Fyrhjulsdrift (4x4/4WD) – Vad det är, funktion och användning i terräng

Lär dig allt om fyrhjulsdrift (4x4/4WD) — hur det fungerar, skillnader mellan deltids/heltids, lågväxel och när du ska använda det i terräng.

En fyrhjulsdrift (även kallad 4WD och 4x4) är ett fordon där alla fyra hjulen får kraft från motorn för att röra sig framåt. Detta till skillnad från ett fordon med tvåhjulsdrift. Fyrhjulsdrivna fordon används ofta i terräng. Deltids- och heltids fyrhjulsdrivna fordon använder ett överföringshus som en del av drivlinan för att styra kraften till en eller båda axlarna. Genom att ha ett överföringshus kan föraren växla fordonet till antingen "tvåhjulsdrift" eller "fyrhjulsdrift" (deltidssystem). Många förflyttningslådor har också ett lågt effektområde som multiplicerar motoreffekten vid fyrhjulsdrift (kallas fyrhjulig lågväxel).

Hur fyrhjulsdrift fungerar

Grundidén är att motorns vridmoment kan fördelas till både fram- och bakaxel, vilket ger bättre dragkraft när ett eller flera hjul tappar greppet. Fördelningen sker via en kombination av:

• Överföringshus (transfer case) som skickar kraften till fram- och bakaxel.
• Differentialer på fram-, mellan- och bakaxeln som tillåter hjulen att snurra olika fort vid kurvtagning.
• Låsbara differentialer eller elektroniska system som spärrar differentialen när ett hjul slirar, för att öka framkomligheten.

Typer av fyrhjulsdrift

Det finns flera varianter att känna till:

• Deltids-4WD (part-time): Föraren växlar manuellt mellan tvåhjuls- och fyrhjulsdrift. Används ofta i tuff terräng. Inte avsedd för kontinuerlig användning på grus- eller hårt underlag eftersom det kan skapa drivlinestress.
• Heltids-4WD (full-time): Kraftfördelningen mellan axlarna är alltid aktiv och ett center-differential tillåter hjul att snurra med olika hastighet. Kan användas på alla underlag.
• AWD (All-Wheel Drive): Mer automatiserat och vanligt i personbilar och crossover. Systemet fördelar kraften kontinuerligt eller vid behov utan att föraren behöver ingripa. Tekniken skiljer sig från traditionell 4WD men målet är ofta samma: bättre fäste.

Lågväxel och överföringshus

Lågväxel (low range) ger ett kraftigt ökat vridmoment vid låg hastighet och används för svår terräng, branta backar eller när du bogserar tung last i låg hastighet. Överföringshuset rymmer ofta både val för två-/fyrhjulsdrift och ett läge för lågväxel.

Differentialer och spärrar

Differentialer låter hjulen på samma axel snurra olika fort när du svänger. När ett hjul tappar greppet kan differentialen leda till att all effekt går till det hjul som snurrar—därför finns mekaniska eller elektroniska spärrar som kan fördela mer kraft till hjul med fäste. Vanliga lösningar:

• Manuellt låsbar differential
• Elektroniskt kontrollerad begränsad slip-differential (LSD)
• Traction control och ABS-system som hjälper till att styra momentet vid hjulspinn

När och hur man använder 4x4 i terräng

• Aktivera fyrhjulsdrift vid mjuka, lösa eller hala underlag: snö, lera, sand eller ojämna stigar.
• Använd lågväxel i branta stigningar, vid klättring över hinder eller när precist kraftpådrag krävs.
• Lås differentialer vid situationer där ett hjul helt saknar fäste och normalt differentialbeteende skulle göra dig sittande.
• Avaktivera eller växla till tvåhjulsdrift på hårt, grus- eller torrt asfaltunderlag om fordonet är utrustat med ett deltidsystem, för att undvika onödigt slitage och drivlinestress.

För- och nackdelar

• Fördelar: Ökad framkomlighet och stabilitet på löst eller halt underlag, bättre för tunga bogseringar och svår terräng.
• Nackdelar: Högre bränsleförbrukning, större vikt, fler komponenter som kan kräva underhåll och i vissa system mer komplexitet och kostnad.

