Postsovjetiska Ryssland: historia, politik och ekonomi efter 1991
Postsovjetiska Ryssland: en djupgående genomgång av historia, politik och ekonomi efter 1991 — från Jeltsin till dagens maktspel och ekonomiska omställningar.
I och med slutet av Sovjetunionen genomgick Ryssland en omfattande omvandling politiskt, ekonomiskt och militärt. Sovjetunionens upplösning i slutet av 1991 innebar att den Ryska federationen tog över många av de internationella rättigheterna och skyldigheterna, bland annat platsen i FN:s säkerhetsråd. Den nya ryska staten hade dock inte längre samma globala militära och politiska genomslag som det forna imperiet. När kommunistpartiets monopol upphörde infördes flerpartisystem och direkta val — i juni 1991 valdes Boris Jeltsin till Rysslands första folkvalda president.
Politisk omställning och institutioner
Efter 1991 präglades Rysslands politik av snabb institutionell förändring, konflikter mellan president och parlament, och en successiv koncentration av makt till presidentämbetet.
- Konstitutionen 1993: Efter en politisk kris och en våldsam konflikt mellan presidenten och parlamentet antogs en ny konstitution som gav presidenten omfattande befogenheter.
- Koncentrerad verkställande makt: Under 1990-talet och 2000-talet stärktes centralmakten, särskilt under Vladimir Putins tid vid makten från slutet av 1999.
- Demokratiska brister: Valprocedurer, rättsväsendets oberoende och fria medier har kritiserats av många observatörer, och korruption försvårar institutionernas fungerande.
Ekonomisk omvandling
Övergången från planekonomi till marknadsekonomi var snabb och smärtsam. Staten genomförde omfattande privatiseringar, prishöjningar och liberaliseringar under ett program som ofta kallas "shock therapy". Resultatet blev en ny privat ägarstruktur och framväxten av mäktiga affärsmän.
- Privatiseringar och oligarker: Statsägda tillgångar såldes i stor skala under 1990-talet, vilket gav upphov till en grupp mycket inflytelserika företagsägare.
- Finanskrisen 1998: En kraftig devalvering och en statsskuldskris ledde till ekonomisk kollaps och minskad levnadsstandard för många.
- Återhämtning på 2000‑talet: Högre olje- och gaspriser bidrog till stark tillväxt under 2000‑talet och ökade statsintäkter, vilket möjliggjorde stabilisering och vissa sociala satsningar.
Sociala konsekvenser
De snabba förändringarna under 1990‑talet innebar stort socialt pris: arbetslöshet, fattigdom och minskad tillgång till välfärdstjänster var vanliga följder. Landet drabbades även av demografiska utmaningar med sjunkande födelsetal och för tidig dödlighet på 1990‑talet, vilket ledde till befolkningsnedgång i vissa perioder.
Säkerhet och utrikespolitik
Postsovjetiska relationer präglades av omdefiniering av Rysslands roll i världen och av spänningar med väst:
- Militära konflikter: Två krig i Tjetjenien under 1990‑talet och slutet av 1990‑talet/början av 2000‑talet påverkade Rysslands inrikes- och säkerhetspolitik starkt.
- Relationerna till NATO och EU: NATO:s expansion österut och spänningar kring tidigare sovjetrepubliker har varit återkommande konflikter i utrikespolitiken.
- Ny maktpolitik: Under 2000‑talet och 2010‑talet återlades större vikt vid militär upprustning, energipolitik som verktyg i utrikesrelationer och försök att återställa inflytande i det postsovjetiska rummet.
Rättsstat, korruption och oligarki
En svag rättsstat och utbredd korruption har varit centrala problem. Oligarkernas politiska och ekonomiska inflytande har varierat över tid, ibland inordnats i statens intressen, andra gånger ställts mot makten. Rättsliga processer används ibland politiskt, vilket påverkar förutsägbarheten för företag och medborgare.
Kultur, identitet och intern dynamik
I efterdyningarna av Sovjetunionens fall skedde också en sökprocess kring rysk identitet. Ortodoxa kyrkans återuppväckta roll, nationalistiska strömningar och en politisk betoning på stabilitet och suveränitet har blivit tydliga inslag i offentlig retorik.
