EU:s höga representant för utrikes- och säkerhetspolitik – roll och uppdrag

Lär dig om EU:s höga representant för utrikes- och säkerhetspolitik: roll, uppdrag, befogenheter och hur personen företräder EU internationellt.

Den höga representanten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken är en befattning som formellt först stadfästes genom Lissabonfördraget och trädde i kraft den 1 december 2009 (även om en motsvarande funktion fanns redan tidigare från 1999). Befattningen ingår som en del av Europeiska kommissionen och kombinerar uppgifter inom både unionspolitikens utrikesdimension och kommissionens externa arbete.

Den höga representanten är unionens samordnade röst i utrikesfrågor och fungerar som EU:s ansikte utåt i relation till andra stater och internationella organisationer, tillsammans med Europeiska unionens ordförande. I vardagligt tal kallas posten ibland för "EU:s utrikesminister", men det är inte en korrekt beskrivning eftersom den höga representanten inte är medlem av någon nationell regering och har en särskild ställning inom EU:s institutionella system.

Roll och huvuduppgifter

• Representera EU externt: Föra EU:s talan i utrikesfrågor i kontakter med tredjeländer och internationella organisationer, både politiskt och diplomatiskt.
• Samordna utrikes- och säkerhetspolitik: Leda arbetet med den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) samt spela en central roll i utformningen av gemensamma ställningstaganden och åtgärder.
• Vice ordförande i kommissionen: Funktionen kombineras med en vice ordföranderoll i Europeiska kommissionen, vilket binder samman unionens utrikespolitik med kommissionens externa politik och program.
• Chef för EEAS: Leda Europeiska utrikestjänsten (European External Action Service, EEAS), som stödjer arbetet med diplomati, delegationer och externa åtgärder.
• Säkerhets- och försvarspolitik: Ha en framträdande roll i frågor som rör den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP/CSDP), inklusive civila och militära insatser.
• Hantera kriser och sanktioner: Initiera och samordna politiska svar vid internationella kriser, inklusive förslag om sanktioner och andra åtgärder.
• Utnämningar och delegationer: Överse EU:s delegationsnätverk (ambassader) och utnämna chefer för delegationerna i samråd med medlemsstaterna och kommissionen.
• Samarbete med Europaparlamentet och rådet: Delta i dialog med Europaparlamentet och rapportera till Europeiska rådet och ministerrådet om utrikespolitiska frågor.

Hur utses den höga representanten?

Den höga representanten utses av Europeiska rådet, normalt med kvalificerad majoritet och i samförstånd med kommissionens ordförande. Utnämningen bekräftas sedan genom Europaparlamentets godkännande av den nya kommissionen (eftersom posten samtidigt ingår i kommissionens ordförandeskap som vice ordförande). Mandatperioden följer vanligen kommissionens femåriga mandatperiod.

Relation till andra EU-institutioner

• Europeiska rådet: Definierar de övergripande politiska riktlinjerna. Den höga representanten genomför och förankrar unionsstrategier som fastställts av rådet.
• Ministerrådet (utrikesministrarna): Den höga representanten samarbetar nära med rådet och kan leda möten i utrikesfrågor när rådet sammanträder i den konfigurationen.
• Europeiska kommissionen: Som vice ordförande i kommissionen säkerställs samordning mellan utrikespolitiken och kommissionens externa instrument, som utvecklingssamarbete, handel och humanitärt bistånd.
• Europaparlamentet: Parlamentet utövar parlamentarisk kontroll och dialog med den höga representanten kring utrikespolitiken och EEAS arbete.

Varför kallas posten ibland "EU:s utrikesminister"?

Benämningen uppstår eftersom den höga representanten i praktiken utför många av de funktioner en utrikesminister har: representerar unionen internationellt, leder diplomatiska insatser och samordnar utrikespolitik. Skillnaden ligger i institutionell förankring: en nationell utrikesminister ingår i ett lands regering, medan den höga representanten är en EU-tjänsteman utsedd av och ansvarig inför EU:s institutioner.

Exempel på uppgifter i praktiken

• Förhandla internationella avtal eller stå som motpart i globala möten tillsammans med EU:s ordförande.
• Koordinera EU-insatser vid internationella kriser, t.ex. humanitär hjälp, sanktioner eller fredsfrämjande operationer.
• Initiera strategier för utsatta regioner och arbeta för EU:s utrikespolitiska prioriteringar, såsom säkerhet, mänskliga rättigheter och hållbar utveckling.

Höga representanter:

• Javier Solana (1999–2009) – satt i rollen före och upp till Lissabonfördragets genomförande; hade titel som EU:s höga representant för utrikes- och säkerhetspolitik under tidigare ordning.
• Catherine Ashton (2009–2014)
• Federica Mogherini (2014–2019)
• Josep Borrell (2019– )

Den höga representantens uppdrag utvecklas över tid i takt med internationella utmaningar och medlemsländernas politiska prioriteringar. Rollen är avsedd att ge EU en mer sammanhållen och synlig röst i världen, samtidigt som den bygger på samarbete mellan medlemsstater, kommission och Europaparlamentet.

Frågor och svar

F: Vad är EU:s höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik?

F: När inrättades befattningen som hög representant för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken?

F: Vilken roll har den höga representanten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken?

F: Är den höga representanten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken medlem av någon regering?

F: Vilket smeknamn används ibland för rollen som hög representant för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken?

F: Är det korrekt att kalla den höge representanten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken för "den europeiska utrikesministern"?

F: Är unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik en del av Europeiska kommissionen?

Sök med bokstav