Formel 1 racing

Träningspass

Alla veckodagar och tider som anges är lokala.

Evenemanget börjar vanligtvis på fredagen med två träningspass. Det första passet, som kallas Practice 1, pågår mellan 10:00 och 11:30. Det andra passet, som kallas Practice 2, pågår mellan 14:00 och 15:30 (eller 14:00 och 15:30 i 12-timmarsklockan).

Under träningarna kan förarna lära sig banan och teamen testa sina bilar. Teamen får testa nya delar på sina bilar. Bilens vingar och fjädringsinställningar kan ändras för att göra bilen snabbare. Teamen kan också låta en av sina testförare köra träningspasset.

Träningarna har blivit viktigare från och med 2010. Med FIA:s förbud mot testning under säsongen är fredagssessionerna den enda tid som ett team har för att testa nya bildelar.

Det sista träningspasset, som kallas Practice 3, äger rum på lördag från 11:00 till 12:00. Detta ger teamen en sista inställningsrunda innan kvalet börjar.

Särskilda tävlingar

Monacos Grand Prix har ett speciellt schema. Träningarna som normalt äger rum på fredagen flyttas till torsdagen. F1-teamen har inga träningspass inplanerade på fredagen.

Singapores Grand Prix är det enda kvällsloppet i Formel 1-kalendern. På grund av detta ändras sessionernas tider. Träning 1 pågår mellan 18:00 och 19:30 och träning 2 pågår mellan 21:30 och 23:00. Träning 3 pågår från 19:00 till 20:00.

Kvalificeringssessioner

På lördag klockan 14:00 (22:00 för Singapore) börjar kvalet. Detta pass kommer att avgöra körordningen i början av loppet. Detta kallas ofta för att fastställa startfältet. Kvalificeringssessionen är uppdelad i tre delar som kallas Q1, Q2 och Q3. Q1 är 20 minuter lång, följt av sju minuters paus. Q2 är 15 minuter lång och följs av en åtta minuters paus. Q3 är 10 minuter lång. Under varje del av kvalet registreras den snabbaste varvtiden som en bil har gjort. Förarna får köra så många eller så få varv som de vill.

När Q1 är klar elimineras de åtta långsammaste bilarna från kvalet. Detta inkluderar alla bilar som inte satte en kvaltid. De återstående 18 bilarna går vidare till Q2. De åtta bilarna som elimineras placeras på de åtta sista startplatserna, baserat på deras snabbaste tid från Q1. Förfarandet upprepas för Q2. De åtta långsammaste bilarna från Q2 placeras i startpositionerna 11 till 18 på startfältet.

De tio bästa bilarna återstår för Q3. Efter denna sista del av kvalet är de tio bästa startplatserna på gridet fastställda. Den snabbaste kvalföraren placeras i första positionen, vilket kallas pole position. Denna bil har en fördel vid starten eftersom den inte behöver följa några andra bilar.

Kör ett kvalificeringsvarv

I allmänhet lämnar föraren depån och kör runt banan tillbaka till start- och mållinjen. Detta kallas out-lap och är inte ett tidsbestämt varv. Detta varv börjar ofta i ett långsammare tempo för att värma upp däcken. De kommer att vara i full fart när de når startlinjen. När de passerar linjen försöker de köra så fort de kan runt banan som möjligt. Detta kallas ett flygande varv eller ett hett varv. En förare kan köra flera snabba varv i rad. Det snabbaste av dessa varv används för att fastställa startpositionen. Till sist saktar föraren ner och kör runt banan. De återvänder till depåbanan på detta in-lap. Om det fortfarande finns tid kvar kan de sätta på nya däck och försöka göra ett snabbare varv.

DNQ

Förr fanns det fler bilar anmälda till varje lopp än vad banan hade plats för. När detta inträffade var det inte alla bilar som kvalificerade sig. De långsammaste bilarna kunde inte tävla och skulle listas som Did not Qualify (DNQ) i tävlingsresultaten.

