Errol Walton Barrow, PC, Queen's Counsel (21 januari 1920–1 juni 1987) var en karibisk och barbadisk politiker och statsman samt Barbados första premiärminister efter självständigheten. Han tjänstgjorde som Barbados regeringschef i flera perioder och är allmänt erkänd som en av arkitekterna bakom landets övergång till nationell självständighet.

Tidslinje och viktigare ämbeten

  • Premier (regeringschef under brittiskt styre): 4 december 1961–30 november 1966.
  • Första mandatperioden som premiärminister efter självständigheten: 30 november 1966–8 september 1976.
  • Andra mandatperioden som premiärminister: 29 maj 1986–1 juni 1987.

Politisk roll och insatser

Barrow spelade en central roll i förhandlingarna och den politiska processen som ledde fram till självständigheten för Barbados den 30 november 1966. Som ledare för regeringen arbetade han för att bygga upp institutioner för en självständig stat och för att stärka landets ekonomiska och sociala bas.

Under sin tid vid makten initierade och stödde han reformer med fokus på social välfärd, utbildning och utveckling av offentlig sektor. Hans politik lade grunden för många av de moderna systemen på ön och bidrog till att forma Barbados samhälle under andra halvan av 1900‑talet.

Personligt arv och eftermäle

Barrow föddes i en familj av politiskt och civilt aktiva i församlingen Saint Lucy, Barbados. Han blev vida känd och fick smeknamnet "Dipper Barrow" inom landet och nationen för sitt ihärdiga arbete för Barbados. Många barbadier hyllar honom som "den barbadiska nationensfader" och som en av landets främsta ledare under 1900‑talet.

Barrow dominerade effektivt Barbados politik från 1961 fram till sin död den 1 juni 1987 och tjänstgjorde under större delen av denna period som landets högsta civila ledare under olika titlar. Hans insatser för självständighet, institutionbyggande och sociala reformer lever vidare i Barbadianernas kollektiva minne och i landets politiska historia.