Vaccinering
Inokulering (även kallad variolering) är en historisk metod för att göra människor immuna mot smittkoppor. Till skillnad från ett vaccin använder man vid inokulering infekterat material (t.ex. sårskorpor) från en infekterad patient. Fördelen med vaccinering är att den ger individen en mindre farlig typ av viruset. En annan fördel med vaccinering är att den har en dödlighet på 0,5 % - 2 % (i motsats till 35 % dödlighet vid smittkoppor). Inokulering ersattes så småningom efter att Edward Jenner upptäckte ett vaccin mot smittkoppor.
Historiska användningsområden
Kina
Kina kan ha använt vaccinering på 900-talet. Kinas kejsare förlorade då sin äldsta son i smittkoppor. Han ville ha ett sätt att förhindra att smittkoppor dödade fler familjemedlemmar. Han sammankallade många människor från hela imperiet för att försöka hitta ett botemedel mot smittkoppor. En man utförde en vaccination för att immunisera sin familj. Källan till berättelsen ska dock ha skrivits 100 år efter händelsen.
Vaccinering användes inte i stor utsträckning i Kina förrän under Longqing-kejsaren på 1500-talet. Detta skrevs av Yu Tianchi. Vaccination med den mest dödliga virusstammen förbjöds i Kina för att förhindra höga dödstal. Det finns dokumenterat att vaccinering användes i Indien på 1700-talet. Det kan ha använts tidigare än så, men det finns inga bevis för detta.
Import till Europa
Vaccinering användes för första gången i England efter att en ambassadörs hustru bevittnat den i Konstantinopel. Hon hette Lady Mary Wortley Montague och var imponerad av fördelarna. Hon hade förlorat sin son och bar själv ärr efter viruset. När en smittkoppsepidemi inträffade i England 1721 beordrade hon att hennes dotter skulle vaccineras. Många människor besökte hennes dotter och var imponerade av vaccineringens resultat. Så småningom testades vaccinering i Newgatefängelset. Detta var innan medlemmarna i den kungliga familjen vaccinerades. Efter framgångarna i England började många europeiska länder använda vaccinering mot smittkoppor.
Minskad användning
År 1796 upptäckte Edward Jenner ett vaccin mot smittkoppor som hade en mycket låg dödlighet. Det var också mer effektivt. Vaccinering började ersättas av detta nya vaccin och förbjöds slutligen i England 1840. Frankrike förbjöd vaccinering 1762 på grund av de dödssiffror som var förknippade med den.
Frågor och svar
F: Vad är inokulation?
S: Inokulation är en historisk metod för att göra människor immuna mot smittkoppor.
F: Hur skiljer sig inokulering från ett vaccin?
S: Vid vaccinering används infekterat material (t.ex. sårskorpor) från en infekterad patient, medan man vid vaccinering använder en försvagad eller död form av viruset.
F: Vilka fördelar har vaccinering jämfört med naturlig smittspridning av smittkoppor?
S: Genom vaccinering får individen en mindre farlig typ av virus, vilket innebär en lägre risk för allvarliga symtom och dödsfall.
F: Hur hög är dödligheten vid vaccinering jämfört med smittkoppor?
S: Dödligheten vid vaccinering är mellan 0,5 % och 2 %, medan dödligheten vid smittkoppor är 35 %.
F: Varför ersattes vaccinationen så småningom?
S: Inokuleringen ersattes så småningom efter att Edward Jenner upptäckt ett vaccin mot smittkoppor.
F: Vilken typ av material används vid inokulering?
S: Infekterat material (t.ex. sårskorpor) från en infekterad patient används vid inokulering.
F: Används ympning än idag?
S: Nej, inokulering används inte längre eftersom ett effektivare och säkrare vaccin har utvecklats.
