Hrant Dink (armeniska: Հրանդ Տինք, IPA: [həɹɑnt diːnk]) (15 september 1954-19 januari 2007) var en turkisk-armenisk redaktör, journalist och kolumnist.
Liv och verksamhet
Hrant Dink grundade 1996 den tvåspråkiga tidningen Agos i Istanbul, en publikation som kom att spela en viktig roll för Turkiets armeniska minoritet. Genom sina texter och kolumner arbetade han för erkännande, dialog och försoning mellan turkar och armenier. Dink skrev både på turkiska och armeniska och var känd för sitt mod att ta upp kontroversiella frågor som mänskliga rättigheter, minoritetsfrågor och historiens tabun, däribland behandlingen av 1915–1916.
Rättegångar och hot
Under 2000-talet utsattes Dink upprepade gånger för rättsliga åtal och politiska angrepp. Han anklagades bland annat enligt den omstridda paragrafen som brukar kallas artikel 301 (om "förolämpning" av turkisk identitet), vilket väckte omfattande debatt om yttrandefrihet i Turkiet. På grund av sina uttalanden och sitt engagemang fick han också dödshot och trakasserier från nationalistiska grupper.
Mordet och dess följder
Den 19 januari 2007 sköts Hrant Dink till döds utanför Agos redaktion i stadsdelen Şişli i Istanbul. Mordet utfördes av en ung beväpnad man som senare greps. Homicidet väckte starka reaktioner i Turkiet och internationellt. Tusentals människor deltog i hans begravning, och många slog fast budskapet om solidaritet, yttrandefrihet och behovet av rättvisa.
Utredningen och de efterföljande rättegångarna avslöjade kopplingar till extremnationalistiska nätverk och ledde till kritik mot myndigheterna för brister i skyddet av Dink och i själva utredningen. Europadomstolen (ECHR) kritiserade senare Turkiet för brister i skyddet av Dinks liv och för en otillräcklig utredning. Flera personer dömdes i anknytning till mordet, inklusive den man som avlossade skotten och de som ansågs ha uppviglat eller hjälpt till, men processen var långdragen och omstridd.
Arv och betydelse
Hrant Dink blev efter sin död en symbol för kampen för yttrandefrihet, minoritetsrättigheter och försoning mellan turkiska och armeniska samhällen. Hans arbete och hans öde fördjupade den nationella och internationella debatten om pressfrihet, rättsstatens ansvar och behovet av att konfrontera svåra historiska frågor. Många organisationer, journalister och medborgarrättsaktivister ser honom som en viktig röst för dialog och mänskliga rättigheter.
Hans tidning Agos fortsatte publiceringen efter hans död och hans minne hedras genom demonstrationer, artiklar och akademiska studier som analyserar både hans arbete och de rättsliga och politiska följderna av mordet.
