Den stora muren är en av de största kända superstrukturerna i universum. Den brukar ofta benämnas "Great Wall" eller CfA2-stora muren i astronomisk litteratur och visar hur galaxer samlas i jättelika, kantliknande formationer.

Det är en enorm grupp av galaxer som ligger ungefär 200 miljoner ljusår bort. Muren upptäcktes 1989 i samband med analysen av rödförskjutningsdata från CfA-redshiftsurveyn, ett stort projekt där astronomer mätte rödförskjutningen (och därigenom avstånden) till tusentals galaxer för att kartlägga deras tredimensionella fördelning.

Strukturen liknar en lång, tunn vägg: den sträcker sig över 500 miljoner ljusår i längd, är cirka 300 miljoner ljusår bred och endast omkring 15 miljoner ljusår tjock. Måtten är ungefärliga eftersom de beror på vilken del av muren som ingår i mätningarna och vilka avgränsningar som används; ändå ger de en bild av hur oerhört stor superstrukturen är jämfört med enskilda galaxer eller galaxhopar.

Vår möjlighet att följa muren i alla riktningar är begränsad eftersom vår utsikt delvis blockeras av Vintergatans galaktiska plan. Gasen och dammet i den så kallade undvikande zonen skymmer synligt ljus och gör det svårt att upptäcka bakomliggande galaxer i vissa områden. För att komma runt detta använder astronomer också observationer i infrarött, radio (t.ex. HI‑linjen) och röntgen, samt hela himmelskartor från andra stora surveys, men fullständig kartläggning av hela strukturen är fortfarande begränsad av dessa observationshinder.

I den standardkosmologiska modellen (ΛCDM) bildas stora strukturer som den stora muren längs ett nätverk av mörk materia. Den mörka materians gravitation får normalt material att slå sig samman i filament, plattor (väggar) och knotiga noder där galaxhopar bildas. Baryonisk eller "vanlig" materia följer med i denna process och syns i form av stjärnor och gas i de galaxer och hopar som vi observerar. Storskaliga datorsimuleringar av universums utveckling visar liknande nätmönster, vilket stödjer tolkningen att mörk materia spelar en avgörande roll för universums arkitektur.

Upptäckten och studiet av sådana superstrukturer är viktiga för kosmologin eftersom de testar modeller för strukturens uppkomst och den rumsliga jämnheten i universum på mycket stora skalor. Sedan upptäckten av den ursprungliga stora muren har astronomer hittat flera andra mycket stora strukturer (till exempel Sloan Great Wall), och forskningen fortsätter för att klargöra i vilken grad dessa fynd är förenliga med universums förväntade homogenitet och med detaljer i den kosmologiska modellen.