Huáscar — inka-kejsare i Inkariket och inbördeskriget (1503–1532)

Inti Cusi Huallpa Huáscar, eller "glädjens sol", levde 1503-1532 och var kejsare av inkariket från 1527 till 1532 e.Kr. Han efterträdde sin far Huayna Capac och sin bror Ninan Cuyochi. Båda dog av smittkoppor när de kämpade nära Quito. Smittkopporna, som kommit in i Anderna i förbindelse med tidiga kontakter med européer, slog hårt mot både befolkning och ledande hushåll och försvagade riket innan spanjorernas stora ankomst.

Bakgrund och tronföljd

Efter Huayna Capac och hans utvalde arvtagare Ninan Cuyochis död delades makten praktiskt taget mellan två rivaliserande grenar av familjen. Huáscar tog kontroll över huvudstadsområdet med Cusco som maktcentrum, medan Atahualpa etablerade sin makt i de norra provinserna, inklusive Quito (nu Ecuadors huvudstad). Inkarikets tronföljd följde inte alltid strikt primogenitur; politiska allianser, stöd från lokala hövdingar och val av en legitim Sapa Inka (den enda härskaren) spelade stor roll, vilket bidrog till spänningar mellan bröderna.

Inbördeskriget

Under de första åren efter uppdelningen regerade Huáscar och Atahualpa relativt fredligt, men spänningarna växte när Huáscar krävde lojalitet och att Atahualpa skulle svära ed till honom. När Atahualpa vägrade bröt öppet inbördeskrig ut. Sammandrabbningarna blev snabbt omfattande: samtida spanska krönikörer och senare historieskrivning nämner arméer på mycket stora tal (i vissa källor upp emot 100 000 för Atahualpa och omkring 60 000 för Huáscar). Dessa siffror är sannolikt överdrivna, men de antyder ändå att riket kunde mobilisera stora styrkor.

Atahualpas framgångar berodde till stor del på skickliga fältherrar och enhetlig organisation i de norra trupperna. Kända befälhavare på Atahualpas sida var bland andra Quizquiz och Chalcuchímac, som ledde kampanjer in mot Cusco-området. Konflikten kulminerade i fältslag och fängslanden; Huáscar tillfångatogs efter ett avgörande nederlag vid Quipaipán 1532 och sattes i förvar.

Spanjorernas ankomst och följder

Kriget hade urholkat rikets politiska struktur och försvagat dess militära kapacitet i precis det ögonblick då europeiska erövrare anlände. När Francisco Pizarro nådde Anderna var Inkariket redan splittrat och inbördesbråket gjorde det svårare för inkaledarna att organisera ett enat motstånd. Atahualpa stod tekniskt sett som segrare i konflikten men blev kort därefter själv tillfångatagen av Pizarro i Cajamarca i november 1532 — en händelse som snabbt förändrade maktbalansen.

Konsekvenserna av inbördeskriget kombinerat med epidemier och den spanska militärtekniken blev avgörande för Inkarikets fall. Många lokala ledare och soldater dödades eller förlorade politiskt inflytande, kommunikationslinjer bröts och förtroendet för centralmakten underminerades. Inkarikets sammanbrott var därmed både ett resultat av yttre faktorer (epidemier och europeisk invasion) och inre splittringar.

Huáscars roll i historien tolkas olika: för vissa framstår han som en legitim arvtagare som försökte bevara centralmakten i Cusco, för andra som en aktör i ett dynastiskt maktspel. Oavsett tolkning visar hans regeringstid hur snabbt och dramatiskt stora imperier kan rubbas av kombinationen sjukdom, inre konflikt och yttre invasion.

Frågor och svar

F: Vem var Inti Cusi Huallpa Huáscar?

F: Hur blev Inti Cusi Huallpa Huáscar kejsare?

F: Varför delades inkariket upp mellan Huáscar och Atahualpa?

F: Vilka delar av imperiet fick Huáscar och Atahualpa var?

Fråga: Varför började inbördeskriget mellan Huáscar och Atahualpa?

Fråga: Hur många män hade varje sida i inbördeskriget mellan Huáscar och Atahualpa?

F: Hur bidrog inbördeskriget till Francisco Pizarros framgångar i Inkariket?

Sök med bokstav