Carmen Amaya (2 november 1913–19 november 1963) var en romsk flamencodansare och sångerska född i det fattiga kvarteret Somorrostro i Barcelona, Spanien. Hon räknas som en av flamencons mest ikoniska och inflytelserika gestalter under 1900‑talet, och beskrivs ofta som "den största spanska zigenardansaren i sin generation" och "den mest extraordinära personligheten genom tiderna inom flamencodansen".

Tidiga år och genombrott

Amaya började dansa redan som fyraåring. Hon växte upp i extrem fattigdom och uppträdde tidigt på barer vid vattnet i Barcelona, där hon ofta ackompanjerades av sin far på gitarr. Hennes scennärvaro och ovanliga fotarbete fångade tidigt publikens uppmärksamhet. Den spanske gitarristen Sabicas (Agustín Castellón Campos) såg henne som ung och sa senare: "Jag såg henne dansa och det verkade som något övernaturligt för mig... Jag har aldrig sett någon dansa som hon. Jag vet inte hur hon gjorde det, jag vet bara inte!". Sabicas följde henne under många år och medverkade i inspelningar som Queen of the Gypsies (1959) och Flamenco! med Amaya.

Internationell karriär

Hon gjorde sitt internationella genombrott redan 1929 i Paris och fick varmt bifall för sin teknik och sin intensiva stil. 1936 flyttade hon till Amerika och turnerade flitigt i USA och Latinamerika, där hon uppträdde i teatrar, på revyer och i filmproduktioner. Bland de filmiska arbeten hon medverkade i finns kortfilmen Danzas Gitanas (zigenardanser) och senare det som ofta omnämns som en adaption av Romeo och Julia, Los Tarantos. Hennes medverkan i filmer och scenproduktioner bidrog till att sprida flamenco utanför Spanien och gjorde henne till en internationell stjärna.

Stil och scenkostym

Ett av de mest uppmärksammade dragen i Amayas framtoning var att hon ofta dansade i byxor i stället för i den traditionella flamencokjolen för kvinnor. Detta gav henne större rörelsefrihet för sitt fotarbete – det kraftfulla zapateado som blev hennes kännetecken – och gjorde att hennes stil ofta jämfördes med manliga flamencodansares intensiva rytmiska fotarbete. Historiskt sett lade kvinnliga dansare i flamenco mindre vikt vid zapateado, medan den manliga traditionen betonade det tekniska fotarbetet; Amaya suddade ut den skillnaden genom sin energiska, nästan maskulina fotteknik. p100

Hennes stil har också väckt olika omdömen: många hyllade hennes uttryck, kraft och karisma, medan kritiker påpekade att hon ofta återanvände samma danser och teman. Som Antonio Ruiz Soler sammanfattade: "Carmen var en fantastisk dansare, men begränsad". Trots detta har hennes personliga uttryck och närvaro blivit modell för senare generationer.

Inbjudningar och erkännanden

Amayas renommé ledde till högt profilerade inbjudningar; hon bjöds till exempel in av Franklin Roosevelt att uppträda i Vita huset 1944, och hon uppträdde även inför President Harry S. Truman 1953. Dessa framträdanden speglar hur hennes namn och konst nådde internationell politisk och kulturell uppmärksamhet.

Inspelningar och film

  • Hon gjorde inspelningar tillsammans med framstående gitarrister, däribland Sabicas; bland titlar som förknippas med henne finns Queen of the Gypsies (1959) och Flamenco!.
  • Som filmskådespelerska och dansare medverkade hon i kortfilmer och långfilmer som spreds internationellt, vilket hjälpte till att popularisera flamenco utanför Spanien, bland annat Los Tarantos och kortfilmen Danzas Gitanas.

Senare år och arv

Carmen Amaya avled 19 november 1963. Hon är begravd i Cementiri del Sud-Oest på Montjuïc i Barcelona. Hennes död markerade slutet på en banbrytande karriär, men hennes inflytande lever kvar: hon betraktas som en förebild för många efterföljande flamencodansare, och hennes insatser bidrog till att bredda vad som anses möjligt för kvinnliga utövare inom flamenco. Hennes inspelningar, filmklipp och fotografier finns bevarade i arkiv och används ofta i utställningar och studier om flamencons historia.

Sammanfattningsvis var Carmen Amaya en unik scenpersonlighet vars kraftfulla fotarbete, intensiva uttryck och internationella framgångar omformade bilden av flamencodansaren och öppnade nya möjligheter för framtida generationer inom genren.