934 eliminerade interna rivaler som Ernst Röhm och stärkte Hitlers grepp om makten.

Antisemitism och förintelsen

En central del i nazistisk politik var en intensiv antisemitism. Nazisterna gav judiska människor skulden för Tysklands problem efter första världskriget, inklusive ekonomiska svårigheter och politisk förändring. Denna systematiska demonisering var både ideologisk och propagandistisk — en typisk form av syndabocksarbete som användes för att legitimera förföljelse.

Under 1930‑talets slut trappades förföljelsen upp: Kristallnatten i november 1938 var en våldsvåg mot judar, deras butiker, synagogor och civila rättigheter. Från och med krigets utbrott och särskilt efter 1941 genomförde nazisterna en systematisk utrotning av judar — historiskt känd som förintelsen. Miljontals judar skickades till koncentrationsläger och dödsläger där många mördades i gaskamrar eller dödades genom svält, tvångsarbete och masskjutningar utförda av Einsatzgruppen. Beslut om den så kallade "slutgiltiga lösningen" formaliserades bland annat vid Wannseekonferensen 1942.

Förintelsen drabbade även andra grupper som romer, personer med funktionsnedsättningar (bl.a. genom T4‑programmet), homosexuella, politiska fångar, Jehovas vittnen och andra som nazisterna bedömde som "oönskade". Uppskattningsvis mördades omkring sex miljoner judar under förintelsen, tillsammans med hundratusentals andra offer.

Andra världskriget och krigsförbrytelser

Nazistisk expansion ledde till andra världskriget, som började med invasionen av Polen 1 september 1939. Under kriget begicks omfattande krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten: systematiska morden, tvångsrekvirering av arbetskraft från ockuperade områden, brutala kontrapolitiska operationer och förstörelse av civila områden. Tysklands nederlag 1945 avslutade regimen, men konsekvenserna och grymheterna granskades under efterkrigstiden.

Efterkrigstiden, rättegångar och arv

Efter kriget hölls Nürnbergrättegångarna där ledande nazister ställdes inför rätta för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Många av de ansvariga dömdes. I Tyskland och andra länder genomfördes även denazifiering och rättsliga åtgärder mot nazistsymbolik och organisationer.

Idéer och grupper som inspirerades av nazism har dykt upp i olika former (neonazism) efter kriget. Dessa rörelser är i många länder föremål för förbud, övervakning och juridiska påföljder. Samtidigt är studiet av nazismen — dess orsaker, idéer, struktur och de brott som begicks — fortsatt viktig för att förstå hur demokratiska samhällen kan skydda sig mot extremism och folkmord.

Begrepp och ordens ursprung

Ordet nazist är en förkortning av Nationalsozialist (anhängare av Nationalsozialistische Deutsche Arbeiterpartei) i det tyska språket. Det betyder "Nationalsocialistiska tyska arbetarpartiet".