Översikt
Den så kallade undvikande zonen beskriver delar av natthimlen där vår sikt mot avlägsna galaxer kraftigt försvåras av material i vår egen galax. I svenskspråkig litteratur används ibland även det engelska uttrycket Zone of Avoidance.

Vad orsakar zonen?

Huvudorsakerna är koncentrationen av interstellärt stoft och ett tätt fält av framträdande stjärnor i Vintergatans skiva. Dessa komponenter ligger nära det galaktiska planet, ofta benämnt det galaktiska planet, och reducerar mängden ljus som når oss vid korta våglängder. Vid synliga våglängder uppskattas detta område dölja omkring 20 % av hela himlen (synligt ljus), vilket gör optiska galaxkataloger ofullständiga nära skivan.

Hur undersöker man bakom zonen?

  • Infraröda undersökningar kan tränga igenom stoftet bättre än synligt ljus och upptäcker många av de dolda galaxerna.
  • Radiometoder, särskilt 21 cm-linjen från väte (HI), är praktiska för att hitta gasrika galaxer bakom stoftet.
  • Röntgen- och mikrovågsobservatorier kan också avslöja massiva galaxhopar och aktiva kärnor som annars är dolda.
  • Kombinationer av våglängder och kartor över utbredningen av stoft används för att korrigera för extinction och rekonstruera distributionskartor.

Betydelse och exempel
Den undvikande zonen har praktiska konsekvenser för studier av den kosmiska storskaliga strukturen. Eftersom stora masskoncentrationer bakom Vintergatsplanet kan påverka galaxers rörelser har astronomer länge försökt fylla i luckorna — bland annat i arbeten som sökt förklara fenomen som den så kallade Stora Attraktorn och grupper i Norma-området. Moderna alla-våglängdsundersökningar har avsevärt minskat det tidigare okända området.

Noter och särskilda utmaningar
Det kvarstår svårigheter: intensiv stjärnförgrundsbelastning skapar förväxlingsproblem, extinktion varierar lokalt och vissa typer av galaxer är svårare att upptäcka med radiometoder. Fortsatta kartläggningar i infrarött, radio och röntgen samt bättre modeller för stoftets påverkan krävs för att helt överbrygga den undvikande zonen.

Ytterligare information och databaser finns via observatorier och översiktsprojekt som kombinerar flera våglängder för att rekonstruera himlens distribution av galaxer bortom Vintergatsplanet — se till exempel resurser markerade i källmaterialet: galaxinformation, Vintergatan, stoftkartor, stjärndata, galaktiskt plan och synligtljus-översikter.