Färgning
Färgning används inom mikroskopi för att göra celler och vävnader lättare att se och förstå.
Detta är ett sätt att förbättra kontrasten i den mikroskopiska bilden. Färgämnen och färgämnen används ofta inom biologi och medicin för att framhäva strukturer i biologiska vävnader, ofta med hjälp av olika mikroskop.
Färgning kan göras på levande vävnader (in vivo) eller på döda vävnader (in vitro).
Toppmodern mikroskopi: Kärnorna färgas blått med DAPI, mikrotubbarna markeras grönt av en antikropp och aktinfilamenten markeras rött med phalloidin.
En typisk mikroskopuppställning. Ett färgat prov på ett glasobjektiv monteras på mikroskopets stativ.
Beredning
Död vävnad måste "fixeras" så att den inte förmultnar. Fixeringsmedlet håller strukturen som den är. Efter fixeringen kan vävnaden skäras i tunna skivor och läggas på en serie glasobjektiv. Ibland är det nödvändigt att lösa upp cellmembranen så att stora färgämnesmolekyler kan komma in i cellerna. Standarder publiceras i tidskriften Biotechnic & Histochemistry.
Färgning
Det enklaste sättet är att doppa objektglaset och provet i en färglösning, skölja det och undersöka det. De färgämnen som används är certifierade färgämnen som testats av Biological Stain Commission.
Färgning av bakterier
Gramfärgning används för att klassificera bakterier. Den baseras på sammansättningen av deras cellvägg. Vid gramfärgning används kristallviolett för att färga cellväggarna, jod som betningsmedel och en motfärgning som markerar alla bakterier.
Grampositiva bakterier färgas mörkblått eller violett. Deras cellvägg saknar det sekundära membranet och lipopolysackaridskiktet som finns hos gramnegativa bakterier.
På de flesta gramfärgade preparat är gramnegativa organismer röda eller rosa från motfärgningen.
Färgning av vävnader
Hematoxylin- och eosinfärgning används ofta inom histologin för tunna vävnadssnitt. Hematoxylin färgar cellkärnor blått, medan eosin färgar cytoplasma, bindväv och andra extracellulära ämnen rosa eller rött.
Eosin absorberas starkt av röda blodkroppar och färgar dem klarröda. I ett skickligt framställt H&E-preparat är de röda blodkropparna nästan orange, och kollagen och cytoplasma (särskilt muskler) har olika nyanser av rosa. Hematoxylin färgar cellkärnan och andra sura strukturer (t.ex. RNA-rika delar av cytoplasman och matrisen i hyalint brosk) blått. Däremot färgar eosin cytoplasma och kollagen rosa.
En snabb och enkel färgning som används på blodutstrykningar och mänskliga kindceller är metylenblått, som färgar kärnorna. Det finns många andra specialiserade färgningar, varav vissa är fluorescerande i specialljus.
Mikroskopisk bild av ett histologiskt prov av mänsklig lungvävnad färgad med hematoxylin och eosin.
