Dadaismen — definition och historia (avantgardistisk konst 1916–1922)

Dadaismen — definition och historia: Upptäck avantgardets revolt 1916–1922, dess idéer, konstformer och inflytande på surrealism, popkonst och Neo-Dada.

Dadaismen är en intellektuell avantgardistisk rörelse som startade kring första världskriget. Även om den till en början inte var en konströrelse, ^p60/61 påverkade den konsten mycket under en tid. Rörelsen föddes formellt i Zürich 1916, bland annat kring Cabaret Voltaire, men utvecklades snabbt i flera centrum i Europa och i New York.

Bakgrund och idéer

Dadaismen uppstod som en reaktion mot krigets våld, de politiska och kulturella institutionerna som ansågs ha lett Europa i fördärvet, och mot den etablerade konstvärldens värderingar. Dadaisterna förkastade ofta konventionell skönhet och logik, använde nonsens, ironi och provokation och ville rubba publikens förväntningar. De arbetade med idén om anti-konst (anti-art): att utmana vad konst är genom att ifrågasätta konstnärens och publikens roller. Hela poängen var ofta att visa att vad som helst kunde deklareras som konst — och därigenom utmana värdet av konstbegreppet.

Former och tekniker

Dadaistisk praktik var mångsidig och inkluderade:

• föreställningar och happenings (t.ex. Cabaret Voltaire)
• ljudpoesi och fonetiska experiment (som Hugo Balls sound-poems)
• collage och montage — sammansatta bilder och material
• cut-up och chance operations (sätt att låta slumpen styra skapandet)
• skulptur och readymades — föremål ur vardagen som förklarades vara konst (Marcel Duchamps readymades är ett centralt exempel)

Konstnärer som arbetade med dadaistiska tekniker förklarade ofta verken genom manifest, manifesteringar eller provokativa gester snarare än genom traditionell teknik eller hantverk.

Geografisk spridning och nyckelpersoner

Dadaismen började i Zürich men spreds snabbt till andra platser: Berlin, Köln, Hannover, New York och Paris blev viktiga centra. Rörelsens decentraliserade karaktär gjorde att olika grupper fick skilda tonlägen — från det politiskt laddade Berlin-Dada till det mer lekfulla Zürich- och New York-Dada.

Bland centrala aktörer fanns Hugo Ball, Emmy Hennings, Tristan Tzara, Hans (Jean) Arp, Max Ernst, Man Ray, Marcel Janco, Sophie Taeuber-Arp, Richard Huelsenbeck och Marcel Duchamp. Tristan Tzara blev en av de mest kända talespersonerna och bidrog till att sprida dadaisternas idéer, inte minst i Paris där han samlade olika konstnärer och författare.

Förhållanden till andra rörelser och senare inverkan

Dadaismen var nära både i tid och idé med den framväxande surrealismen; flera konstnärer rörde sig mellan rörelserna eller influerade varandra. Dadaistiska experiment med slump och det undermedvetna var en viktig förebild för surrealister. På längre sikt påverkade dadaismen också rörelser som popkonsten, punkrocken och senare konstnärliga strömningar som Neo-Dada på 1950–60-talen (t.ex. Robert Rauschenberg och Jasper Johns). Dadaismen stod ofta i opposition till det moderna kapitalistiska samhället och uttryckte missnöje med våld, krig och nationalism och stod nära radikala vänsterrörelser i vissa kretsar.

Estetik — grotesk, absurd och makaber

Dadaismens estetik förknippas ofta med det groteska, absurda och makabra — att förlöjliga eller framhäva tillvarons irrationella sidor var ett medel att kritisera samtiden. Dessa teman återfinns senare i absurd teater och i dramatik som söker skildra människans alienation. Författare och dramatiker som har fört vidare eller bearbetat sådana idéer i senare tid inkluderar bland andra Samuel Beckett. Begreppsliga kopplingar kan också göras till dramatiker som Arthur Adamov och Jean Genet, vilka i Frankrike associerats med den så kallade ”Parisskolan” och absurd teater, även om de inte alla var dadaister i strikt mening.

Tid och namn

Dadaismens mest verksamma period brukar anges som ungefär 1916–1922, även om dess inflytande och efterföljare fortsatte långt därefter. Ordet "Dada" har flera förklaringsmodeller — en vanlig tolkning är att det anspelar på ett spädbarns första ord som ”dada” eller ”mamma”, men ingen vet säkert vem som ”uppfann” namnet och flera samtida berättelser och skämtsamma ursprung har cirkulerat.

Eftermäle

Dadaismen lämnade ett bestående avtryck på konstens idévärld: den omdefinierade vad konst kan vara, ifrågasatte konstnärens roll och öppnade för performance, poetiska experiment och industriella eller vardagliga material i konstnärligt bruk. Senare rörelser hämtade både tekniker och attityder från dadaisterna, och debatten om konstbegreppet som dadaismen satte igång pågår fortfarande i många former.

Observera att flera personligheter i och kring rörelsen hade olika roller i olika städer och perioder — vissa figurer associeras starkare med surrealismen eller andra strömningar än med dadaismen som sådan; rörelsen var fragmenterad och heterogen snarare än en enhetlig skola.

Frågor och svar

F: Vad är dadaism?

F: Var det ursprungligen en konströrelse?

F: När började dadaismen?

F: Hur länge varade dadaismens inflytande i konsten?

F: Vilken typ av rörelse är dadaismen?

F: Hade dadaismens inflytande någon inverkan på andra områden än konsten?

Sök med bokstav