En sats är en del av en mening. Varje sats innehåller åtminstone ett subjekt (vem eller vad meningen handlar om) och ett predikat (vad som händer eller vad som sägs om subjektet). Ett predikat kan bestå av flera verb, men har i centrum endast ett huvudverb (t.ex. "äter", "springer", "har läst"). Hjälpverb som "har", "ska" eller "kan" hör också till predikatet men är inte huvudverbet.

Satsernas delar

Förutom subjekt och predikat kan en sats innehålla:

  • Objekt – det som påverkas av handlingen (t.ex. "Jag läser en bok").
  • Adverbial – tid, plats, sätt osv. (t.ex. "Han kommer imorgon").
  • Predikatsfyllnad (predikativ) – behövs efter vissa verb för att fullborda betydelsen (t.ex. "Hon är lärare").

Typer av satser

Man skiljer vanligast mellan:

  • Huvudsats (oberoende sats) – kan stå ensam som en fullständig mening: Jag älskar dig.
  • Bisats (beroende sats) – kan inte stå ensam utan hör ihop med en huvudsats, ofta inledd med en underordnande konjunktion eller subjunktion, till exempel "att", "eftersom", "när" eller "om": Jag vet att du kommer.

Samordning och flera satser i en mening

Flera satser kan kopplas ihop i en och samma mening. Exempel:

Jag älskar dig och jag kommer alltid att älska dig är en mening som innehåller två satser. De två satserna är jag älskar dig och jag kommer alltid att älska dig. Dessa satser är sammanfogade med ordet och, som är en konjunktion. Sådana satser kallas samordnade satser.

Bisatser däremot är inordnade i en huvudsats och förändrar ofta satsens ordning (t.ex. i bisatser placeras verbet efter subjektet: "att hon kom" jämfört med huvudsatsens V2-ordföljd).

Satsordning och exempel

Svenskan har huvudsakligen V2-ordföljd i huvudsatser (verbet står i andra positionen):

  • Huvudsats: Idag kommer han hem.
  • Bisats: ...eftersom han kommer hem sent. (verbet kommer efter subjektet)

Ytterligare exempel och kommentarer

  • Hon skriver – enkel sats med subjekt och predikat.
  • När hon skriver, lyssnar hon på musik – bisats + huvudsats.
  • Predikatet kan innehålla flera verb: Han har läst boken (hjälpverb + huvudverb).

Sammanfattningsvis är en sats den grundläggande byggstenen i en mening: den har minst subjekt och predikat, kan vara självständig eller beroende av andra satser, och kan kombineras med konjunktioner eller subjunktioner för att bilda mer komplexa meningar.