Chicxulubkratern är en mycket stor krater. Vissa forskare tror att Chicxulubkratern skapades av den meteor som orsakade dinosauriernas och många andra djurs utdöende. Den ligger delvis på Yucatánhalvön i Mexiko och delvis under vatten.

Chicxulubkratern har en diameter på över 180 km, vilket gör den till den tredje största bekräftade nedslagskratern. Petroleumprospektsökare hittade den i slutet av 1970‑talet genom seismiska mätningar och gravimetrisk data som pekade på en ovanlig struktur under sedimenten.

Bevis och ålder

Boliden som bildade kratern hade en diameter på minst 10 km. Bevisen för att kratern har ett ursprung i form av nedslag är bland annat chockad kvarts, en gravitationsanomali och tektiter i de omgivande områdena. Stenarnas ålder och isotopanalyser visar att denna nedslagskonstruktion är från slutet av kritaperioden, för cirka 66 miljoner år sedan. Den nedslagshändelse som är kopplad till kratern är starkt förknippad med orsakerna till dinosauriernas och många andra arters massutdöende vid K–T‑gränsen (också kallad K–Pg‑gränsen).

Vad hände vid nedslaget?

Nedslaget frigjorde en enorm mängd energi — uppskattningsvis motsvarande flera miljarder metanbombsexplosioner — och ledde till omedelbara och globala effekter. Följderna inkluderade:

  • En enorm utsprutning av sten- och smältmaterial (ejecta) som föll tillbaka över stora delar av jordytan.
  • Värme och chockvågor som troligen orsakade utbredda bränder.
  • Stoft och aerosoler i atmosfären som blockerade solljus och gav kraftig global nedkylning (”nukleär vinter”-liknande effekt) under månader till år.
  • Försurning av havsvatten och regn, samt störningar i fotosyntesen som slog hårt mot marina och landlevande näringskedjor.
  • Tsunamis och massiva omkastningar i haven i samband med det kustnära nedslaget.

Tillsammans gjorde dessa effekter att många växter och djur — särskilt stora landlevande reptiler som dinosaurier — inte kunde överleva de snabba och globala miljöförändringarna.

Forskning, debatt och konsensus

En studie från 2007 visar att boliden kan ha varit en bit av en mycket större asteroid som bröts sönder i en kollision och som också gav upphov till 298 Baptistina för 160 miljoner år sedan. Den hypotesen har senare diskuterats och reviderats, men den pekar på att asteroiders ursprung och familjer kan spela roll för risken för stora nedslag.

I mars 2010, efter en analys av tillgängliga bevis som omfattar 20 års data inom paleontologi, geokemi, klimatmodellering, geofysik och sedimentologi, granskade 41 internationella experter från 33 institutioner de tillgängliga bevisen. De ansåg att nedslaget vid Chicxulub utlöste massutrotningarna under K‑T‑gränsen, bland annat av dinosaurier. Detta innebär inte att andra faktorer (som intensiv vulkanism i Deccan‑fälten) saknar betydelse, men konsensus är att Chicxulubnedslaget var en avgörande drivkraft för den snabba globala krisen vid gränsen.

Borrningar och nya upptäckter

Forskare kan nu i detalj beskriva hur den asteroid som utplånade dinosaurierna bildade sin enorma krater tack vare borrningar och analyser av borrkärnor. Utöver de tidiga oljeprospekteringarnas data har internationella projekt som IODP/ICDP Expedition 364 borrat rakt in i kvarvarande kraterstrukturens så kallade peak ring och tagit upp kärnor som visar kraftigt chockade bergarter, svavelrika smältbergarter (suevit) och andra tydliga nedslagssignaturer.

Dessa data har gjort det möjligt att rekonstruera nedslagsprocessens steg: från det ögonblick då meteoren träffade och smälte/grävde ut ett hål, till den snabba omlokaliseringen av bergarter och bildandet av en central upphöjning som senare kollapsade och bildade en peak ring. Kärnorna har också gett insikt i hur snabbt miljön återhämtade sig lokalt efter händelsen och hur lång tid olika grupper av organismer behövde för att återkolonisera områdena.

Varför kratern är viktig

Chicxulubkratern är inte bara viktig för att förklara varför många arter dog ut vid slutet av kritaperioden — den är också en unik naturlig laboratorium där forskare kan studera följderna av ett gigantiskt nedslag i detalj. Förståelsen hjälper oss att bedöma risker från framtida nedslag, att tolka massutrotningar i jordens historia och att bättre förstå samspelet mellan geologiska händelser och livets utveckling.