Flamenco – spansk sång, gitarr och dans från Andalusien (UNESCO)
Flamenco från Andalusien — passionerad sång, virtuos gitarr och kraftfull dans. UNESCO-erkänt kulturarv som förenar tradition, rytm och starka känslor.
Flamenco är en underhållningsstil med sång, musik och dans. Den är mycket populär i Spanien och är känd över hela världen. Den har sin grund i Andalusien i Spanien. I dess utveckling spelade andalusiska zigenare en viktig roll. Termen "flamenco" registrerades för första gången i slutet av 1700-talet, men många anser att konstformen är mycket äldre och har influenser från flera kulturer i regionen.
Ursprung och historia
Flamencons rötter är mångfacetterade och härrör från möten mellan andalusiska, arabiska, judiska och romska musiktraditioner. Från 1700- och 1800-talen utvecklades både sången och dansen i Andalusiens städer och på landsbygden. I början framfördes många sånger utan gitarrackompanjemang; gitarren blev med tiden ett centralt instrument för ackompanjemang och senare även för solospel. Under 1800-talet växte cafés cantantes (scener med kommersiella flamencoframträdanden) fram, och i slutet av 1800-talet blev sologitarr ett självständigt inslag i flamenco.
Musikens och dansens grundelement
Flamenco består traditionellt av tre huvudkomponenter:
- Cante – sången, som kan vara mycket uttrycksfull och känslosam. Det finns mer allvarliga, djupa former (cante jondo) och lättare, mer festliga varianter (cante chico).
- Toque – gitarrspelet som både ackompanjerar sången och kan uppträda som soloinstrument. Gitarrens teknik utvecklats mycket under 1900- och 2000-talen.
- Baile – dansen, som inkluderar kroppsrörelser, armar, handrörelser och kraftfullt fotarbete (zapateado).
Utöver dessa hör även palmas (handklappning), jaleo (uppmuntrande rop), hembre och hembra i olika sammanhang, samt kastanjetter som ibland används som rytmiskt tillägg.
Palos och rytmer (compás)
Flamenco är indelat i många olika “palos” eller stilar, var och en med särskilda rytmer och känslor. Några välkända palos är:
- Soleá – allvarlig och djup.
- Siguiriya – en av de mest emotionellt laddade, med komplex rytm.
- Bulerías – snabb och energisk, ofta använd i avslutningar.
- Alegrías – ljus och festlig, ofta förknippad med Cadiz-regionen.
- Fandangos och tangos – folkligare, mer rytmiska.
Varje palo följer ett bestämt compás (rytmschema) som är avgörande för samspel mellan sångare, gitarrist och dansare.
Instrument och ackompanjemang
Den spanska gitarren är central i flamenco, men även andra instrument förekommer, särskilt i moderna fusioner. Under 1900-talet introducerades cajón (ett percussionsinstrument med rötter i Peru) i flamenco och har blivit vanligt i flamencoensemble. Palmas (olika sätt att klappa) och kroppsslagen (zapateado) bidrar också starkt till rytmen.
Dansens teknik och kostym
Flamencodansen kännetecknas av uttrycksfulla armrörelser, hand- och fingerteknik, spänningsfylld hållning och rytmiskt fotarbete. Dansare bär ofta traditionella dräkter: kvinnliga dansare i lång kjol eller volangklänning och män i trånga byxor och skjorta eller jacka, men kostymen kan variera beroende på stil och tillfälle.
Samhällelig och kulturell betydelse
Flamenco är både en konstform och ett socialt uttryck. Den speglar känslor som sorg, längtan, stolthet och glädje och har länge varit en viktig del av andalusisk identitet. Samtidigt har flamenco spridits internationellt och utvecklats i kontakt med jazz, klassisk musik, pop och andra musikstilar. Framstående artister som gitarristen Paco de Lucía och sångaren Camarón de la Isla bidrog starkt till flamencons förnyelse under 1900-talet, och nya generationer experimenterar fortfarande med fusioner och moderna uttryck.
Unesco och dagens flamenco
Den 16 november 2010 förklarade Unesco flamenco som ett av mästerverken i mänsklighetens muntliga och immateriella arv. Beslutet underströk flamencos betydelse som en levande tradition som fortsätter att utövas, läras och utvecklas. Idag finns flamencoskolor, peñas (lokala klubbar) och festivaler i Spanien och i världen, och konstformen fortsätter att locka både traditionella utövare och nya publikgrupper.
Sammanfattning: Flamenco är en rik och mångbottnad konstform med rötter i Andalusien. Den förenar sång, gitarr och dans i ett uttrycksfullt samspel, bygger på olika palos och compás, och har både djupa traditioner och en förmåga att förnya sig i mötet med andra musikstilar.
En flamencogrupp. Sångaren sitter på en ihålig låda (cajón) som han knackar på med händerna.
Ger en ganska bra bild av mannens kostym.
Belén Maya - Berömd dansare
Relaterade sidor
- Carmen Amaya
- Antonio Ruiz Soler
Frågor och svar
F: Vad är flamenco?
S: Flamenco är en baile-stil som innefattar sång, musik och dans, som är mycket populär i Spanien och känd över hela världen.
F: Var har flamencon sitt ursprung?
S: Flamenco har sitt ursprung i Andalusien i Spanien, och dess utveckling påverkades av andalusiska zigenare.
F: När användes termen "flamenco" för första gången?
S: Termen "flamenco" användes första gången i slutet av 1700-talet, men många anser att konstformen är mycket äldre.
F: Vilka element ingår i flamenco?
S: Flamenco innehåller akustisk gitarrmusik, sång, handklappningar, hälstampningar och kastanjetter. Den dansas av en man och en kvinna i traditionella spanska dräkter och har inget fast tempo.
F: Hur har flamenco utvecklats över tid?
S: I början sjöngs sångerna utan något gitarrackompanjemang. Under 1800-talet började man använda gitarr till sångerna, och sedan andra hälften av 1800-talet spelar man sologitarr på flamencokonserter.
F: Varför utsågs flamenco till ett av mästerverken i mänsklighetens muntliga och immateriella kulturarv?
S: Den 16 november 2010 förklarade UNESCO flamenco som ett av mästerverken i mänsklighetens muntliga och immateriella kulturarv på grund av dess kulturella betydelse och värde.
F: Vad är höjdpunkten i en flamencodans?
S: Dansen har inget bestämt tempo och kan ha både snabba och långsamma passager, som stiger till ett klimax nära slutet.
Sök