Pantomime (ofta kallad panto) är en typ av teaterunderhållning som vanligtvis spelas runt jul och nyår i Storbritannien och några andra engelskspråkiga länder. Den får inte förväxlas med mime (skådespeleri med gester men utan tal). Den är känd för sin komik och sitt deltagande av publiken. Pantomimerna är vanligtvis avsedda för barn, men de kan också rikta sig till vuxna.

 

Historik i korthet

Pantomimen har rötter i 1700‑ och 1800‑talens brittiska teater och är influerad av commedia dell'arte, harlekinader och populära folksagor. Under viktoriansk tid utvecklades den till en etablerad jultradition i England, med blandning av musik, dans, komik och spektakulära scenförvandlingar. Idag är panto en levande familjeform som varje säsong fyller teatrar runt om i Storbritannien och även i delar av Commonwealth.

Kännetecken och traditioner

  • Publikkontakt: Aktivt deltagande från publiken är centralt — ofta uppmanas åskådarna att ropa uppmuntran eller svara i refränger. Klassiska repliker är till exempel "He's behind you!" (”Han är bakom dig!”) och det typiska call‑and‑response‑spelet "Oh no it isn't!" / "Oh yes it is!" (”Åh nej, det är han inte!” / ”Åh jo, det är han!”).
  • Komik i flera lager: Humor som passar barn (slapstick, fysiska skämt, fåniga situationer) kombineras med vitsar och anspelningar riktade mot vuxna, ofta med aktuella händelser eller lokala skämt.
  • Musik och dans: Pjäserna innehåller välkända sånger, ensemblenummer och dansinslag, ibland med publiksånger där alla sjunger med.
  • Överdrivet spel och förklädnader: Cross‑dressing är tradition: den så kallade pantomime dame (en komiskt överdriven damroll) spelas vanligtvis av en man, och principal boy (hjälterollen) spelas traditionellt av en ung kvinna i manskläder.
  • Spektakel och effekter: Stora transformationer, illusioner, flygscener, dolda trapdoors och en ofta överdriven scenografi bidrar till den visuella upplevelsen.

Vanliga roller och typiska figurer

  • Hjälten/hjältinnan: Den goda protagonisten, ofta ung och modig.
  • Den elaka skurken: Pantomim‑skurken uppmanas publiken ofta att bua åt — en viktig del av kvällen.
  • Pantomime dame: En karikatyr av en äldre kvinna, spelad av en man i drag, med mycket humor och överdrivna kostymer.
  • Comic/sidekick: Komisk medhjälpare som står för slapstick och improvisation.
  • Magiska figurer & djur: Feer, andar, jätten, pantomimehästar (ofta två personer i en kostym) och andra fantasifigurer.

Vanliga sagor och teman

Pantomimer bygger ofta på välkända folksagor och barnberättelser, exempelvis:

  • Cinderella (Askungen)
  • Aladdin
  • Jack and the Beanstalk (Jack och bönstjälken)
  • Sleeping Beauty (Törnrosa)
  • Peter Pan

Modern utveckling och utbredning

Numera uppdateras panto ofta för att passa samtiden: manus inkorporerar aktuella skämt, lokala referenser och kändisroller för att locka vuxna. Många teatrar anlitar kända TV‑ eller radiopersonligheter för att öka intresset. Samtidigt växer rörelser för ökad inkludering och mångfald inom både rollbesättning och tolkningar. Traditionen finns även i Australien, Nya Zeeland, Kanada och andra engelskspråkiga områden, ibland i modifierad form.

Hur upplever publiken en panto?

En panto är oftast familjevänlig, med särskilda föreställningar under dagtid för barn och kvällsföreställningar som också riktar sig mot vuxna. Publiken uppmuntras att ropa, sjunga med och reagera högljutt — det är en del av upplevelsen. Slutscenen är ofta storslagen, med alla skådespelare på scen, sång och allsång samt en sista hyllning till godheten som vinner över ondskan.

Sammanfattningsvis är panto en unik, lekfull och publiknära teaterform som kombinerar barnvänlig underhållning med vuxna anspelningar, fysisk komik och en varm, interaktiv stämning — särskilt populär under jul- och nyårsperioden.