Derby Playhouse

Historia

År 1948 öppnade det ursprungliga Playhouse som Little Theatre i en ombyggd kyrksal på Becket Street. År 1952 flyttade man till en lokal på Sacheverel Street. År 1956 överlevde det en stor brand.

På 1960-talet och i början av 1970-talet investerade den brittiska regeringen i Arts Council of Great Britain's "Housing the Arts"-fond. Fonden gjorde det möjligt för städerna att renovera befintliga teatrar och beställa nya teatrar. Som svar på detta bildade bolaget New Theatre Trust för att finansiera sin egen specialbyggda teater. Roderick Ham fick i uppdrag att utforma den nya teatern. Derby City Council erbjöd marken. Den var en del av det nya shoppingområdet Eagle Centre. Det nya Derby Playhouse invigdes den 20 september 1975 av den 11:e hertigen av Devonshire. Den hade en kapacitet på 535 sittplatser.

År 2002 fick företaget problem med pengar. Det hade en skuld på 400 000 pund, den största i företagets historia, och var nära att läggas ner. År 2004 hade man återhämtat sig och slog rekord i biljettpriserna.

År 2007 fick företaget återigen allvarliga penningproblem. Teaterns styrelse bad Derby City Council att förskottera 40 000 pund från sitt bidrag från 2008. Detta avslogs. Den 29 november meddelade teaterns styrelse att teatern skulle gå i frivillig likvidation och att föreställningarna omedelbart skulle upphöra. Trots detta gav skådespelarna och besättningen på Skattkammarön en föreställning den kvällen. Efter ridåutropet fick skådespelarna sällskap på scenen av personalen, teaterns verkställande direktör och regissör för föreställningen (Karen Hebden) och två tidigare styrelseordföranden för Playhouse (Michael Hall och Jonathan Powers). De vände sig till publiken och pressen och bad dem kämpa för stadens teater och få Playhouse öppet igen. Dagen därpå meddelade styrelsen att bolaget hade satts under administration.

Förvaltarna tillät Playhouse att öppna igen den 7 december 2007 för att avsluta sin spelning av Skattkammarön. Teatern drevs av ett skelett av nödvändig personal, som till en början arbetade oavlönat. En fond inrättades för att ta emot donationer för att hålla Playhouse igång. Teatern fungerade nu som en välgörenhetsfond och var helt beroende av biljettförsäljning och donationer. Biljetter för säsongen vår/sommar 2008 hade redan sålts innan stängningen. De lades åter ut på marknaden medan man vädjade till Arts Council. Arts Council avslog överklagandet i januari 2008. Teatern stängdes efter den sista föreställningen av Skattkammarön den 2 februari 2008.

Den 30 juli 2008 röstade fordringsägarna för att acceptera ett räddningspaket som utarbetats av företagets nya styrelse. Teatern återöppnade den 13 september 2008 med The Killing of Sister George. Den pågick till den 18 oktober. Det var bolagets sista produktion. Teatern såldes sedan till University of Derby. Den återöppnade i oktober 2009 som Derby Theatre.

Produktioner

Det nya Derby Playhouse öppnade med My Fair Lady. Den första säsongen innehöll även Hamlet och Alan Bates i The Seagull. Mark Woolgar var ansvarig regissör under de fem första säsongerna. Pjäser av Shakespeare, Shaw, Ibsen, Ayckbourn, Orton och Coward sattes upp.

År 1980 började Christopher Honer som konstnärlig ledare för Playhouse. Under de följande sju åren har Playhouse bland annat producerat All My Sons med Miranda Richardson, Piaf med Caroline Quentin, The Resistible Rise of Arturo Ui med Ben Roberts i huvudrollen. Nya pjäser var bland annat Rony Robinsons The Brewery Beano och Don Shaws The Conspirator. Bland kassasuccéerna fanns Funny Peculiar, Having A Ball! och Blood Brothers. Under denna tid erbjöd Derby Playhouse Studio, under ledning av John North, David Milne och Claire Grove, ett program med produktioner året runt. De ordnade också turnéer för allmänheten och ett program för utbildning inom teaterområdet.

År 1987 blev Annie Castledine konstnärlig ledare. Under de följande tre åren fick Playhouse uppleva en helt ny teaterstil. Bland pjäserna fanns The Innocent Mistress, The Children's Hour och The Dark at the Top of the Stairs samt klassiska pjäser som A Doll's House och Jane Eyre. Andra pjäser var Arsenic and Old Lace, Gaslight och Noises Off samt nya verk som Sunday's Children, The Queen of Spades, Selling the Sizzle och Self Portrait. Det fanns en rad samproduktioner med företagen Shared Experience, Paines Plough och Temba. Under denna period blev teaterns produktioner kända för styrkan i deras visuella bilder på scenen. The Playhouse var nominerad till Prudential Awards.

Sommaren 1990 skar Derbyshire County Council ner hela sin kulturbudget. Detta innebar att Playhouse förlorade 130 000 pund i bidrag. Stadsfullmäktige erbjöd teatern ett litet bidrag. Detta gjorde det möjligt för Playhouse att fortsätta sin verksamhet. Enligt Lyn Gardner, som skriver i The Guardian, "var det Castledines huvud som rådet krävde som pris för att stå för teaterns underskott". Castledine lämnade Playhouse.

Från sommaren 1990 till julen 1991 var verkställande direktör David Edwards ansvarig för programmet. Detta avslutades med Playhouse produktion av Hobson's Choice. Denna vann Theatrical Management Association's Regional Theatre Award för bästa produktion.

Våren 1991 utsågs Mark Clements till konstnärlig ledare. Hans första säsong inleddes med en produktion av And A Nightingale Sang. Produktionen av John Godbers On The Piste upprepades senare under året och igen 2001. Godbers verk förblev en populär del av programmet under Clements' tid. Under Clements period innehöll programmet en mängd olika verk, allt från klassiker som Death of a Salesman, Aphra Behns Lucky Chance och Shakespeares Richard III, till samtida dramatik som Our Boys, The Rise and Fall of Little Voice och Children of a Lesser God, och nybeställda verk som Tess of the d'Urbervilles, Passion Killers och Blood Money. Musikaler blev en viktig del av programmet, bland annat Grease, Little Shop of Horrors, Cabaret och Assassins. Pantomimerna som skrevs av Mark Clements och Michael Vivian drog rekordmånga besökare under julen.

År 2002 lämnade Mark Clements och David Edwards företaget. Karen Hebden utsågs till verkställande direktör och Stephen Edwards till kreativ producent. Under de följande åren fick Playhouse ett nationellt rykte för sina produktioner. Det fanns egna produktioner av Sweeney Todd, Into the Woods, Company och Merrily We Roll Along. I tre av dessa produktioner medverkade Glenn Carter. En av dessa var ett nytt musikdrama, Moon Landing, där han spelade Buzz Aldrin. Det skrevs, komponerades och regisserades av Stephen Edwards. Moon Landing nominerades i kategorin Bästa musikaliska produktion vid TMA Awards 2008. En originalinspelning av den sista föreställningen gjordes. Kompaniets sista produktion innan den slutgiltiga nedläggningen var The Killing of Sister George med Jenny Eclair i huvudrollen och i regi av Cal McCrystal. Den avslutades den 18 oktober 2008. Resten av höstsäsongen 2008, inklusive julproduktionen av Peter Pan, ställdes in.