Canopus, eller Alfa Carinae enligt Bayers beteckningssystem, är den ljusaste stjärnan i sin stjärnbild (Carina) och den starkast lysande stjärnan på den södra natthimlen. Den är också den näst ljusstarkaste stjärnan sett från jorden efter Sirius, men uppträder svagare på vår himmel enbart därför att Sirius ligger mycket närmare jorden.
Avstånd och mätningar
Canopus är ovanlig i det avseendet att dess avstånd till jorden länge var osäkert. Före satellitmätningarna varierade uppskattningarna kraftigt, från omkring 96 ljusår upp till över 1200 ljusår. Först när ESA:s rymdteleskop Hipparcos gjorde precisa parallaxmätningar kunde avståndet fastställas säkert: Canopus ligger på cirka 310 ljusår (96 parsec) från vårt solsystem.
Spektraltyp och evolutionär status
Canopus klassificeras vanligen som en mindre ljusstark superjätte (luminositetsklass II–Ib) och dess spektralklass ligger nära gränsen mellan A och F (A9–F0). Sådana stjärnor är i ett övergångsskede i sin utveckling och kan antingen vara på väg att utvecklas till en röd jättestjärna eller redan ha lämnat den röda jättestadien. Denna osäkerhet i utvecklingsstadiet var en viktig orsak till tidigare svårigheter att uppskatta dess absoluta ljusstyrka och därmed avstånd.
Luminositet, temperatur och storlek
Canopus är mycket lysstark: dess luminositet är ungefär 13 600 gånger solens, vilket gör den till den mest ljusstarka stjärnan inom ett par hundra ljusårs radie. Dess absoluta magnitud ligger i storleksordningen cirka −5,6. Den effektiva yttemperaturen är ungefär 7350 ± 30 K, och dess diameter uppmättes till omkring 0,6 astronomiska enheter (motsvarande en vinkeldiameter på cirka 0,006 bågsekunder), alltså ungefär 65 gånger solens diameter. Om Canopus placerades i solsystemets centrum skulle dess yta sträcka sig ungefär tre fjärdedelar av vägen till Merkurius. Från avståndet 1 astronomisk enhet skulle den ha en synlig magnitud omkring −37.
Fysisk aktivitet och röntgenutstrålning
Trots sin spektrala typ uppvisar Canopus koronal aktivitet med kraftig röntgenstrålning. Denna röntgenemission tros komma från en varm korona, upphettad av magnetiska processer till temperaturer i storleksordningen 10–20 miljoner kelvin. Stjärnan betraktas i övrigt som relativt fotometriskt stabil; eventuella variationer i ljusstyrkan är små och svåra att mäta.
Massor, ålder och ursprung
Massan för Canopus uppskattas grovt till några gånger solens (ordningsmässigt ~8–10 solmassor), och åldersuppskattningar placerar den i kategorin några tiotals miljoner år — betydligt yngre än vår sol. Canopus ingår i en vidsträckt grupp stjärnor med gemensamt ursprung, Scorpius-Centaurus Association, en association av unga stjärnor. Rörelseegenskaperna tyder på att Canopus kan ha bildats i den här regionen och därefter rört sig bort från födelseområdet.
Siktbarhet och kulturell betydelse
Canopus syns bäst från södra halvklotet och stora delar av tropikerna; dess declination gör att den normalt inte stiger över horisonten för observatörer långt norrut (ungefär norr om cirka 37–38° N). Genom historien har Canopus haft navigationell betydelse för sjöfarare på södra oceanerna och figurerar i flera kulturers mytologi. Namnet "Canopus" härstammar från forngrekiska och är även knutet till en forntida hamnstad i Egypten nära Alexandria.
Sammanfattningsvis är Canopus en viktig referensstjärna för studier av stjärnors utveckling i det posthuvudseriestadiet: den kombinerar hög luminositet, relativt låg yttemperatur för en ljusstark stjärna och intressanta koronaegenskaper som gör den till ett värdefullt objekt för såväl observation som teoretisk modellering.
