Dominikanska republiken: Politik, konstitution och regeringsform
Upptäck hur Dominikanska republikens konstitution formar dess demokratiska presidentrepublik, val, maktdelning och regeringsstruktur.
Dominikanska republikens konstitution säger att landet är en demokratisk republik med en president. Det är en republik eftersom statschefen är en president och inte en kung, drottning eller kejsare. Det är en presidentstat eftersom presidenten också är regeringschef och det finns ingen premiärminister som i andra länder. Den är demokratisk eftersom presidenten, vicepresidenten och kongressledamöterna väljs av folket. Presidentens mandat är fyra år och reglerna kring omval har förändrats över tid; i praktiken regleras omval och mandatbegränsningar av konstitutionella bestämmelser och politiska reformer.
Maktdelning och lagstiftande församling
Konstitutionen fastställer maktdelning mellan tre grenar: den verkställande makten (president och regering), den lagstiftande makten och den dömande makten. Den lagstiftande församlingen kallas Congreso Nacional och är tvåkammare (bicameral). De viktigaste funktionerna är att stifta lagar, godkänna statsbudgeten, ratificera internationella avtal och utöva kontroll över den verkställande makten.
- Senaten representerar administrativt indelade enheter (provinser och Distrito Nacional) och har särskilda befogenheter som att godkänna utnämningar till vissa höga ämbeten;
- Representanthuset eller deputeradekammaren representerar väljardistrikt och ansvarar för lagstiftning och budgetfrågor.
Domstolar och rättsväsende
Den dömande makten är formellt oberoende enligt konstitutionen. Högsta domstolen (Suprema Corte) är högsta rättsinstans och tolkar grundlagen och lagar. Rättssystemet omfattar också lägre domstolar, specialdomstolar och en offentlig åklagarmyndighet (Ministerio Público) som ansvarar för brottsutredningar och åtal.
Konstitutionen och lagarna föreskriver principer om rättssäkerhet, rätt till rättegång och grundläggande medborgerliga fri- och rättigheter. I praktiken har rättsväsendet utmaningar kopplade till effektivitet, kapacitet och bekämpning av korruption.
Politiska partier och val
Dominikanska republiken har ett flerpartisystem. Bland de stora partierna finns och har funnits flera aktörer med nationell betydelse, till exempel Partido de la Liberación Dominicana (PLD), Partido Revolucionario Moderno (PRM), Partido Revolucionario Dominicano (PRD) och Partido Reformista Social Cristiano (PRSC). Partierna konkurrerar i allmänna val till presidentämbetet, kongressen och lokala församlingar.
Val hålls regelbundet och organiseras av statliga valmyndigheter. Valen omfattar president- och vicepresidentval, val till båda kamrarna i kongressen samt kommunala val. Valprocedurerna regleras i konstitutionen och i särskild vallagstiftning.
Regional och lokal förvaltning
Landet är indelat i provinser och ett särskilt distrikt (Distrito Nacional) som innehåller huvudstaden. Kommuner och kommunalförsamlingar har valda borgmästare och kommunfullmäktige och ansvarar för lokal service, stadsplanering och grundläggande tjänster. Konstitutionen erkänner kommunalt självstyre och decentralisering, även om praktiskt genomförande varierar beroende på resurser och politiska prioriteringar.
Kontroller, ansvar och reformbehov
Konstitutionen och tillhörande lagar innehåller mekanismer för ansvarsutkrävande, såsom parlamentarisk granskning, revisionsorgan och rättsliga processer för missbruk av ämbetet. Samtidigt är frågor som korruption, transparens och institutionell kapacitet återkommande teman i politisk debatt och reformarbete. Många reforminitiativ har syftat till att stärka oberoendet i rättsväsendet, förbättra offentlig förvaltning och öka insyn i offentliga finanser.
Sammanfattning: Dominikanska republiken är enligt sin konstitution en demokratisk presidentrepublik där presidenten är både statschef och regeringschef. Landets styrelseform bygger på maktdelning mellan verkställande, lagstiftande och dömande makt, med regelbundna val och ett system av lokala och nationella institutioner. Samtidigt pågår kontinuerliga debatter och reformer för att stärka rättsstaten, förbättra transparensen och öka effektiviteten i offentlig förvaltning.
