Kubism: historia, faser och pionjärer — Picasso, Braque & Gris
Upptäck kubismens historia, faser och pionjärer — Picasso, Braque & Gris. Från Les Demoiselles d'Avignon till högkubismens genombrott. Lär dig konstnärernas inflytande.
Kubismen var en av 1900-talets mest betydelsefulla konströrelser. Den uppstod i Frankrike omkring 1907 och fick sitt genombrott under 1910-talet, med ett inflytelserikt och internationellt efterspel under 1920-talet. Rörelsens idéer växte fram ur mötet mellan Paul Cézannes analys av formen, påverkan från afrikansk och iberisk konst samt experiment i representation av rymd och perspektiv. Georges Braque och Pablo Picasso var pionjärer i den och samarbetade tätt under rörelsens första år.
Pablo Picassos målning Les Demoiselles d'Avignon från 1907 räknas ofta som ett tidigt och banbrytande verk som visar övergången från postimpressionism mot kubistiska idéer: figurer bryts upp i flata ytor och skarpa vinklar. Georges Braques hus i L'Estaque från 1908 (och liknande verk) väckte kommentaren från kritikern Louis Vauxcelles som talade om "bizarreries cubiques" — uttrycket som bidrog till namnet kubism.
Den första organiserade grupputställningen med konstnärer som identifierades som kubister hölls på Salon des Indépendants i Paris våren 1911. Där visades verk av Jean Metzinger, Albert Gleizes, Fernand Léger, Robert Delaunay och Henri Le Fauconnier, bland flera. Picasso och Braque ställde inte ut där, eftersom de arbetade mer isolerat och i nära samarbete med varandra under den tiden.
Artister och historiker har beskrivit kubismens utveckling på olika sätt. En vanligt citerad indelning (bland annat använd av Douglas Cooper) talar om tre faser: en tidig fas (cirka 1906–1908), en högkubistisk eller analytisk fas (ungefär 1909–1914) och en sen fas (cirka 1914–1921) då kubismen i högre grad övergick mot andra uttryck och många konstnärer återgick till större klassicism eller sökte nya vägar. Douglas Coopers betoning av Braques, Picassos, Gris' (från 1911) och Légers (i viss mån) verk var samtidigt en värdering av vilka konstnärer han ansåg viktigast inom rörelsen.
Kännetecken
Kubismen kännetecknas av flera grundidéer:
- Multipla vyer: Motiv bryts ner och återges från flera synpunkter samtidigt, vilket skapar en sammanfogad bild av objektet i tid och rum.
- Geometrisering: Former förenklas till kubiska, cylindriska och koniska plan och volymer.
- Platt perspektiv: Traditionellt atmosfäriskt och linjärt perspektiv upplöses; bildytan framhävs och rumsligheten konstrueras genom överlappning och skärningar av planer.
- Färg och ton: I den analytiska kubismen dominerade ofta en dämpad palett (grått, brunt, ockra) för att framhäva struktur; i den syntetiska kubismen återkom starkare färger och enklare former.
- Collage och papiers collés: Från omkring 1912 introducerades material som papper, tidningsfragment, träfaner och tryckta bokstäver i bildytan — ett nytt sätt att kombinera skenbar ''verklighet'' och måleri.
Faser — flera sätt att dela in
Det finns flera sätt att beskriva kubismens faser. En praktisk översikt är:
- Proto- eller tidig kubism (ca 1906–1908): Experiment med fragmentering och geometrisering; tydlig inspiration från Cézanne och afrikansk konst; Les Demoiselles d'Avignon från är ett centralt tidigt exempel.
- Analytisk eller högkubism (ca 1909–1912/1914): Former bryts ner i många små plan och tonala variationer, fokus på struktur snarare än dekor; Picasso och Braque arbetade här mycket nära varandra och utvecklade gemensamma grepp.
- Syntetisk kubism (från ca 1912): En förenkling av formerna, återinförande av färg och användandet av collage; kompositionerna blir mer symboliska och dekorativa.
- Sen kubism/efterlevnader (1914–1920-talet): Under och efter första världskriget spreds kubistiska idéer i olika riktningar — vissa konstnärer återgick till ordning och klassicistiska former, andra integrerade kubistiska principer i nya rörelser.
Dessa faser kan placeras bredare i tid enligt olika historieskrivningar; Douglas Cooper föreslog exempelvis den trestegsindelning som nämnts ovan, där han särskilt höll Braque och Picasso i centrum och framhöll Juan Gris som viktig efter 1911.
Pionjärer och andra nyckelpersoner
- Pablo Picasso var — en av rörelsens grundare; hans experiment med form, rymd och skulptur påverkar kubismens tidiga kurs.
