Demokratiskt–republikanska partiet: Jeffersons parti i USA (1792–1820)

Upptäck Demokratiskt–republikanska partiets historia (1792–1820): Jeffersons och Madisons politik, konflikt med federalisterna och utvecklingen mot dagens Demokratiska parti.

Det demokratiskt-republikanska partiet grundades av Thomas Jefferson och James Madison 1792. Det blev det mest populära politiska partiet fram till 1820-talet, då det splittrades i konkurrerande fraktioner, varav en blev det moderna Demokratiska partiet. Dess medlemmar talade om partiet som republikaner, Jeffersonians, demokrater eller kombinationer av dessa (Jeffersonian republicans, etc.).

Jefferson och Madison bildade partiet för att motsätta sig den ekonomiska och utrikespolitiska politiken hos federalisterna, ett parti som hade bildats ungefär ett år tidigare av finansminister Alexander Hamilton. Utrikespolitiska frågor var centrala; partiet motsatte sig 1794 års Jay-fördrag med Storbritannien (som då var i krig med Frankrike) och stödde goda förbindelser med Frankrike före 1801. Partiet var emot många av Hamiltons förslag om konstitutionen.

Observera att detta parti skiljer sig från dagens republikanska parti.

Ideologi och politisk inriktning

Det demokratiskt-republikanska partiet förespråkade en begränsad federal makt och betonade rättigheter för delstaterna, individuell frihet och jordbrukets betydelse för republiken. Partiet drog sin stödtrupp framför allt från jordbrukande klasser i södern och västern, men hade också anhängare bland hantverkare och småföretagare i städerna.

• Konstitutionstolkning: Partiet förespråkade i allmänhet en snävare eller strikt tolkning av konstitutionen, vilket stod i kontrast till federalisternas mer vidlyftiga syn på federal auktoritet.
• Ekonomi: Motstånd mot en stark centralbank, höga tullar och statssubventioner som gynnade handels- och industrikamrater; stöd för frihandel och jordbruksekonomi.
• Utrikespolitik: Vanligen pro-franska under revolutionstiden och skeptiska till nära band med Storbritannien.
• Friheter: Kritik mot federalisternas lagar som Alien and Sedition Acts; partiideologin betonade yttrandefrihet och begränsning av centralmakten.

Viktiga händelser och politiska åtgärder

Under sina år vid makten drev partiet flera inflytelserika beslut och upplevde betydande prövningar:

• Revolutionen 1800: Jeffersons seger i presidentvalet 1800 (kallad "The Revolution of 1800") markerade ett fredligt maktskifte och en stor framgång för republikanerna.
• Louisiana Purchase (1803): Under Jefferson köptes området Louisiana från Frankrike, en expansiv åtgärd som paradoxalt nog utökade federal makt men främjade partiets agrara visioner genom ny mark för jordbruk.
• Embargon och handelsrestriktioner: Som svar på brittisk och fransk sjörättskränkning infördes bland annat Embargo Act (1807), som mötte kritik för sina ekonomiska följder.
• Kriget 1812: Under James Madison ledde partiets utrikespolitik så småningom till krig med Storbritannien; kriget stärkte nationell identitet men också regionala spänningar.

Ledande personligheter

Utöver Thomas Jefferson och James Madison var flera andra framträdande anhängare viktiga för partiets utveckling: bland dem Alexander Hamilton var motståndare men formade debatten, medan politiker som James Monroe, Albert Gallatin, John Randolph och Aaron Burr spelade roller i partiets politiska liv. Partiet dominerade vita husets politik från Jeffersons presidentperiod och fram till 1820-talet.

Splittning, nedgång och eftermäle

Under 1810- och 1820-talen ökade inre spänningar kring ekonomi, regionala intressen, ledarskap och personkonflikter. Efter kriget 1812 följde Era of Good Feelings under James Monroe där partiet tillfälligt hade ensam dominans. Denna till synes enpartiordning dolde dock växande friktioner som ledde till att partiet från 1820-talet delades i flera fraktioner.

De viktigaste följderna var:

• Följder för det politiska systemet: Stridigheter i och efter presidentvalet 1824 (där en koalition och anklagelsen om ett "corrupt bargain" spelade in) bidrog till att partiet splittrades i grupper som så småningom blev Demokratiska partiet (Jacksonians) och National Republicans/Whigs.
• Arv: Det demokratiskt-republikanska partiet lade grunden för flera politiska principer, inte minst idéer om folkstyre, decentralisering och expansion västerut. En av dess efterföljare var alltså dagens Demokratiska parti; det är viktigt att inte förväxla det med dagens republikanska parti.

Ståndpunkter i frågor om slaveri och ursprungsbefolkningar

Partiet innehöll både motstridiga intressen och regionalt varierande synsätt i frågor som slaveri. Många ledande demokratiskt-republikaner i södern var slavägare och partiet agerade sällan för att begränsa slaveriet under denna period. Samtidigt fanns i nordliga kretsar mer mångfacetterade åsikter. Partiets expansionistiska strävanden – exempelvis genom Louisiana Purchase och stöd för västlig expansion – ledde också till ökade konflikter med ursprungsbefolkningar.

Sammanfattning

Det demokratiskt-republikanska partiet var en central kraft i USA:s tidiga partisystem. Grundat som motvikt till federalisternas politik kom partiet att styra USA under flera decennier, genomföra betydande utrikespolitiska och territoriella förändringar, och forma många politiska normer. Internt söndrades det i takt med landets ekonomiska och regionala förändringar, och dess efterföljare bidrog till framväxten av den politiska karta som skulle forma USA under 1800-talet.

Frågor och svar

Fråga: Vem grundade det demokratiskt-republikanska partiet?

Fråga: När blev det demokratiskt-republikanska partiet det mest populära politiska partiet?

Fråga: Varför skapade Jefferson och Madison det demokratiskt-republikanska partiet?

Fråga: Vem skapade det federalistiska partiet?

F: Vilka utrikespolitiska frågor var centrala för det demokratiskt-republikanska partiet?

F: Vad var det demokratiskt-republikanska partiets åsikter om Hamiltons förslag om konstitutionen?

Fråga: Är det demokratiskt-republikanska partiet detsamma som dagens republikanska parti?

Sök med bokstav