Förkvalificering

I slutet av 1980-talet och början av 1990-talet var antalet bilar som försökte delta i varje lopp så många som 39. Det var för farligt att ha så många bilar på banan samtidigt. Man använde sig av ett förkvalificeringstillfälle. De team som hade det sämsta resultatet under de senaste sex månaderna skulle behöva förkvalificera sig. Detta inkluderade alla nya team. Endast de fyra snabbaste bilarna från denna session fick sedan delta i huvudkvalet. De långsammaste bilarna från förkvalificeringen angavs i tävlingsresultaten som Did Not Pre-Qualify (DNPQ). Förkvalificeringen upphörde efter 1992 när många av de små teamen lämnade sporten.

107 %-regeln

När antalet bilar som anmäldes sjönk till under 26 började ett nytt problem. Alla bilar som anmäldes skulle automatiskt kvalificera sig till loppet. Vissa bilar var mycket långsammare än de flesta andra bilar. 107-procentsregeln infördes 1996. Om en bils kvalifikationstid inte låg inom 107 % av pole time-tiden skulle bilen inte kvalificera sig till loppet. Om t.ex. pole-tiden var 1 m 30s, skulle den långsammaste tiden som en bil kunde köra för att kvalificera sig vara 1 m 36s. Tävlingsledarna kan tillåta en långsam bil att tävla om de anser att det finns en god anledning till att den är långsam. Till exempel kan regn ha fördröjt kvalet. regeln återkom för F1-säsongen 2011.

Race

Själva loppet hålls på söndag eftermiddag (söndag kväll i Singapore). Trettio minuter före tävlingsstart går bilarna in på banan. De får köra flera uppvärmningsvarv om de vill. När de är klara ställer de upp sig på startfältet i den ordning de kvalificerat sig. Vid tävlingstid slår grönt ljus på för att starta formationsvarvet. Formationsvarvet är ett långsamt varv runt banan. Bilarna värmer upp motorer och däck och alla system kontrolleras. Bilarna återvänder till sin tilldelade startplats och stannar. Starten kallas stående start.

Startljuset består av fem röda lampor som monteras ovanför start- och mållinjen. De röda lamporna tänds en i taget tills alla fem röda lampor är tända. Därefter sker en kort fördröjning på flera sekunder. Sedan släcks de röda lamporna och loppet börjar. Fördröjningen är olika varje gång för att förarna inte ska gissa när loppet börjar.

Loppet är minst 305 kilometer långt. Det minsta antal varv som krävs för att köra minst 305 km bestäms för varje bana. Det enda lopp som är annorlunda är Monaco. Där är loppet fastställt till 78 varv på 206,5 km.

Tävlingstiden får inte överstiga två timmar. Efter två timmar avslutas loppet nästa gång den ledande bilen passerar mållinjen. Loppet kan också avbrytas före hela sträckan av säkerhetsskäl om förhållandena är dåliga.

Gropstopps

Varje gång bilen behöver servas måste föraren göra ett depåstopp. Boxningsbanan ligger bredvid huvudrätan med start- och mållinjen. Föraren måste köra in i depåbanan via den markerade infarten och välja knappen för depåbegränsning, hastigheterna varierar från tävling till tävling. Om de flåsar mot gränsen får de ett straff. Föraren stannar bilen i teamets depåbox. Varje lag har en depåbox för att serva båda sina bilar. När arbetet är klart går föraren tillbaka in i depåbanan. I slutet av depåbanan går de in i depåutgången. Här ökar de hastigheten på bilen till tävlingshastighet. Föraren får inte korsa den vita linjen förrän i slutet av depåutgången, annars får han eller hon ett straff. Boxningsstopp är vanligen klara på mindre än 2 sekunder.

Däck för torrt väder

Teamen får däck från Pirelli. De får två olika typer av slickdäck (däck utan slitbana) för torrt väder. De främsta däcken och optionsdäcken. Det primära däcket är tillverkat av hårdare gummi och håller längre. Alternativdäcket är tillverkat av mjukare gummi. Det ger mer dragkraft i kurvorna, men håller inte lika länge som det primära däcket. Varje bil måste använda minst en uppsättning primordäck och en uppsättning optionsdäck under loppet.

