Gelelektrofores är en laboratorieteknik som används för att separera biologiska makromolekyler — till exempel DNA och proteiner — utifrån deras elektriska laddning och storlek. Separationen sker i en porös gel medan ett elektriskt fält appliceras över gelen.

Grundprincip

När ett elektriskt fält tillämpas rör sig laddade molekyler genom gelens porer mot motsatt elektrod. Molekylernas hastighet påverkas av:

  • elektrisk laddning – starkare laddning ger större drivkraft i fältet
  • storlek och form – större eller mer klumpiga molekyler har svårare att passera gelens porer
  • gelens porstorlek – bestäms av geltyp och koncentration
  • buffert och spänning – påverkar jonflöde, temperatur och därmed separationen

Vanliga geltyper

  • Agarosgel – lätt att gjuta, används ofta för separation av DNA-fragment i storleksintervallet ungefär 100 bp–kb.
  • Polyakrylamidgel (PAGE) – har finare porstruktur och används vid separation av mindre DNA-fragment eller proteiner.
  • Denaturerande geler – innehåller kemikalier som bryter sekundärstruktur (används exempelvis för RNA- eller proteinanalyser).
  • Historiskt och experimentellt kan andra geler som gelatin bilda matriser, men de är mindre vanliga i rutinmässiga analyser.

Tillämpningar

  • Analys av DNA efter PCR, restriktionsenzymklipp eller kloning.
  • Separation och karakterisering av proteiner, ofta som ett första steg före vidare metoder (t.ex. överföring till membran för immunodetektion).
  • Kvalitetskontroll av nukleinsyror och kontroll av fragmentstorlek vid molekylärbiologiska experiment.

Översikt av arbetsgång

  1. Förbered gel: välj geltyp och koncentration beroende på storleksintervall.
  2. Gjut och låt gelen stelna; placera den i en körningskammare fylld med ledande buffert.
  3. Ladda prov med färgämne (loading dye) i brunnarna och anslut strömkällan.
  4. Applicera spänning; molekylerna migrerar genom gelen mot respektive elektrod beroende på laddning.
  5. Visualisera separerade band med lämplig färgning eller fluorescens och dokumentera resultatet.

Faktorer som påverkar resultatet

  • Gelkoncentration: påverkar upplösningsförmågan för olika storlekar.
  • Applied voltage och körningstid: hög spänning ger snabbare separation men kan orsaka värme och smetning.
  • Provrens kvalitet och konformation: exempelvis migrerar cirkulärt (supercoiled) DNA annorlunda än linjärt DNA.
  • Bufferkomposition: påverkar ionstyrka och pH vilket i sin tur påverkar laddning och rörelse.

Begränsningar och vanliga problem

  • Smetning eller utdragning av band kan bero på för hög spänning, överladdning eller nedbrytning av prov.
  • Upplösningsbegränsningar gör att mycket stora eller mycket små fragment kan vara svåra att särskilja i en given gel.
  • Val av geltyp och färgningsmetod kräver balansering mellan känslighet, upplösning och säkerhet.

Begrepp och etymologi

Ordet elektrofores är sammansatt av elektro (elektriskt) och phoresis (rörelse) och beskriver således förflyttning av laddade partiklar i ett elektriskt fält, en central del av metoden.

För mer information om den fysikaliska rollen som ett elektriskt fält spelar i separationen, om praktiska exempel med DNA eller analyser av proteiner, kan man följa relevanta referenser och laboratorieprotokoll.