Klarinett – allt om instrumentet: uppbyggnad, rörblad och typer
Allt om klarinett: uppbyggnad, rörblad, klang och typer — från B‑dur till Boehm/Albert. Komplett guide för nybörjare, studenter och orkestermusiker.
Klarinetten är ett träblåsinstrument.
Uppbyggnad och delar
Klarinettkroppen består av munstycke, pipa, övre led, kuddar, klaffar, nycklar, ringnycklar, stång, nedre led och klockan. Kroppen är i huvudsak ett cylindriskt rör med flera tonhål och klaffsystem som gör att spelaren kan ändra tonhöjd. Hålen täcks direkt med fingrarna eller via klaffar så att alla toner i den kromatiska skalan kan spelas.
Munstycke, rörblad och ligatur
Klarinetten använder ett rörblad (single reed) som fästs på munstycket med en ligatur. Rörbladet är oftast gjort av käpp (cane), men finns även i bambu eller syntetiska material. Rörblad varierar i tjocklek och hårdhet; standardbeteckningar går ofta från lätt till hårt (t.ex. 1–5). Ligaturer tillverkas i metall, läder eller textil och håller rörbladet tätt mot munstycket.
När spelaren blåser genom munstycket får rörbladet att vibrera och skapar ljudet som sedan förstärks i klarinettens rör. Tonens karaktär påverkas av rörbladets styrka, munstyckets form, ligaturens typ samt spelarens embouchure (läppställning) och luftström.
Register och omfång
Klarinetten har ett brett tonomfång, vanligtvis drygt tre oktaver. Tonerna delas ofta in i register:
- Chalumeau-register – det låga, mörka registret
- Klarion-/mellersta registret – mellanregister med klarare klang
- Altissimo – det högre registret, ljusare och skarpare
Övergången mellan registren kräver ofta särskild teknik (byten av luftstöd och läppställning) för att få rent anslag och jämn klang.
System och stämning
Det finns olika mekaniska system för klarinettens klaff- och tonhålslösningar. En äldre variant är Albert-systemet och en modern och mycket vanlig variant är Boehm-systemet. Boehm-klarinetten används mycket av klassiska orkestrar och av jazzmusiker.
De vanligaste stämningarna är B-flat (B-dur) och A. Den klarinett som är stämd i B-dur är mycket vanlig i konsert-, marsch- och skolorkestrar. Den är ett transponerande instrument: om en klarinettist spelar en ton som är skriven som ett C, låter den som ett B-flat på ett piano (den låter en hel ton lägre än noterat). Klarinetten i A låter en liten ters (tre halvtoner) lägre än noterat och används ofta i orkestermusik där tonsättningen ligger bättre för instrumentet. Sopranino i E-flat låter en liten ters högre än noterat och används ibland i särskilda sammanhang. Bass_clarinet i B-flat låter en oktav lägre än sopranklarinetten i B-flat och används för djupare klanger i orkester- och blåsarkvintett-repertoar.
Spelbarhet och lärande
Det är relativt enkelt att få fram en ton på klarinetten jämfört med många andra blåsinstrument, och därför är den ofta rekommenderad för unga nybörjare — särskilt när permanenta framtänder och ett visst käkstöd finns. En nybörjarklarinettist kan ofta få fram en ton redan under de första minuterna av en lektion.
Fingersättningen på klarinett liknar till viss del både flöjt och saxofon, vilket gör övergång till dessa instrument enklare för elever som redan kan klarinett. Samtidigt kräver registerövergångar och rörbladsinställning träning för att få jämn klang över hela omfånget.
Repertoar och kända verk
Ett berömt stycke med klarinett är Wolfgang Amadeus Mozarts Klarinettkonsert, där klarinetten spelar huvudmelodin tillsammans med resten av orkestern. Den skrevs 1791 och räknas ofta som ett av de första stora soloverken för instrumentet. Andra välkända verk för klarinett inkluderar kompositioner av Carl Maria von Weber, Brahms (klarinetkvintetten) och verk inom jazzrepertoaren där klarinetten haft en framträdande roll.
Skötsel och val av instrument
Studentmodeller är ofta tillverkade i plast (ABS) vilket gör dem tåligare och enklare att underhålla. Professionella klarinetter görs vanligtvis i trä, vanligast är grenadill eller afrikanskt svartträ, vilket ger rikare klang men kräver varsamhet och stabil luftfuktighet.
- Torka ur pipan med en svabb efter spelning för att avlägsna fukt.
- Ta av rörbladet och torka både rörblad och munstycke efter användning för att förlänga livslängden.
- Smörj korkar försiktigt med korkfett för att undvika att de blir torra och spricker.
- Låt instrumentet acklimatisera sig vid temperaturväxlingar och undvik att lämna det i extrem kyla eller värme.
Klarinetten är ett mångsidigt instrument som används i många genrer — från klassisk musik och orkestrar till jazz, folk- och populärmusik. Dess stora tonomfång och uttrycksfulla klang gör den både lämpad som soloinstrument och som en viktig röst i ensembler.
Klarinett som spelas (framifrån)
Noterbara spelare
Frågor och svar
Fråga: Vad är en klarinett?
A: En klarinett är ett träblåsinstrument som består av ett cylindriskt rör med hål som täcks av fingrarna för att göra musikaliska toner, och ett rörblad som är fäst vid munstycket.
F: Vilka material används till rörbladet?
S: Klarinettens blad är vanligtvis tillverkat av rör, bambu eller plast, som varierar i tjocklek.
F: Hur skapas ljud genom att blåsa genom munstycket?
S: När man blåser genom munstycket får man röret att vibrera, vilket skapar ljud.
F: Vilka är de olika typerna av klarinetter med nyckel?
S: Två vanliga typer av klarinetter med nyckel kallas Albert-systemet och Boehm-systemet.
F: Vilken typ av klarinett är mest populär i Nordamerika och andra västerländska länder?
S: Klarinetten i B-format är den mest populära i Nordamerika och andra västländer.
F: Finns det några andra storlekar eller tonhöjder förutom B flat?
S: Ja, det finns även A-klarinett (en halvton lägre), sopranino E flat klarinett (en fjärdedel högre) och Bass_clarinet i B flat (som låter en oktav lägre).
F: Är det lätt för nybörjare att lära sig spela klarinett?
S: Ja, det är relativt lätt för nybörjare att lära sig spela så snart deras vuxentänder har vuxit. Det är också lättare än många andra blåsinstrument eftersom dess fingersättningssystem liknar det för flöjter och saxofoner.
Sök