Kobolt(II)klorid (CoCl2) – fakta, egenskaper och användningsområden

Lär dig allt om kobolt(II)klorid (CoCl2): fakta, kemiska egenskaper, säkerhet, industriella och laboratorieanvändningar samt hantering och risker.

Kobolt(II)klorid, även känd som koboltklorid och koboltdiklorid, är en kemisk förening. Den innehåller kobolt i oxidationstillstånd +2. Dess kemiska formel är CoCl₂ . Den innehåller kobolt- och kloridjoner.

Egenskaper

• Formel och molmassa: CoCl₂, molmassan är cirka 129,84 g·mol⁻¹.
• Fysiskt utseende: Kobolt(II)klorid förekommer i flera hydratiserade former. Den vanligaste hexahydraten, CoCl₂·6H₂O, är rosa, medan den anhydra formen är blå. Denna färgväxling (blå ↔ rosa) är välkänd och beror på reversible hydratisering/dehydratisering.
• Löslighet och hygroskopicitet: Föreningen är lättlöslig i vatten och är hygroskopisk (tar upp fukt från luften), vilket gör att den lätt bildar hydrater.
• Elektronisk och magnetisk egenskap: Kobolt(II)-jonen har oparade elektroner och visar paramagnetiska egenskaper.

Kemiska egenskaper och reaktioner

Kobolt(II)klorid bildar stabila komplex med vatten och andra ligander; [Co(H₂O)₆]²⁺ är ett vanligt exempel i vattenlösning. Den reagerar lätt med starka baser och bildar då olika koboltoxider eller hydroxider. Vid upphettning eller i närvaro av torkmedel kan hexahydraten avvattnas till anhydrata CoCl₂, vilket ofta åtföljs av färgförändring.

Framställning

Kobolt(II)klorid kan framställas genom neutralisation av koboltmetall, koboltoxid eller koboltkarbonat med saltsyra:

• CoO + 2 HCl → CoCl₂ + H₂O
• Co + 2 HCl → CoCl₂ + H₂

Efter lösningsframställning kan saltet kristalliseras ut i önskad hydreringsform beroende på temperatur och vattenhalt.

Användningsområden

• Fuktindikator: På grund av den tydliga blå–rosa färgförändringen används CoCl₂ som fuktindikator i t.ex. silikagelindikatorer och fuktkort.
• Laboratoriereagens: Används i analytisk kemi och som startmaterial för att framställa andra koboltföreningar.
• Katalysatorer och föregångare: Används i vissa katalytiska processer och som prekursor vid tillverkning av koboltföreningar för industriella tillämpningar.
• Färgämnen och pigment: Koboltföreningar används historiskt i keramiska färger och glas, även om koboltklorid i sig idag används mer begränsat på grund av hälsorisker.

Säkerhet och miljö

Kobolt(II)klorid är ett tungmetallsalt och bör hanteras med försiktighet. Exponering kan orsaka hudirritation eller överkänslighet och inandning eller intag kan vara skadligt. Vissa koboltföreningar är klassificerade som misstänkt cancerframkallande, och kobolt som ämne uppmärksammas för sina hälso- och miljörisker.

Rekommendationer vid hantering:

• Använd skyddshandskar, skyddsglasögon och lämplig personlig skyddsutrustning.
• Arbeta i välventilerade miljöer eller i dragskåp vid hantering av pulver eller lösningar.
• Undvik utsläpp till miljön; avfall ska hanteras enligt lokala föreskrifter för tungmetallhaltigt avfall.
• Förvara i torr, välförsluten behållare för att förhindra hydratisering.

Miljöaspekter

Kobolt är ett tungmetall och kan vara skadligt för vattenlevande organismer vid höga koncentrationer. På grund av bioackumulering och toxicitet bör utsläpp begränsas och spill hanteras noggrant.

Sammanfattning

Kobolt(II)klorid (CoCl₂) är ett mångsidigt koboltsalt känt för sin karaktäristiska färgförändring mellan den anhydra blå formen och de hydratiserade rosa formerna. Det används som reagens och indikator men kräver försiktig hantering på grund av hälsorisker och miljöpåverkan.

Egenskaper

Kobolt(II)klorid finns normalt i röd (eller rosa) form. Den röda formen innehåller vatten. Den kan upphettas för att omvandlas till den blå formen, utan vatten. Den blå formen absorberar vatten från luften och blir röd igen.

En annan blå form bildas när kobolt(II)klorid reagerar med en kemisk förening som innehåller klorid. Saltsyra fungerar bäst, men natriumklorid kan också användas. När det värms upp blir det mer blått än när det kyls ner.

för att ge ett exempel. Koboltklorid kan användas för att testa kloridjoner på detta sätt.

Det kan oxideras till kobolt(III)-föreningar, även om kobolt(III)-klorid inte existerar. Om den tillverkas tappar den bara en Cl från CoCl₃ , vilket ger CoCl₂ (kobolt(II)klorid) igen.

 
Den uppvärmda bilden  


Ouppvärmd bild  


Kobolt(II)klorid reagerade med saltsyra. Den rosa formen är bara koboltklorid. Den blå formen är den färg som den ger med lite saltsyra. Den gröna formen är koboltklorid som reagerat med mycket saltsyra.  

Sök med bokstav