Nationalpalatset, Dominikanska republiken.
Nationell regering
Konstitutionen säger också att det finns tre grenar av regeringen med maktdelning. De är den verkställande makten, den lagstiftande makten och den rättsliga makten. De tre grenarna är oberoende av varandra.
Verkställande organ
Den verkställande makten är den del av regeringen som tillämpar lagen. Folket väljer en president (och en vicepresident) som är ledare för den verkställande makten och ledare för de väpnade styrkorna. Presidenten bestämmer om de lagförslag som den lagstiftande delen antar ska bli lagar eller inte. Han kan också utfärda "dekret" för att styra landet och utse personer på olika poster. Presidenten ansvarar för många avdelningar som kontrollerar alla olika delar av regeringen. Dessa avdelningar kallas statssekreterare eftersom de hjälper presidenten att styra landet. Jordbruksministern tar till exempel hand om landets jordbruk. Presidenten kan sitta två fyraåriga mandatperioder, dvs. totalt åtta år.
Lagstiftande gren
Den lagstiftande delen är den del av regeringen som stiftar lagar. Den lagstiftande delen består av kongressen, som är belägen i Santo Domingo, Dominikanska republikens huvudstad. Kongressen är indelad i två grupper eller "kamrar".
En grupp är deputeradekammaren (Cámara de Diputados). Deputeradekammaren består av deputerade, som alla väljs av väljarna i sin egen provins. Antalet deputerade som en provins har baseras på hur många människor som bor där: ju fler människor en provins har, desto fler deputerade får den. Ingen provins kan ha mindre än två deputerade. Deputerna sitter i fyraåriga mandatperioder. Det totala antalet deputerade för perioden 2006-2010 är 178.
Den andra kammaren är senaten (Senado). I senaten representeras varje provins lika mycket av en senator. Senatorerna sitter i fyra år. Det finns 32 senatorer, en för varje provins och en för det nationella distriktet, där huvudstaden ligger.
Den rättsliga grenen
Den rättsliga grenen är den del av regeringen som ser till att lagarna följs och tolkar vad lagen betyder. Den rättsliga grenen består av Högsta domstolen och många lägre domstolar. Om Högsta domstolen beslutar att en lag inte är tillåten enligt konstitutionen är den inte längre en lag. Högsta domstolen består av minst 11 domare. Högsta domstolens chef kallas Högsta domstolens president. En domare i Högsta domstolen tjänstgör tills han eller hon antingen dör eller avgår (slutar mitt under sin mandatperiod). Högsta domstolen kontrollerar alla domstolar i landet.
Provinsiell och kommunal förvaltning
Det finns en guvernör i varje provins, men det finns ingen guvernör i det nationella distriktet, där landets huvudstad ligger. Guvernörerna är endast företrädare för republikens president.
Varje provins är indelad i två eller flera kommuner (spanska: municipios, singular municipio), men Distrito Nacional har bara en kommun - Santo Domingo.
Kommuner
Det finns bara två grenar i kommunerna: den verkställande och den lagstiftande. De väljs på fyra år av kommuninvånarna.
Borgmästaren (Síndico) är chef för den verkställande makten och kommunfullmäktige (Ayuntamiento) är den lagstiftande makten.
Kommunens landsbygdsområden är indelade i Secciones (singular, Sección; på engelska "section"); varje Sección har en person som representerar kommunens förvaltning.
Dominikanska republiken har 154 kommuner (municipios) (20 juni 2006).
Kommunala distrikt
En kommun kan ha ett eller flera kommunala distrikt (distrito municipal). Ett kommunfullmäktige (Junta Municipal) för ett sådant distrikt väljs av kommunfullmäktige i den kommun som distriktet tillhör och inte av invånarna där.
Det finns 202 kommunala distrikt (distrito municipal) i Dominikanska republiken (20 juni 2006).
Kommuner i Dominikanska republiken
Sök