Viktiga milstolpar (översikt)
- 1991: Sovjetunionens upplösning och Ryska federationens internationella övertaganden.
- Juni 1991: Boris Jeltsin vald till president.
- 1993: Ny konstitution antas efter inre konflikt.
- 1994–1996 och 1999–2009: Krig och konflikt i Tjetjenien.
- 1998: Rysk finanskris.
- 2000‑talet: Ekonomisk återhämtning drivet av energiintäkter; Vladimir Putin konsoliderar makten.
- 2014: Annektering av Krim och följande internationella sanktioner, vilket på nytt förändrade Rysslands relationer med väst.
Sammanfattningsvis innebar övergången från Sovjet till postsovjetiskt Ryssland en snabb och komplex omvandling. Landet förlorade sin tidigare supermaktstatus men förblev en central aktör i internationell politik, med en stark centralmakt hemma och en ekonomi som pendlar mellan sårbarhet och stora naturresursinkomster. De politiska, sociala och ekonomiska konsekvenserna av förändringarna efter 1991 format Ryssland vidare in i 2000‑talet och framåt.
Förändring i ekonomin
Boris Jeltsin sa till sitt folk att han skulle hjälpa ekonomin. En sak han gjorde var att förbättra handeln med andra länder. Alla hans idéer var dock inte bra. När Jeltsin upphävde priskontrollerna inträffade en plötslig prisökning (hyperinflation). Eftersom militären drabbades hårt i samband med Sovjetunionens fall var det många fabriker som sade upp arbetare eftersom regeringen inte skickade några nya beställningar till fabrikerna. Detta ledde till stor arbetslöshet.
I augusti 1998 devalverade den ryska regeringen rubeln och ställde in sin skuld. Detta kallades den ryska finanskrisen 1998. Detta berodde delvis på den asiatiska finanskrisen och kriget i Tjetjenien. Många banker tvingades stänga. Regeringen slutade betala ut löner och pensioner och när arbetarna fick betalt var det ofta med varor i stället för rubel. Trots detta kom Ryssland snabbt tillbaka från finanskraschen i augusti 1998. Detta berodde på att oljepriset steg. När oljepriset steg skulle exporten av olja från Ryssland kosta mer, vilket skulle ge ekonomin mycket pengar.
En rad privatiseringar genomfördes.
Förbindelser med länder
Till skillnad från under det kalla kriget sade Ryssland nu att västvärlden betraktas som en allierad. I juni 1998 anslöt sig Ryssland till Natos fredsbevarande styrkor. Ryssarna har också inlett förbindelser med Kina. År 1997 ingick ryssarna ett fördrag med Vitryssland.
Idag
Ryssland har genomgått många förändringar under 2000-talet. År 2000 blev Vladimir Putin Rysslands president. Under sin mandatperiod hade han både bra och dåliga opinionssiffror. Under 2001-2002 tog Putin över flera mediastationer. Frågor som denna har också förekommit med tryckta medier. Putin har dock gjort bra saker för Ryssland. Under hans mandatperiod växte BNP i genomsnitt med 6,7 % per år, medelinkomsten ökade med 11 % per år och en positiv balans i den federala budgeten gjorde att regeringen nu kunde minska 70 % av sin skuld under hans mandatperiod.
Frågor och svar
F: Vilka förändringar genomgick Ryssland efter Sovjetunionens fall?
S: Ryssland genomgick en stor förändring politiskt, ekonomiskt och militärt.
F: Vad blev Sovjetunionen efter sin upplösning?
S: Sovjetunionen blev Ryska federationen.
F: Hur ser man på Ryska federationen i jämförelse med Sovjetunionen?
S: Folk anser nu att Federationen är en uppföljning av Sovjetunionen.
F: Vad saknade det postsovjetiska Ryssland?
S: Det postsovjetiska Ryssland saknade den militära och politiska makt som det forna Sovjetunionen hade.
F: Vad var fördelen med att kommunismen dog i Ryssland?
S: Nu när kommunismen var död kunde Ryssland välja en president.
Fråga: Vem var Rysslands första president?
S: I juni 1991 valdes Boris Jeltsin till Rysslands första president.
F: När valdes Boris Jeltsin till Rysslands första president?
S: Boris Jeltsin valdes till Rysslands första president i juni 1991.
Sök