Kobolt(II)klorid
Kobolt(II)klorid, även känd som koboltklorid och koboltdiklorid, är en kemisk förening. Den innehåller kobolt i oxidationstillstånd +2. Dess kemiska formel är CoCl2 . Den innehåller kobolt- och kloridjoner.
Kobolt(II)klorid vattenfri (utan vattenmolekyler)
Kobolt(II)kloridhexahydrat (med sex vattenmolekyler bundna).
Egenskaper
Kobolt(II)klorid finns normalt i röd (eller rosa) form. Den röda formen innehåller vatten. Den kan upphettas för att omvandlas till den blå formen, utan vatten. Den blå formen absorberar vatten från luften och blir röd igen.
En annan blå form bildas när kobolt(II)klorid reagerar med en kemisk förening som innehåller klorid. Saltsyra fungerar bäst, men natriumklorid kan också användas. När det värms upp blir det mer blått än när det kyls ner.
för att ge ett exempel. Koboltklorid kan användas för att testa kloridjoner på detta sätt.
Det kan oxideras till kobolt(III)-föreningar, även om kobolt(III)-klorid inte existerar. Om den tillverkas tappar den bara en Cl från CoCl3 , vilket ger CoCl2 (kobolt(II)klorid) igen.
Den uppvärmda bilden
Ouppvärmd bild
Kobolt(II)klorid reagerade med saltsyra. Den rosa formen är bara koboltklorid. Den blå formen är den färg som den ger med lite saltsyra. Den gröna formen är koboltklorid som reagerat med mycket saltsyra.
Förberedelse
Den vattenfria (utan vatten) blå formen kan framställas genom att reagera kobolt med klor. Den hydrerade (med vatten) röda formen kan framställas genom att reagera kobolt(II)oxid eller kobolt(II)hydroxid med saltsyra.
Använder
Den används för att placera kobolt i andra kemiska föreningar. Den kan användas för att framställa andra koboltföreningar. Det är den vanligaste koboltföreningen i laboratoriet.
Säkerhet
Det är ett svagt oxidationsmedel, för svagt för att antända saker. Koboltföreningar är giftiga i stora mängder, precis som alla andra övergångsmetallföreningar. De är dock inte giftiga som bly- eller kvicksilverföreningar.
Relaterade sidor
- Kobolt(III)oxid
- Kobolt(II)sulfat
