Zonen för undvikande (ZOA) är det område på natthimlen som är täckt av vår egen galax, Vintergatan.
Damm och stjärnor i Vintergatans plan (det galaktiska planet) hindrar oss från att se ungefär 20 % av himlen vid synliga våglängder. Därför är optiska galaxkataloger vanligtvis mycket ofullständiga nära det galaktiska planet.
På senare år har många projekt försökt att överbrygga den kunskapslucka som uppstår på grund av undvikandets zon. Effekterna av zonen avtar dock vid längre våglängder, t.ex. i det infraröda området, och Vintergatan är i praktiken genomskinlig vid radiovåglängder. Undersökningar i det infraröda området har gett oss en mer fullständig bild av den extragalaktiska himlen. Två mycket stora närliggande galaxer, Maffei 1 och Maffei 2, upptäcktes 1968 av Paolo Maffei genom deras infraröda emissioner i undvikelsezonen. Trots detta är cirka 10 % av himlen fortfarande svår att kartlägga eftersom extragalaktiska objekt (t.ex. avlägsna galaxer) kan förväxlas med stjärnor i Vintergatan.
Projekt för att kartlägga zonen för undvikande på radiovågslängder har upptäckt många galaxer som inte kunde upptäckas i det infraröda området. Exempel på galaxer som upptäckts genom sin HI-emission är Dwingeloo 1 och Dwingeloo 2.
Viktiga superkluster av galaxer som är dolda eller delvis dolda av ZOA är The Great Attractor och Norma Cluster.