KNIL – Nederländsk kolonialarmé i Indonesien
KNIL – den nederländska kolonialarmén i Indonesien: kolonialmaktens historia, konflikter 1800–1949 och vägen till indonesisk självständighet.
KNIL är en förkortning för den nederländska armén. Denna armé fanns i det som nu kallas Indonesien. Det officiella namnet är Koninklijk Nederlandsch-Indisch Leger (Kungliga nederländsk-östindiska armén).
Indonesien var en nederländsk koloni från 1800 till 1949. Den kallades då Nederlandsch Indië (Nederländska Ostindien). KNIL:s insatsstyrka skickades dit för att upprätthålla ordningen.
När Indonesien förklarade sig självständigt 1945 utkämpade nederländarna ett krig för att behålla kolonin. Detta krig vanns av indoneserna. Den nederländska regeringen accepterade Indonesiens självständighet 1949 och KNIL upphörde att existera.
KNIL bildades formellt under 1800-talets första hälft som en separat kolonialtrupp under nederländsk kontroll. Armén skiljde sig från den reguljära nederländska armén genom att vara stationerad i och anpassad för tjänst i kolonierna. Den deltog i flera stora koloniala fälttåg, bland annat i Acehkriget på Sumatra (från 1873 och flera decennier framåt) och i kampanjer mot lokala motståndsrörelser på Java, Sulawesi, Bali och Borneo. KNIL användes både för fälttåg och för att upprätthålla den lokala ordningen och kolonialadministrationen.
Armén var etniskt blandad: förutom nederländska och europeiska officerare ingick ett stort antal lokala soldater (rekryterade från bland annat Ambon, Moluckerna, Java, Sumatra och andra områden). Dessa inhemska trupper fick ofta nederländska underofficerare över sig, medan de högre officerarna vanligtvis var europeiska. Efter andra världskriget blev relationerna mellan exakta befäl och lokala soldater en viktig och känslig fråga.
Under andra världskriget invaderades Nederländska Ostindien av Japan 1942. KNIL besegrades i stora delar och organisationen upplöstes i praktiken under den japanska ockupationen; många soldater togs som krigsfångar eller gick i motståndsrörelser. Efter Japans kapitulation 1945 återupprättades delar av KNIL temporärt av britter och nederländare i samband med försöken att återta kontrollen över kolonin, vilket ledde till väpnade konflikter med indonesiska självständighetsrörelser. De stora militära operationerna 1947 och 1948 kallas i nederländsk källor ofta för "politionele acties" (polisiära aktioner) och är föremål för omfattande historisk debatt och kritik.
Den internationella pressen och det indonesiska motståndet tvingade Nederländerna till förhandlingar. Överföringen av suveränitet skedde successivt och erkännandet av Republikens självständighet formellt skedde i slutet av 1949. KNIL avvecklades därefter formellt (de sista formella avvecklingsåtgärderna slutfördes omkring 1950). Många tidigare KNIL-soldater erbjöds antingen att överföras till den nederländska armén eller att demobiliseras och repatrieras till Nederländerna.
En särskilt känslig följd av KNIL:s upplösning var situationen för de så kallade moluckiska och ambonska soldaterna, som i stor utsträckning hade tjänstgjort i KNIL och upplevde hot mot sin säkerhet i det nya Indonesien. Ett stort antal av dessa före detta soldater och deras familjer fördes till Nederländerna och bildade en egen diaspora, ofta med stark lojalitet mot Nederländerna. Detta ledde senare till politiska spänningar och våldsamma händelser, bland annat försöken att upprätta en separat republik i södra Moluckerna (RMS) 1950 och senare uppmärksammade aktioner av ex-soldater i Nederländerna.
KNIL:s verksamhet och arv är föremål för olika tolkningar: för många indoneser symboliserar organisationen det koloniala förtrycket, medan den i Nederländerna också uppfattas som en del av landets militära och koloniala historia samt en källa till en betydande veteran- och migrationshistoria. Diskussioner om ansvar, kompensation och historisk rättvisa kring händelserna under de sista kolonialåren fortsätter än idag.
Sök