Stora muren (astronomi)
Den stora muren är en av de största kända superstrukturerna i universum.
Det är en enorm grupp av galaxer som ligger ungefär 200 miljoner ljusår bort. Den stora muren är som en lång, tunn tråd: den är över 500 miljoner ljusår lång, 300 miljoner ljusår bred, men bara 15 miljoner ljusår tjock. Den upptäcktes 1989 genom data från rödskiftövervakningen.
Vi vet inte hur långt muren sträcker sig. Vår utsikt blockeras av Vintergatans galaktiska plan. Gasen och dammet från Vintergatan (den så kallade undvikande zonen) skymmer astronomernas sikt. Detta gör det omöjligt att ta reda på om muren slutar eller fortsätter längre fram.
I standardmodellen för universums utveckling bildas strukturer som den stora muren längs och följer nätliknande strängar av mörk materia. Man tror att denna mörka materia dikterar universums struktur på den mest storslagna av skalor. Mörk materia drar gravitationellt till sig baryonisk materia, och det är denna "normala" materia som astronomerna ser bilda långa, tunna väggar i supergalaxiska kluster.
Den stora muren omfattar superklusterna Coma och Hercules.
Frågor och svar
F: Vad är den stora muren?
S: Den stora muren är en av de största kända superstrukturerna i universum, som är en enorm grupp av galaxer på cirka 200 miljoner ljusårs avstånd.
F: Hur lång är den stora muren?
S: Den stora muren är över 500 miljoner ljusår lång.
F: Hur bred är den kinesiska muren?
Svar: Den stora muren är 300 miljoner ljusår bred.
F: Hur tjock är den stora muren?
S: Den stora muren är bara 15 miljoner ljusår tjock.
F: Hur upptäcktes den kinesiska muren?
Svar: Den stora muren upptäcktes 1989 genom data från en rödförskjutningsundersökning.
F: Varför är det omöjligt att ta reda på om muren slutar eller fortsätter vidare?
Svar: Vår syn på den stora murens slut blockeras av Vintergatans galaktiska plan, som skymmer astronomernas syn. Detta område är känt som undvikande zonen.
F: Vad är standardmodellen för universums utveckling?
S: I standardmodellen för universums utveckling bildas strukturer som den stora muren längs och följer nätliknande strängar av mörk materia, som dikterar universums struktur på den största av skalor. Mörk materia drar gravitationellt till sig baryonisk materia, och det är denna "normala" materia som astronomerna ser bilda långa, tunna väggar i supergalaxiska kluster.
