Eldsalamander (Salamandra salamandra) – fakta, utseende och livslängd
Eldsalamander – allt om utseende, beteende och imponerande livslängd. Lär dig känna igen underarter, färgtecken och fascinerande fakta om Salamandra salamandra.
Eldsalamandern (Salamandra salamandra) är förmodligen den mest kända salamanderarten i Europa. Den är svart och har olika sorters gula fläckar eller ränder. Vissa salamandrar är mestadels svarta medan andra är mestadels gula. Nyanser av rött och orange kan ibland förekomma. De blandas antingen med det gula eller ersätter det helt och hållet. Detta beror på underarten. Eldsalamandrar kan ha ett mycket långt liv. I Alexander Koenigs tyska naturhistoriska museum levde en salamander i över 50 år.
Utseende
Eldsalamandern har en kraftig, robust kropp och en kort, tjock svans. Kroppslängden varierar vanligen mellan cirka 14 och 25 cm beroende på individ och underart. Färgteckningen är dess mest karakteristiska drag: svart bottenfärg med gula, orange eller rödaktiga fläckar eller band. Mönstret varierar mycket geografiskt — vissa populationer är nästan helt svarta medan andra är kraftigt gula. Färgprakten fungerar som varningsfärg (aposematism) för att signalera att djuret är giftigt.
Utbredning och habitat
Eldsalamandern finns i stora delar av Europa, främst i tempererade områden med fuktiga löv- och blandskogar, bäckraviner och områden med gott om död ved, stenar och fuktigt skydd. Den behöver nära tillgång till fuktiga gömställen men förökar sig i vattenmiljöer där larverna utvecklas. Utbredningen är splittrad och lokalt varierande beroende på underart och miljöförutsättningar.
Livsstil och beteende
Eldsalamandern är mest aktiv på natten och under fuktiga, svala dagar. Den lever i huvudsak ensam och är marklevande — den kryper under stenar, vedtravar och i jordhålor. Vid kalla vintrar och torra perioder går den i dvala eller mindre aktivitet i skyddade hålor.
Föda
Födan består främst av små ryggradslösa djur: daggmaskar, sniglar, skalbaggs- och fjärilslarver, spindlar och andra insekter. Eldsalamandern jagar främst med hjälp av doft- och känselsinne och fångar bytet med tungan eller munnen.
Fortplantning
Parningen sker på land och involverar intern befruktning genom att hanen överför en spermatofor som honan plockar upp. Honan bär äggen och föder ofta levande larver (en form av ovovivipari/vivipari beroende på underart). Larverna släpps i vattendrag, dammar eller andra vattenansamlingar där de lever som vattenlevande larver tills de genomgår metamorfos och blir landlevande ungdomar.
Gift och försvar
Eldsalamandern utsöndrar giftiga sekret från hudkörtlar som fungerar som skydd mot rovdjur. Gifterna kan orsaka irritation och i vissa fall allvarliga reaktioner hos mindre rovdjur. Därför bör man undvika att hantera djuret i onödan; om man måste ta i en salamander, använd fuktiga händer eller helst handskar och tvätta händerna noggrant efteråt.
Livslängd
Livslängden i naturen varierar men kan vara flera decennier. I fångenskap och under gynnsamma förhållanden finns dokumenterade fall av individer som blivit över 50 år. I vilt tillstånd är 10–20 år en vanlig uppskattning, men vissa individer kan leva mycket längre.
Hot och skydd
Hot mot eldsalamandern inkluderar habitatförlust, fragmentering av skogar, förorening av vattenmiljöer, vägtrafik och introduktion av sjukdomar. En särskilt allvarlig sjukdom är svampen Batrachochytrium salamandrivorans (Bsal) som har orsakat stora dödsfall i vissa populationer. I många länder omfattas eldsalamandern av lagligt skydd — det är viktigt att inte flytta djur mellan områden eller släppa ut fångna individer i naturen.
Vad göra om du hittar en eldsalamander
- Beundra på avstånd och undvik onödigt handhavande.
- Rör du vid salamandern — fukta händerna först och undvik att röra vid ansikte och ögon; tvätta händerna noggrant efteråt.
- Rapportera observationer till lokala naturvårdsorganisationer eller artskyddsprojekt — sådana rapporter hjälper forskningen och skyddsarbetet.
- Släpp inte ut fångade djur eller dokumentationsmaterial från andra områden — risken för spridning av sjukdomar är betydande.
Sammanfattningsvis är Eldsalamandern (Salamandra salamandra) en färgstark, giftig och långlivad amfibie som spelar en viktig roll i skogsekosystemen. Den är lätt att känna igen men behöver tystnad, skyddade miljöer och rena vattenmiljöer för att må bra och fortleva.
Var de bor och vad de äter
Eldsalamandrar lever i skogar i de kuperade delarna av södra och mellersta Europa. De föredrar lövskogar. De gillar att gömma sig i nedfallna löv eller mossiga trädstammar. De behöver rena små bäckar (små floder) i sin livsmiljö. Detta för att larverna ska kunna utvecklas. Både på land och i vattnet är eldsalamandrarna svåra att upptäcka. De tillbringar en stor del av tiden gömda under stenar, trä eller andra föremål.
