Eldsalamander

Var de bor och vad de äter

Eldsalamandrar lever i skogar i de kuperade delarna av södra och mellersta Europa. De föredrar lövskogar. De gillar att gömma sig i nedfallna löv eller mossiga trädstammar. De behöver rena små bäckar (små floder) i sin livsmiljö. Detta för att larverna ska kunna utvecklas. Både på land och i vattnet är eldsalamandrarna svåra att upptäcka. De tillbringar en stor del av tiden gömda under stenar, trä eller andra föremål.

Eldsalamandrar är aktiva på kvällar och nätter, men under regniga dagar kan de vara aktiva även på dagtid. Deras föda består av insekter, spindlar, daggmaskar och sniglar. Ibland äter de små ryggradsdjur - till exempel salamandrar och unga grodor. Små byten fångas inom räckvidden för vomerintänderna eller av den bakre halvan av tungan, som fastnar på bytet.

 

Hur de förökar sig

Hanar och honor ser ganska lika ut, utom under häckningstiden, då den mest iögonfallande skillnaden är en svullen körtel runt hanens ventil. Denna körtel producerar spermatoforen, som bär ett spermapaket i sin spets. Uppvaktningen sker på land. När hanen blir medveten om en potentiell partner konfronterar han henne och blockerar hennes väg. Hanen lägger sin spermatofore på marken. Fortplantningen sker med hjälp av denna spermatofore, som tas upp av honan. Deras gälar utvecklar lungor. Neoteniska eldsalamandrar har inte observerats.

 

Hur de försvarar sig mot att bli uppätna

Salamandrar kan aktivt försvara sig när de har gripits av ett rovdjur. Förutom olika positioner mot rovdjur kan vuxna salamandrar tillverka starka gifter. Dessa verkar vanligtvis på rovdjurets nerver. De kallas neurotoxiner. Ett sådant gift är alkaloiden samandarin. När salamandern känner fara kan den utsöndra detta genom huden. Denna alkaloid orsakar starka muskelkramper och högt blodtryck i kombination med hyperventilation hos alla ryggradsdjur. Giftkörtlarna hos eldsalamandern är koncentrerade till vissa delar av kroppen, särskilt runt huvudet och den dorsala hudytan. De färgade delarna av djurets hud sammanfaller vanligtvis med dessa körtlar. De flesta av dessa sekret kan vara effektiva mot bakterie- och svampinfektioner i epidermis, men vissa sekret kan också vara farliga för människolivet.

 
Samandarin struktur  

Var de förekommer

Eldsalamandrar finns i större delen av södra och mellersta Europa. De förekommer oftast på höjder mellan 400 och 1000 meter, sällan på lägre höjder (i norra Tyskland sporadiskt ner till 25 meter). På Balkan och i Spanien förekommer de dock ofta även på högre höjder.

 
Spridning i Europa  

Vanliga namn

Salamandra salamandra (Linné, 1758)

• England - Eldsalamander, Fläckig salamander
• Frankrike - Salamandre tachetée
• Tyskland - Feuersalamander
• Portugal - Salamandra de fogo
• Spanien - Salamandra común
• Italien - Salamandra pezzata
• Nederländerna - Vuursalamander
• Norge - Ildsalamander
• Slovenien - Navadni močerad
• Kroatien - Pjegavi daždevnjak
• Polen - Salamandra plamista

 

Underart

Det finns flera underarter av eldsalamander. De mest kända är underarterna fastuosa och bernadezi. Dessa två är de enda viviparösa underarterna - de andra är ovoviviparösa.

• S. s. alfredschmidti
• S. s. almanzoris - Fläckig brandslamander
• S. s. bejarae (eller hispanica).
• S. s. bernardezi
• S. s. beschkovi
• S. s. crespoi
• S. s. fastuosa (eller bonalli) - Gulstrimmig brandslamander
• S. s. gallaica - Portugisisk eldsalamander
• S. s. gigliolii
• S. s. morenica
• S. s. salamandra - Spotted Fire Salamander, Nominera överart
• S. s. terrestris - Skäggig brandslamander
• S. s. werneri

Vissa tidigare underarter erkänns idag som arter av genetiska skäl.

• S. algira Bedriaga, 1883 - Afrikansk eldsalamander
• S. corsica Savi, 1838 - Korsikansk eldsalamander
• S. infraimmaculata Martens, 1885 - Nästan östlig eldsalamander
• S. longirostris Joger & Steinfartz, 1994 - Södra iberiska eldsalamander

 
Eldsalamander - orangefärgad form, sällsynt  

Bilder