De förare som kvalificerar sig på de tio första platserna måste starta loppet med samma däck som de kvalificerade sig på. De återstående förarna får starta loppet på ett däck som de själva väljer.

Däck för vått väder

Teamen får två olika typer av däck för vått väder. Det mellanliggande däcket och det våta däcket. Intermediate-däck används när banytan är fuktig eller under ett lätt regn. Våtdäck (ibland kallade full wets däck) används när banytan är mycket våt.

När däck för vått väder används, faller kravet på att använda båda typerna av torra däck bort.

Bränsle

Det är inte längre tillåtet för lagen att tanka sina bilar under loppet. Bilarna måste starta loppet med tillräckligt med bränsle för att klara hela loppsträckan.

Tidigare var det tillåtet att tanka bränsle. Hur mycket bränsle ett team skulle fylla bilen med var en del av tävlingsstrategin. Mindre bränsle skulle göra bilen lättare så att den skulle gå snabbare. Men det skulle krävas fler depåstopp för att fylla på bränsle.

Slut på loppet

När ledaren har gått det sista varvet och korsat mållinjen är loppet slut. Alla återstående bilar på banan kör till mållinjen och fullföljer det varv de befinner sig på. Om de också befinner sig på det ledande varvet, räknas de som så många sekunder efter ledaren. Om de inte är på det ledande varvet får de poäng som så många varv bakom ledaren. Bilar som inte körs längre räknas normalt som pensionerade (Ret). Om de har genomfört 90 % av tävlingssträckan får de en slutplacering.

De tre första placeringarna kallas för en pallplats De tre förarna tar plats på en pallplats. De står upp medan nationalsången från tävlingsvinnarens hemland och hans teams nationalsång spelas. Värdigheter från det land som står värd för loppet överlämnar sedan troféer till förarna. En konstruktörspokal överlämnas till en representant från vinnarlaget.

Poängsystem

Poäng delas ut till förare och team baserat på deras slutordning. Vinnaren får 25 poäng, tvåan 18 poäng och 15, 12, 10, 8, 6, 4, 2 och 1 poäng för platserna 3 till 10. Om ett lopp avbryts innan 75 % av den schemalagda tävlingssträckan har avverkats, halveras de tilldelade poängen. Om två eller flera förare har lika många poäng på en plats läggs priser och poäng ihop och delas lika för alla förare som har lika många poäng. Konstruktörer får poäng lika mycket som förare. Varje konstruktör får samma antal poäng som deras två förare tjänat in.

Vinnaren av det årliga förarmästerskapet är den förare som har flest poäng. Samma sak gäller för konstruktörsmästerskapet. Om två eller flera förare (eller konstruktörer) har samma antal poäng används ett system som avgör om det blir lika många poäng. Den som har flest segrar rankas högre. Om antalet segrar är lika många går det till den med flest andraplatser och så vidare.

Tidigare har andra poängsystem använts. Dessutom var det inte lika många tävlingar under säsongen som i dag. Under de första åren fanns det säsonger med så få som sju tävlingar. När F1 startade 1950 gavs endast åtta poäng till vinnaren. Under F1:s första decennium delades ytterligare en poäng ut för det snabbaste varvet. Under många år var det bara det bästa antalet resultat som räknades in i mästerskapet.

1988 var Alain Prost och Ayrton Senna förare för McLaren. De var de två bästa förarna det året. Det var 16 lopp det året, men endast de 11 bästa resultaten räknades in i mästerskapet. Prost vann sju lopp och avslutade sju lopp på andra plats. Han fick totalt 105 poäng, men endast 87 av dem räknades till mästerskapet. Senna vann åtta lopp och slutade tvåa i tre, vilket gav honom 90 poäng för mästerskapet och 94 för säsongen. Detta resulterade i den märkliga händelsen att Prost tog ett rekordstort antal poäng, men Senna vann ändå mästerskapet.