Gyllene oriole (Oriolus oriolus) – fakta om utseende, utbredning och läte
Den gyllene oriolen (Oriolus oriolus, ofta kallad Eurasian golden oriole) är den enda oriole som häckar i tempererade områden på norra halvklotet. Den är känd för sin klara gula färg hos hanen och för sitt flöjtande, melodiska läte.
Den hör till familjen oriole-fåglar. Den är en sommarmigrant i Europa och västra Asien och övervintrar i centrala och södra Afrika. Gyllene oriolen har ett mycket stort utbredningsområde och flera populationer verkar stabila, varför arten klassas som minst bekymmersam internationellt.
Utseende
Gyllene oriolen är en medelstor fågel, ungefär 24–27 cm lång med ett vingmått på cirka 44–48 cm. Några kännetecken:
- Hanen: Lysande gul kropp med svart ögonmask, svarta vingar och svart stjärt; kontrasten mellan gult och svart är tydlig.
- Honan och ungfåglar: Grönare och mer olivfärgade, ofta med mörkare teckning och svagare kontraster än hanen.
- Form och rörelse: Slank kropp, kraftig näbb, flyger med jämna, djupa vingslag och kan ses flaxa genom trädtopparna.
Läte
Gyllene oriolens sång är klar, flöjtande och melodisk — ofta beskriven som "flöjtliknande". Den har också korta, nasalare varningsläten. Sången hörs bäst från trädkronor och används främst av hanen för att hävda revir och locka hona under häckningsperioden.
Utbredning och habitat
Arten häckar i löv- och blandskogar, i parker, fruktodlingar och vid öppna skogsmarker med höga träd. Den föredrar relativt täta trädkronor där den kan vara svår att se trots sin starka färg. Utbredningen sträcker sig över större delen av Europa till västra Asien; vintertid flyttar den till sub‑sahariska Afrika.
Migrering
- Ankomst: I Europa brukar de anlända under slutet av april till början av maj.
- Avgång: Tillbaka till övervintringsområden i Afrika i augusti–september, ofta i samband med att ungarna lämnat boet.
Föda
Gyllene oriolen är allätare som främst äter insekter (fjärilar, skalbaggar, larver), men också frukt och bär, särskilt under sensommar och höst. Den kan plocka föda bland lövverket eller ta frukt direkt från grenar.
Häckning
- Bo: Ett skålformat bo som ofta placeras i en gaffel i ett högt träd; boet är väl vävt av gräs, barkremsor och spindelväv.
- Ägg: Vanligtvis 3–4 ägg per kull.
- Ruvning och uppfödning: Honan sköter huvuddelen av ruvningen (ungefär 16–18 dagar). Båda föräldrarna matar ungarna; ungarna lämnar boet efter cirka 16–19 dagar.
Predation och hot
Naturliga hot inkluderar rovdjur som kan nå boet (kråkor, ekorrar och andra klättrande predatorer). Störningar i häckningsmiljön, användning av bekämpningsmedel som påverkar insektstillgången och habitatförlust är de viktigaste mänskliga påverkansfaktorerna. Trots detta bedöms arten globalt som minst bekymmersam (LC) av IUCN, tack vare sin stora utbredning och stabila populationsstorlek.
Observera och skilja från andra arter
- Gyllene oriolen är svår att få syn på eftersom den ofta håller sig i trädkronornas inre delar. Lyssna efter dess flöjtande sång för att lokalisera den.
- Den kan förväxlas med andra färgglada orioler i vissa områden, men hanens karaktäristiska svarta mask och svarta vingar gör den lätt att känna igen.
Sammanfattning
Gyllene oriolen är en färgstark, melodiskt sjungande sommarmigrant som häckar i Europa och västra Asien och övervintrar i Afrika. Trots att den ofta är svår att upptäcka i trädkronorna är den ett uppskattat tecken på sommaren för många fågelskådare. Arten har ett stort utbredningsområde och bedöms för närvarande inte vara hotad globalt.
Taxonomi och systematik
Fram till för några år sedan betraktades denna art som artfrämmande för den indiska gyllene oriole. Nu är de en separat art.
Frågor och svar
F: Vad är den eurasiska guldpiplärkan?
S: Den eurasiska guldpiplärkan (Oriolus oriolus) eller helt enkelt guldpiplärkan, är en fågelart som tillhör familjen piplärkor och är den enda piplärka som häckar i tempererade områden på norra halvklotet.
F: Vart flyttar den eurasiska guldpiplärkan?
S: Den eurasiska guldpiplärkan är en sommarmigrant i Europa och västra Asien och tillbringar vintersäsongen i centrala och södra Afrika.
F: Är guldpiplärkans population stabil?
S: Ja, gyllene orioler har ett extremt stort utbredningsområde med stora populationer som uppenbarligen är stabila.
F: Vilken typ av fågel är den eurasiska guldpiplärkan?
S: Den eurasiska guldpiplärkan är en tättingfågel.
F: Är den eurasiska guldpiplärkan den enda piplärkan som häckar i tempererade områden på norra halvklotet?
S: Ja, den eurasiska guldpiplärkan är den enda piplärkan som häckar i tempererade områden på norra halvklotet.
F: Var tillbringar den eurasiska guldpiplärkan sin vintersäsong?
S: Den eurasiska guldpiplärkan tillbringar sin vintersäsong i centrala och södra Afrika.
F: Vilket är guldpiplärkans utbredningsområde?
S: Guldpiplärkan har ett extremt stort utbredningsområde med stora populationer.