Underhåll och säkerhetstips

• Följ serviceintervallet för överföringshus, differentialer och axelolja.
• Kontrollera däcktryck och däckmönster—rätt däck är avgörande för fyrhjulsdriftens funktion.
• Öva manövrar i kontrollerad miljö innan du ger dig ut i svår terräng.
• Använd rätt hastighet och motorvarv i lågväxel; undvik plötsliga gaspådrag som kan orsaka hjulslirning eller skador.
• Vid tveksamhet om terrängens svårighetsgrad, planera rutt eller ta med utrustning för bogsering och återställning.

Sammanfattningsvis ger fyrhjulsdrift bättre framkomlighet i svåra förhållanden, men kräver rätt användning och underhåll för att fungera optimalt. Skillnader mellan deltids- och heltidsystem samt mellan traditionell 4WD och AWD är viktiga att förstå när man väljer fordon för terrängkörning eller vinterbruk.

Typer

Det finns i princip fyra typer av fyrhjulsdrift.

4-hjulsdrift på deltid

Deltidssystem är den mest grundläggande typen. De är också fortfarande den mest populära typen för användning i terräng. De kan växlas (mekaniskt eller elektriskt) från tvåhjulsdrift till fyrhjulsdrift. Detta ger dem mångsidigheten att fungera både på och utanför vägen. När fyrhjulsdriftssystemet är inkopplat roterar de två axlarna med samma hastighet. Det finns vanligtvis ingen mittdifferential. Av den anledningen bör fyrhjulsdrift på deltid inte användas på torr asfalt. Om man körs under en längre tid på torr asfalt är det mycket möjligt att däck och drivlina skadas. Eftersom fordonet används i terräng har det vanligen en högre höjd. Detta för att kunna ta sig över hinder på ojämnt underlag utan att skadas. Även när systemet används med tvåhjulsdrift på väg får det inte samma bränsleekonomi som ett jämförbart fordon med tvåhjulsdrift. Låsbara nav finns på vissa modeller. De hjälper till att få bättre bränsleförbrukning genom att de kopplar bort framaxeldifferentialen.

Fullständig 4-hjulsdrift

Detta är den ursprungliga fyrhjulsdriften. Den var och är fortfarande utformad för seriös terrängkörning. Vanligt förekommande på fulltids fyrhjulsdrift är låsbara differentialer. Dessa förhindrar att ett hjul glider på samma axel om det andra hjulet har dragkraft. Dessa system har inte bra bränsleförbrukning på grund av deras typiska vikt.

Allhjulsdrift

Vid fyrhjulsdrift (AWD) används en mittdifferential för att styra en procentandel av kraften till båda axlarna, beroende på förhållandena. Allhjulsdrift är inte särskilt utformad för terrängkörning, utan är avsedd för dragkraft i regn, snö eller is på vägen. SUV:er med karosseri på ram är vanligtvis konstruerade för terrängkörning. Crossovers med en enda kropp är vanligtvis endast utrustade med den lättare allhjulsdriften. Den unibody-byggda Grand Cherokee och den nyligen utformade Durango kan dock fås med fyrhjulsdrift.

Deltidsdrift med fyrhjulsdrift

Deltids Allhjulsdrift (AWD) fungerar som framhjulsdrift under normala förhållanden. När dragkraften förloras av någon anledning skickar systemet automatiskt en del av motorns kraft till bakhjulen. Så snart systemet upptäcker god dragkraft kopplar det bort bakhjulen och växlar tillbaka till framdrift. Detta är ett billigare system som ger mindre vikt åt fordonet (vanligtvis en bil). Det gör det populärt på kompakta fordon. Det ger vanligtvis bättre bränsleekonomi än fordon med fyrhjulsdrift. De har inte något lågt intervall eller något överföringshus.

Fyrhjulsdrift "A" pekar på motorn, "B" pekar på ett drivhjul, "C" pekar på överföringshuset eller mittdifferentialen beroende på system.


2009 Ford Edge med valbar AWD

Frågor och svar

F: Vad är ett fyrhjulsdrivet fordon?

F: Vad är några vanliga användningsområden för fyrhjulsdrivna fordon?

F: Hur fungerar deltids- och heltidsarbetande fyrhjulsdrivna fordon?

F: Vad är syftet med att ha en fördelningslåda i ett fyrhjulsdrivet fordon?

F: Vad är ett lågt effektområde i ett fyrhjulsdrivet fordon?

F: Vad är skillnaden mellan 4WD och 4x4?

F: Hur skiljer sig fyrhjulsdrift från tvåhjulsdrift?

Sök med bokstav