Begravning – definition, ritualer, kremering och minnesstund
Allt om begravning: definition, ritualer, kremering och minnesstunder — en guide för planering, sorgbearbetning och minnesceremonier.
En begravning är en ceremoni som hålls på grund av att någon har dött. En begravning är en sammankomst av vänner och familj till den döda personen. De sörjer den döda personen, vilket innebär att de känner och visar sorg över att personen har dött, men också tackar för det liv som personen hade. En begravning hålls vanligtvis med den döda kroppen närvarande men gömd i en kista, men det finns också begravningar med öppen kista. Under begravningen, eller strax därefter, begravs den döda kroppen, kremeras (bränns) eller försvinner på något annat sätt. En minnesgudstjänst eller livsfest är en begravning där den döda kroppen inte är närvarande.
Begravningar kan vara religiösa eller borgerliga (icke-religiösa) och utformas efter den dödes och de anhörigas önskemål. Vanliga inslag är tal, musik, psalmer eller sånger, böner, läsningar, blommor och ett sista avsked vid kistan eller urnan. I många kulturer finns också sociala ritualer efter själva ceremonin, ofta kallade minnesstund eller kaffestund, där människor möts för att minnas den avlidne och stötta varandra.
Olika typer av begravningar
- Jordbegravning: Kistan sänks ner i marken i en grav. Ofta sker en ceremoni i kyrka eller kapell före gravsättning.
- Kremering: Kroppen förbränns och askan placeras i en urna. Urnan kan gravsättas, spridas på särskilt område eller förvaras av anhöriga.
- Begravning utan kropp: Minnesgudstjänst eller livsfest där den avlidne inte är närvarande, till exempel när kroppen inte kan återföras.
- Öppen kista: Möjlighet för anhöriga att ta avsked med kistan öppen innan vidare hantering.
Ritualer och innehåll i ceremonin
- Tal av präst, officiant eller nära anhörig som berättar om den avlidnes liv.
- Musik och sånger som kan vara religiösa psalmer, personliga favoriter eller instrumental musik.
- Läsningar—särskilda texter, dikter eller urklipp som varit betydelsefulla för den avlidne.
- Symboliska handlingar som att kasta jord eller lägga blommor vid kistan/urnan.
Praktiska steg och formalia
När någon dör behövs vissa praktiska åtgärder: intyg om dödsfall utfärdas av läkare, dödsbevis registreras hos myndigheter och begravningsarrangemang planeras ofta via en begravningsbyrå. Anhöriga bestämmer datum, plats, typ av ceremoni och om kista eller urna ska användas. I många länder finns lagar som styr hur snabbt en begravning ska äga rum och vilka dokument som krävs.
Kostnader och planering
Kostnader för en begravning varierar beroende på val av kista, ceremoni, gravplats, transport och andra tjänster. Många väljer att förbetala eller teckna begravningsförsäkring. En begravningsbyrå kan hjälpa till med praktisk planering och offertförslag.
Kulturella och religiösa skillnader
Begravnings- och sorgeuttryck skiljer sig mycket mellan religioner och kulturer. Vissa religioner har bestämda ritualer och tidpunkter (till exempel begravning inom ett visst antal dagar), medan andra är mer flexibla. I Sverige finns både kyrkliga begravningar i Svenska kyrkan och borgerliga ceremonier anordnade av fristående officianter.
Etikett och stöd för de anhöriga
- Det är vanligt att skicka kondoleanser, blommor eller bidrag till en begravningsgåva enligt familjens önskemål.
- Anhöriga erbjuds ofta samtalsstöd, kurator eller stödgrupper för sorgearbete.
- Vid deltagande i en begravning är det respektfullt att komma i tid, klä sig diskret och följa de instruktioner som ges av ceremonins ledare.
Miljöaspekter
Fler väljer idag miljövänliga alternativ som ekologiska kistor, träkistor utan kemisk behandling eller askbegraving i naturbegränsade områden. Vissa länder och kommuner erbjuder särskilda naturbegravarplatser där gravar inte ska märkas ut på samma sätt som i traditionella gravgårdar.
En begravning är både ett praktiskt sätt att ta hand om kroppen och ett socialt och kulturellt tillfälle för avsked, tröst och minnen. Planering, samtal med anhöriga och möjlighet till personliga inslag gör ceremonin meningsfull för dem som lämnas kvar.
En begravningsprocession i Peru
Syfte
Begravningar förekommer i alla mänskliga kulturer. Religionen är en viktig del av begravningsrutinerna i de flesta länder. Vid många begravningar ber man en bön för den döde så att hans eller hennes själ får vila i frid och ha det bra i livet efter döden.
Det finns andra skäl till att begravningar hålls. Många av dem har att göra med att hjälpa den dödes vänner och familj (de sörjande):
- Det gör det möjligt för de sörjande att acceptera att personen har dött. Att "acceptera" att personen har dött innebär att de helt och hållet tror att personen har dött. När de har gjort detta kan de vänja sig vid livet utan den döda personen.
