Eldsalamandern (Salamandra salamandra) är förmodligen den mest kända salamanderarten i Europa. Den är svart och har olika sorters gula fläckar eller ränder. Vissa salamandrar är mestadels svarta medan andra är mestadels gula. Nyanser av rött och orange kan ibland förekomma. De blandas antingen med det gula eller ersätter det helt och hållet. Detta beror på underarten. Eldsalamandrar kan ha ett mycket långt liv. I Alexander Koenigs tyska naturhistoriska museum levde en salamander i över 50 år.

 

Utseende

Eldsalamandern har en kraftig, robust kropp och en kort, tjock svans. Kroppslängden varierar vanligen mellan cirka 14 och 25 cm beroende på individ och underart. Färgteckningen är dess mest karakteristiska drag: svart bottenfärg med gula, orange eller rödaktiga fläckar eller band. Mönstret varierar mycket geografiskt — vissa populationer är nästan helt svarta medan andra är kraftigt gula. Färgprakten fungerar som varningsfärg (aposematism) för att signalera att djuret är giftigt.

Utbredning och habitat

Eldsalamandern finns i stora delar av Europa, främst i tempererade områden med fuktiga löv- och blandskogar, bäckraviner och områden med gott om död ved, stenar och fuktigt skydd. Den behöver nära tillgång till fuktiga gömställen men förökar sig i vattenmiljöer där larverna utvecklas. Utbredningen är splittrad och lokalt varierande beroende på underart och miljöförutsättningar.

Livsstil och beteende

Eldsalamandern är mest aktiv på natten och under fuktiga, svala dagar. Den lever i huvudsak ensam och är marklevande — den kryper under stenar, vedtravar och i jordhålor. Vid kalla vintrar och torra perioder går den i dvala eller mindre aktivitet i skyddade hålor.

Föda

Födan består främst av små ryggradslösa djur: daggmaskar, sniglar, skalbaggs- och fjärilslarver, spindlar och andra insekter. Eldsalamandern jagar främst med hjälp av doft- och känselsinne och fångar bytet med tungan eller munnen.

Fortplantning

Parningen sker på land och involverar intern befruktning genom att hanen överför en spermatofor som honan plockar upp. Honan bär äggen och föder ofta levande larver (en form av ovovivipari/vivipari beroende på underart). Larverna släpps i vattendrag, dammar eller andra vattenansamlingar där de lever som vattenlevande larver tills de genomgår metamorfos och blir landlevande ungdomar.

Gift och försvar

Eldsalamandern utsöndrar giftiga sekret från hudkörtlar som fungerar som skydd mot rovdjur. Gifterna kan orsaka irritation och i vissa fall allvarliga reaktioner hos mindre rovdjur. Därför bör man undvika att hantera djuret i onödan; om man måste ta i en salamander, använd fuktiga händer eller helst handskar och tvätta händerna noggrant efteråt.

Livslängd

Livslängden i naturen varierar men kan vara flera decennier. I fångenskap och under gynnsamma förhållanden finns dokumenterade fall av individer som blivit över 50 år. I vilt tillstånd är 10–20 år en vanlig uppskattning, men vissa individer kan leva mycket längre.

Hot och skydd

Hot mot eldsalamandern inkluderar habitatförlust, fragmentering av skogar, förorening av vattenmiljöer, vägtrafik och introduktion av sjukdomar. En särskilt allvarlig sjukdom är svampen Batrachochytrium salamandrivorans (Bsal) som har orsakat stora dödsfall i vissa populationer. I många länder omfattas eldsalamandern av lagligt skydd — det är viktigt att inte flytta djur mellan områden eller släppa ut fångna individer i naturen.

Vad göra om du hittar en eldsalamander

  • Beundra på avstånd och undvik onödigt handhavande.
  • Rör du vid salamandern — fukta händerna först och undvik att röra vid ansikte och ögon; tvätta händerna noggrant efteråt.
  • Rapportera observationer till lokala naturvårdsorganisationer eller artskyddsprojekt — sådana rapporter hjälper forskningen och skyddsarbetet.
  • Släpp inte ut fångade djur eller dokumentationsmaterial från andra områden — risken för spridning av sjukdomar är betydande.

Sammanfattningsvis är Eldsalamandern (Salamandra salamandra) en färgstark, giftig och långlivad amfibie som spelar en viktig roll i skogsekosystemen. Den är lätt att känna igen men behöver tystnad, skyddade miljöer och rena vattenmiljöer för att må bra och fortleva.