Eldsalamandrar är aktiva på kvällar och nätter, men under regniga dagar kan de vara aktiva även på dagtid. Deras föda består av insekter, spindlar, daggmaskar och sniglar. Ibland äter de små ryggradsdjur - till exempel salamandrar och unga grodor. Små byten fångas inom räckvidden för vomerintänderna eller av den bakre halvan av tungan, som fastnar på bytet.
Hur de förökar sig
Hanar och honor ser ganska lika ut, utom under häckningstiden, då den mest iögonfallande skillnaden är en svullen körtel runt hanens ventil. Denna körtel producerar spermatoforen, som bär ett spermapaket i sin spets. Uppvaktningen sker på land. När hanen blir medveten om en potentiell partner konfronterar han henne och blockerar hennes väg. Hanen lägger sin spermatofore på marken. Fortplantningen sker med hjälp av denna spermatofore, som tas upp av honan. Deras gälar utvecklar lungor. Neoteniska eldsalamandrar har inte observerats.
Hur de försvarar sig mot att bli uppätna
Salamandrar kan aktivt försvara sig när de har gripits av ett rovdjur. Förutom olika positioner mot rovdjur kan vuxna salamandrar tillverka starka gifter. Dessa verkar vanligtvis på rovdjurets nerver. De kallas neurotoxiner. Ett sådant gift är alkaloiden samandarin. När salamandern känner fara kan den utsöndra detta genom huden. Denna alkaloid orsakar starka muskelkramper och högt blodtryck i kombination med hyperventilation hos alla ryggradsdjur. Giftkörtlarna hos eldsalamandern är koncentrerade till vissa delar av kroppen, särskilt runt huvudet och den dorsala hudytan. De färgade delarna av djurets hud sammanfaller vanligtvis med dessa körtlar. De flesta av dessa sekret kan vara effektiva mot bakterie- och svampinfektioner i epidermis, men vissa sekret kan också vara farliga för människolivet.
Samandarin struktur
Var de förekommer
Eldsalamandrar finns i större delen av södra och mellersta Europa. De förekommer oftast på höjder mellan 400 och 1000 meter, sällan på lägre höjder (i norra Tyskland sporadiskt ner till 25 meter). På Balkan och i Spanien förekommer de dock ofta även på högre höjder.
Spridning i Europa
Vanliga namn
Salamandra salamandra (Linné, 1758)
- England - Eldsalamander, Fläckig salamander
- Frankrike - Salamandre tachetée
- Tyskland - Feuersalamander
- Portugal - Salamandra de fogo
- Spanien - Salamandra común
- Italien - Salamandra pezzata
- Nederländerna - Vuursalamander
- Norge - Ildsalamander
- Slovenien - Navadni močerad
- Kroatien - Pjegavi daždevnjak
- Polen - Salamandra plamista
Underart
Det finns flera underarter av eldsalamander. De mest kända är underarterna fastuosa och bernadezi. Dessa två är de enda viviparösa underarterna - de andra är ovoviviparösa.
- S. s. alfredschmidti
- S. s. almanzoris - Fläckig brandslamander
- S. s. bejarae (eller hispanica).
- S. s. bernardezi
- S. s. beschkovi
- S. s. crespoi
- S. s. fastuosa (eller bonalli) - Gulstrimmig brandslamander
- S. s. gallaica - Portugisisk eldsalamander
- S. s. gigliolii
- S. s. morenica
- S. s. salamandra - Spotted Fire Salamander, Nominera överart
- S. s. terrestris - Skäggig brandslamander
- S. s. werneri
Vissa tidigare underarter erkänns idag som arter av genetiska skäl.
- S. algira Bedriaga, 1883 - Afrikansk eldsalamander
- S. corsica Savi, 1838 - Korsikansk eldsalamander
- S. infraimmaculata Martens, 1885 - Nästan östlig eldsalamander
- S. longirostris Joger & Steinfartz, 1994 - Södra iberiska eldsalamander
Eldsalamander - orangefärgad form, sällsynt
Bilder
· .jpg)
· 
· 
· 
· 
Frågor och svar
F: Vad är en eldsalamander?
S: En eldsalamander är en salamanderart som finns i Europa.
F: Hur ser en eldsalamander ut?
S: En eldsalamander är svart med olika typer av gula fläckar eller ränder. De kan också ha nyanser av rött och orange.
F: Har alla eldsalamandrar samma färg?
S: Nej, vissa eldsalamandrar är mestadels svarta medan andra är mestadels gula. Färgen beror på underarten.
F: Kan eldsalamandrar leva länge?
S: Ja, eldsalamandrar kan leva mycket länge. En salamander i det tyska naturhistoriska museet levde i mer än 50 år.
F: Var kan man hitta eldsalamandrar?
S: Eldsalamandrar finns i hela Europa.
F: Är eldsalamandrar farliga för människor?
S: Nej, eldsalamandrar är inte farliga för människor.
F: Har eldsalamandrar några rovdjur?
S: Ja, fåglar och små däggdjur hör till eldsalamanderns rovdjur.
Sök