- Det är en möjlighet för de sörjande att ta farväl av den döda personen. Många sörjande har inte haft denna möjlighet innan personen dog.
- Det är en möjlighet för de sörjande att stödja varandra. De kommer att märka att de inte är ensamma om att känna sig ledsna.
- Det är en chans att tänka på livet och döden.
- Det är en chans att minnas lyckliga minnen från den döda personens liv.
Moderna begravningar har förändrats mycket med tiden. Dagens begravnings- eller minnesgudstjänster kan ofta vara mer som en tacksägelse för den döda personens liv, snarare än att bara tänka på dödens sorg.
Begravningstraditioner
En begravningsceremoni kan hållas i en kyrka, ett tempel, en offentlig byggnad för begravningar eller på många andra platser.
I Nordamerika är det vanligt att det hålls en visitation (även kallad visning eller vakan) några dagar före begravningen. Då bjuds människor in för att se den döda kroppen.
På Madagaskar har man en ritual som kallas famadihana eller "vändning av benen" på engelska. En gång vart femte eller sjunde år gräver familjemedlemmarna upp sina förfäders kvarlevor. De rengör benen och sprayar dem med parfym eller vin. De tar med sig skelettet hem för att dansa med det och presentera det för den yngre generationen.
Enligt balinesisk hinduisk tradition startar den avlidnes själ återfödelsecykeln när den frigörs genom kremering. Vid balinesisk kremering, eller Ngaben, används en öppen bål för att förbränna liket. Hela minnesceremonin har ofta en festlig stämning och fokuserar på att fira den bortgångne älskades liv.
Vid en begravning i ett västerländskt land händer ofta flera saker:
- En procession där kistan färdas till eller från begravningen. Numera transporteras kistan vanligtvis i en särskild bil som kallas likbil.
- Ett lovtal, som är en berättelse om den döda personens liv.
- Böner. Det handlar bland annat om böner för att tacka för den dödes liv, böner för att den dödes själ ska få vila i frid och komma in i livet efter döden och böner för att de sörjande ska kunna gå vidare med sina liv.
- Sjunga hymner (religiösa sånger).
- Överlämnande av den döda kroppen, där den försvinner. Vid kristna begravningar kan predikanten säga att en person går från "jord till jord, aska till aska, stoft till stoft".
- Vid en begravning förs kistan till graven och sänks ner i den. När kistan ligger i graven får de sörjande kasta jord på kistan. Detta är en symbol för att kroppen återvänder till jorden.
- Å andra sidan brukar inte de sörjande se på en kremering. I stället kan kistan döljas av gardiner i slutet av begravningen.
- Spela musik som den döda personen älskade.
Vid många begravningar i dag spelas en video upp före, efter eller under begravningsgudstjänsten. Vid många begravningsgudstjänster delas minnesfoldrar eller bönekort ut, och även detta är ett sätt att göra begravningsgudstjänsten personlig. Vid begravningar är det inte ovanligt att man ser ett bord med "livsreflektioner". Familjemedlemmar tar ibland med sig favoritbilder eller andra påminnelser om den döda personen. Det finns många olika traditioner som olika religioner använder sig av.
Ronald Reagans begravningsprocession i Washington, D.C., juni 2004.
Frågor och svar
F: Vad är en begravning?
S: En begravning är en ceremoni som hålls på grund av att någon har dött. Vanligtvis deltar den avlidna personens vänner och familj, som sörjer den avlidnes bortgång och uttrycker sin tacksamhet för hans eller hennes liv.
F: Är den döda kroppen närvarande vid en begravning?
S: Ja, vanligtvis är den döda kroppen närvarande vid en begravning, men gömd i en kista. Det finns också begravningar med öppen kista där kroppen kan ses.
F: Vad händer med kroppen efter begravningen?
S: Efter begravningen eller strax därefter kommer den döda kroppen att begravas, kremeras (brännas) eller försvinna på något annat sätt.
F: Finns det ett alternativ till en traditionell begravning med en död kropp närvarande?
Svar: Ja, det finns ett alternativ som kallas minnesgudstjänst eller livsfest och som inte innebär att den döda kroppen är närvarande.
F: Hur visar människor sorg under en begravning?
S: Människor som deltar i begravningar kan visa sin sorg genom att gråta eller genom andra uttryck för sorg, t.ex. genom att omfamna varandra och dela med sig av minnen av den älskade som har gått bort.
F: Vilken typ av sammankomst äger rum vid begravningar?
S: Begravningar är sammankomster av vänner och familjemedlemmar till den avlidna personen som samlas för att sörja deras förlust och tacka för deras liv.
F: Varför har människor begravningar?
S: Begravningar hålls för att hedra en person som har dött och för att ge de efterlevande ett avslut så att de kan börja läka efter förlusten.
Sök