Vanlig pipistrell (Pipistrellus pipistrellus) – utbredning, kännetecken & ekolokalisering
Upptäck vanlig pipistrell: utbredning, kännetecken, 45 kHz ekolokalisering, livsmiljö, storlek och skillnader mot sopranpipistrell.
Pipistrellus pipistrellus är en liten fladdermus med ett mycket stort utbredningsområde i större delen av Europa, Nordafrika, sydvästra Asien och möjligen även i Korea. Arten är en av de vanligaste fladdermusarna på de brittiska öarna och förekommer vida spridd i stora delar av sitt utbredningsområde.
Den vanliga pipistrellen är liten: kroppslängden ligger normalt mellan 3,5–4,5 cm och vingspannet är cirka 19–25 cm. Vikten är låg, vanligen omkring 3–8 gram. Pälsen är ofta brunaktig till rödbrun och vingarna mörkare. Arten hittas i både öppna landskap och mer slutna miljöer och är vanlig i skogs- och jordbruksmarker, men förekommer även i städer där den söker skydd på vindar, i väggspringor och andra byggnadsdelar.
Kännetecken
- Små proportioner med rund kropp och kort nos.
- Pälsen är oftast varmbrun; unga djur kan vara något mörkare.
- Skillnaden mot nära släktingen sopranpipistrellen (Pipistrellus pygmaeus) är ofta svår att se med blotta ögat. De två arterna skiljer sig dock i ekolokaliseringens frekvenser och har vissa skillnader i utseende, livsmiljö och födoval, vilket blev tydligt efter uppdelningen 1999.
- Kolonier i byggnader kan bestå av allt från några individer till större grupper, ofta honor i yngelkolonier under sommaren.
Ekolokalisering
År 1999 delades pipistrellen upp i två arter på grundval av olika frekvenser i deras ekolokaliseringsljud. Den vanliga pipistrellen använder ett rop med huvudenergi runt 45 kHz, medan sopranpipistrellen ekolokaliserar runt 55 kHz. Rösterna består av korta, frekvensmodulerade (FM) pulser som är anpassade för att upptäcka små insekter nära vegetation och marktäckning. För att skilja arterna i fält använder man ofta en batdetektor (heterodyne, frequency division eller time expansion) och spectrogramanalys.
Livsmiljö och beteende
Pipistrellus pipistrellus är en allätare vad gäller habitat och finns i skogsbryn, trädgårdar, parker, längs vattendrag och i tätbebyggda områden. Den jagar främst i kanten av vegetation och över öppna ytor; flykten är snabb och manövrerbar vilket passar dem för att fånga små flygande insekter nära buskar och träd. Roostplatser finns i trädhål, barkspringor, under takpannor, i väggspringor och i byggnaders vindar. Ungflickskolonier (yngelkolonier) bildas ofta i varma, torra utrymmen under slutet av våren och sommaren.
Föda
Födan består framför allt av små nattaktiva insekter, särskilt Diptera (flugor, mygg), små fjärilar och andra kroppsbeklädda nattinsekter. Arten anpassar sin jakt efter lokala tillgångar och kan konsumera stora mängder byten under en natt.
Fortplantning
Parning sker vanligtvis sensommar–hösten. Honan lagrar ofta spermier under vintern och befruktning sker på våren, vilket leder till födsel av ungar (vanligen en unge per hona, ibland två) i slutet av våren eller tidig sommar. Ungarna växer snabbt och blir flygfärdiga inom några veckor. Längre livslängd i naturen kan vara över 10 år, men genomsnittet brukar vara kortare beroende på predation och miljöfaktorer.
Hot och skydd
- IUCN-listningen för arten är generellt Least Concern (minst angelägen), tack vare dess stora utbredning och ofta goda populationsstorlek.
- Lokala hot inkluderar förlust av boplatser (renoveringar, tätning av vindar), minskning av insektsförekomsten genom pesticider, samt störningar under häckningsperioden. Ljusspridning kan också påverka jaktbeteendet och bytesförekomsten.
- Många länder har lagstiftning som skyddar fladdermöss och deras boplats—att störta eller förstöra kända boplatser är ofta förbjudet utan tillstånd.
Så kan du observera och hjälpa pipistrellen
- Observera vid skymning längs träd- och häcklinjer, över små öppna vattenspeglar och i parker—pipistrellen börjar ofta jaga några minuter efter solnedgång.
- Använd en batdetektor för att identifiera arten: 45 kHz tyder på vanlig pipistrelle, 55 kHz på sopranpipistrelle.
- Behåll och skapa lämpliga viloplatser: lämna håligheter i träd, spara äldre byggnadsdelar där möjligt, eller sätt upp fladdermusholkar som komplement.
- Agera varsamt vid upptäckt av ungar och yngelkolonier—undvik att störa vindar och andra boplaster under sommaren.
Sammanfattningsvis är den vanliga pipistrellen en liten, anpassningsbar art som trivs nära människor såväl som i mer naturpräglade miljöer. Genom att bevara boplatser, minska användningen av bekämpningsmedel och vara försiktig vid byggnadsarbete kan vi bidra till att arten fortsatt ska vara en vanlig och livskraftig del av nattens fauna.
Baby pipistrelle
Pipistrellus pipistrellus under flygning
Ekolokalisering
De frekvenser som används av denna fladdermusart för ekolokalisering ligger mellan 45-76 kHz, har mest energi vid 47 kHz och har en genomsnittlig varaktighet på 5,6 ms.
Frågor och svar
F: Vad är den vanliga pipistrellen?
S: Pipistrellen är en liten fladdermus som är en av de vanligaste fladdermusarterna på de brittiska öarna.
F: Var finns den vanliga pipistrellen?
S: Den vanliga pipistrellen har ett mycket stort utbredningsområde över större delen av Europa, Nordafrika, sydvästra Asien och möjligen in i Korea.
F: Hur stor är den vanliga pipistrellen?
S: Den vanliga pipistrellen är 3,5-4,5 cm lång med ett vingspann på 19-25 cm och har brun päls.
F: Var sover den vanliga pipistrellen?
S: Den vanliga pipistrellen är vanlig i skogsmark och på åkermark, men den finns också i städer, där den sover på loftgångar och i byggnader.
Fråga: När delades den vanliga pipistrellen upp i två arter?
S: Den vanliga pipistrellen delades upp i två arter 1999.
F: Vad var grunden för att dela upp den vanliga pipistrellen i två arter?
Svar: Pipistrellen delades upp i två arter på grundval av olika frekvenser av ekolokaliseringsljud.
F: Vilka andra skillnader finns det mellan de två arterna av pipistrellfladdermöss?
S: Sedan uppdelningen har man också funnit andra skillnader i utseende, livsmiljö och föda mellan de två arterna av pipistrellefladdermöss.
Sök