- Georges Braque — arbetade nära Picasso; känd för landskapen från L'Estaque och senare för utvecklandet av analytiska och syntetiska tekniker inklusive papiers collés.
- Juan Gris — anslöt 1911 och bidrog med en mer ordnad och konstruktionsinriktad variant av kubismen, särskilt i sina stilleben.
- Jean Metzinger, Albert Gleizes, Robert Delaunay, Henri Le Fauconnier och Fernand Léger — visade tidigt kubistiska verk i utställningar och bidrog till spridningen av idéerna, även genom teoretiska skrifter och manifest.
Utställningar, teoretisk diskussion och mottagande
Utställningar som Salon des Indépendants (1911) och Salon d'Automne var viktiga scener för kubisternas offentliggörande. Parallellt utvecklades konstteori: Jean Metzinger och Albert Gleizes publicerade 1912 boken "Du 'Cubisme'", som förklarade stilens idéer för en bredare publik. Reaktionerna varierade — från förvirring och kritik till entusiasm och imitation internationellt (särskilt i Italien, Spanien, Tyskland och Ryssland).
Inflytande och eftermäle
Kubismen hade ett genomgripande inflytande på modern konst: den bidrog till utvecklingen av abstraktion, påverkade futurism, konstruktivism och purism samt satte spår i arkitektur, möbeldesign, fotografi och grafisk form. Många museer i världen rymmer centrala kubistiska samlingar och konsthistorisk forskning fortsätter att nyansera bilden av rörelsens olika faser och aktörer.
Sammanfattningsvis var kubismen en nyskapande strategi för att omforma hur konstnärer skildrar form och rum. Dess komplexa utveckling — från de första experimenten hos Picasso och Braque via kollektivt formulerade idéer till senare variationer och spridning — gör kubismen till en av 1900-talets mest inflytelserika och studerade rörelser inom västerländsk konst.


En målning av Paul Cézanne, en konstnär som påverkade kubisterna.


Air+Man+Space av Lyubov Popova, 1912
Dess metoder
Kubismen är en konststil som syftar till att visa alla möjliga synvinklar på en person eller ett föremål på en gång. Den kallas kubism eftersom de föremål som representeras i konstverken ser ut att vara gjorda av kuber och andra geometriska former. Kubismen startades först av Pablo Picasso och Georges Braque. Analytisk kubism är den första typen av kubism. De flesta analytiska kubister målade och ritade i monokrom (endast en färg) så att den som betraktade målningen inte uppmärksammade färgen, utan endast de former och former som visades.
Detta ändrades 1912 när Picasso började måla med färger och använda collage. Collage innebär att man limmar ihop olika klippta pappersbitar för att skapa ett konstverk. Denna nya form av kubism kallades för syntetisk kubism. Picasso uppfann collage eftersom han var trött på det sätt han gjorde sin konst på och ville prova något nytt. Pablo Picasso skapade över 20 000 bilder. Från 1912 till 1919 var Picassos period för syntetisk kubism.
Frågor och svar
Fråga: Vad är kubism?
S: Kubismen var en betydande konströrelse under 1900-talet som började i Frankrike 1907 och blomstrade fram till 1920-talet.
F: Vilka var kubismens pionjärer?
S: Georges Braque och Pablo Picasso var kubismens pionjärer.
F: Vad var titeln på Pablo Picassos tidiga kubistiska verk?
S: Pablo Picassos första kubistiska verk hette "Les Demoiselles d'Avignon" och målades 1907.
F: Vilken målning av Georges Braque fick kritikern Louis Vauxcelles att tala om "kubiska konstigheter"?
Svar: Georges Braques målning "Husen i L'Estaque", målad 1908, fick kritikern Louis Vauxcelles att tala om "kubiska konstigheter" eller "bizarreries cubiques".
F: När hölls den första grupputställningen med kubister?
S: Den första organiserade grupputställningen med kubister ägde rum på Salon des Indépendants i Paris våren 1911.
Fråga: Vilka var några av de konstnärer vars verk ställdes ut på den första kubistiska utställningen?
S: Den första kubistutställningen innehöll verk av Jean Metzinger, Albert Gleizes, Fernand Léger, Robert Delaunay och Henri Le Fauconnier, men inga verk av Picasso och Braque ställdes ut.
F: Vilka var kubismens tre faser enligt en konsthistoriker?
S: Enligt en konsthistoriker fanns det tre faser inom kubismen: "Tidig kubism", "Högkubism" och "Senkubism". Den första fasen var från 1906 till 1908 då rörelsen först utvecklades av Picasso och Braque. Den andra fasen var från 1909 till 1914, under vilken Juan Gris framträdde som en viktig exponent efter 1911. Slutligen var "senkubismen" den sista fasen av kubismen som en radikal avantgardistisk rörelse, från 1914 till 1921.
Sök