Dikvävetetraoxid (N2O4) – egenskaper, struktur och användning

Dikvävetetraoxid (N2O4) – tydlig guide till egenskaper, molekylär struktur, reaktivitet och praktiska användningar inom kemi och industri. Lär dig snabbt och enkelt.

Författare: Leandro Alegsa

Dikvävetetraoxid (N2O4), ibland kallad dinitrogentetraoxid eller på engelska "dinitrogen tetroxide", är en oorganisk kemisk förening bestående av två kväve- och fyra syreatomer. Formeln skrivs N2O4. Varje kväveatom i molekylen har formellt oxidationstal +4, alltså är kväve i i oxidationstillstånd +4 i denna förening. Till skillnad från joniska salter innehåller N2O4 inte fria, separata joner — den är en kovalent molekylär förening och innehåller därför inte fria oxidjoner.

Egenskaper

  • Molekylvikt: cirka 92,01 g/mol.
  • Fysikaliskt tillstånd: gas eller flytande beroende på temperatur; i låg temperatur dominerar färglös N2O4, vid högre temperaturer dissocierar den till brun NO2-gas.
  • Smältpunkt: omkring −11 °C.
  • Kokpunkt: omkring 21 °C (vid 1 atm) — nära rumstemperatur förekommer därför ofta en blandning av N2O4 och NO2.
  • Vätskedens densitet: relativt hög jämfört med vatten (vätskelagrade värden ligger runt 1,4 g/cm3 beroende på temperatur).
  • Färg: ren N2O4 är färglös eller svagt gul; NO2 är brun och ger gasblandningen dess bruna färg vid dissociation.

Struktur

N2O4 är en dimer av kvävedioxid (NO2). Två NO2-enheter binds ihop via en N–N-bindning. Varje kväveatom binder till två syreatomer och till den andra kväveatomen; geometrierna kring kvävet är nära trigonal plan. Molekylen är i stort sett kovalent och neutral, inte uppbyggd av separata joner.

Kemiskt beteende

  • Jämvikt med NO2: N2O4 ⇌ 2 NO2. Vid högre temperaturer och lägre tryck forskjuts jämvikten mot NO2 (brun gas), vid lägre temperaturer mot färglös N2O4.
  • Starkt oxiderande: reagerar med många organiska och oorganiska reduktionsmedel och kan orsaka combustion eller våldsamma reaktioner med brännbara ämnen.
  • Hydrolys och reaktioner med vatten: NO2/N2O4 reagerar med vatten och ger bl.a. salpetersyra (HNO3) och salpetersyra/salpeternitrit beroende på förhållanden; detta är en del av bildandet av marknära ozon och syreregn i miljön.
  • Används i nitrerings- och nitrosylationsreaktioner i organisk syntes genom att fungera som nitronium-/nitrosylkälla under kontrollerade förhållanden.

Användning

  • Raketdrift: N2O4 används som hypergolt/oxiderande medel tillsammans med flytande bränslen, t.ex. hydrazinderivat, eftersom den kan lagras flytande vid relativt låg temperatur och reagerar spontant med vissa bränslen.
  • Laboratoriekemi: används som nitreringsmedel eller nitrosylkälla i syntes av organiska och oorganiska föreningar.
  • Industri: förekommer som mellanprodukt vid framställning av salpetersyra och andra salpetersk derivat.

Säkerhet och miljö

  • Toxicitet: NO2 och N2O4 är mycket giftiga och irriterande för andningsorganen. Inandning kan leda till hosta, andnöd och i allvarliga fall lungödem.
  • Korrosivitet: N2O4 och dess löslighetsprodukter är korrosiva mot vissa metaller och material; utrustning för lagring och hantering måste vara kompatibel.
  • Oxiderande egenskaper: ska hållas åtskilt från organiska material, brännbara ämnen och reduktionsmedel.
  • Miljöpåverkan: bidrar till bildning av NOx som är viktiga för luftföroreningar, fotokemisk smog och försurning.

Hantering och förvaring

Hanteras i välventilerade utrymmen eller dragskåp med lämplig skyddsutrustning (andas-skydd, ögonskydd, kemikalieresistenta handskar, etc.). Förvaras i tryckkärl eller flaskor av material som tål oxidationsmedel, på avskild, sval plats. Transport och användning i raketbränslesammanhang sker under strikta säkerhetsrutiner.

Framställning

N2O4 kan framställas genom oxidation av NO (monoxid) till NO2 och därefter dimerisering till N2O4, eller genom direkt oxidationssteg i industriella processer vid produktion av salpetersyra och relaterade processer.

Sammanfattningsvis är dikvävetetraoxid en viktig, men farlig, oxidationsmedel med speciella tillämpningar inom raketteknik och kemisk syntes. Dess kemiska jämvikt med NO2 ger den sina karakteristiska egenskaper och påverkar både hantering och användning.

Egenskaper

Det är en färglös gas, även om den ibland förorenas med kvävedioxid. Den är mycket frätande och ett starkt oxidationsmedel. Den kan antändas vid kontakt med hydrazin. Den kan framställas genom att två kvävedioxidmolekyler binds samman vid låg temperatur eller högt tryck.

 

Beredning

Den tillverkas genom att kvävedioxidmolekyler binds ihop parvis.

 

Använder

Det används som raketdrivmedel tillsammans med hydrazin. Denna blandning är bra eftersom den inte behöver antändas. Den används på samma sätt som kvävedioxid för att framställa salpetersyra. Den kan reagera med metaller för att göra nitrater.

 

Säkerhet

Dinitrogen är mycket giftigt och frätande. Vissa astronauter andades in det och fick uppsöka sjukhus.

 

Relaterade sidor

  • Kväveoxid
  • Kväveoxid
  • Förteckning över kväveföreningar
 


Sök
AlegsaOnline.com - 2020 / 2025 - License CC3