Argeaderna: Makedoniens kungadynasti bakom Filip II och Alexander den store

Argeaddynastin (forntida grekiska: Ἀργεάδαι, Argeádai) var ett gammalt makedoniskt kungahus. De var grundarna och den styrande dynastin i kungadömet Makedonien från cirka 700 till 310 f.Kr. Från omkring 700 f.Kr. ledde dynastins grundare, Perdikcas I, folket som kallade sig makedonier österut från sitt hem vid floden Haliacmon. Aegae (idag Vergina) blev huvudstad, och under Amyntas I:s regeringstid (600-talet f.Kr.) utvidgades den makedonska makten österut bortom Axiusfloden (Axiós) för att dominera de angränsande thrakiska stammarna.

Folk i Argead kungahus trodde förmodligen att de härstammade från Herakles' familj. Bland de berömda kungarna finns Filip II av Makedonien (regerade 359-336 f.Kr.) som underkuvade Grekland och som på ett berömt sätt förenade de besegrade grekiska stadsstaterna i Korintinska förbundet med makedonierna som hegemon, och hans son Alexander den store (regerade 336-323 f.Kr.) som ledde sin armé tillsammans med allierade arméer för att erövra en stor del av den kända världen vid den tiden, och som skapade ett enormt imperium som sträckte sig från Makedonien och Grekland till Egypten och Indusfloden, och som även besegrade det persiska akemenidiska imperiet.

Argead-familjens dynasti upphörde under Diadochi-krigen när Alexander IV av Makedonien och hans mor Roxana mördades.

Ursprung och legitimationsmyter

Argeadernas härstamning kopplades i traditionen till det grekiska hjältesläktet genom Herakles och i vissa versioner via Temenos från Argos. Denna mytiska härkomst användes som politisk legitimering för deras styre och för att knyta makedonska kungar till den grekiska kulturkretsen. Perdikcas I räknas ofta som dynastins tidiga grundare i såväl arkeologiska som skriftliga källor, men den exakta kronologin för de första kungarna är delvis osäker.

Maktuppbyggnad och administration

Under århundradena före Filip II byggde argeaderna gradvis upp kontrollen över det makedonska territoriet genom att underkuva lokala stammar, skapa klientkungar och knyta aristokratiska nätverk kring kungamakten. Kungens roll omfattade både religiösa och militära funktioner; Aegae (Vergina) fungerade som ceremoniellt centrum och begravningsplats för kungafamiljen. Växande centralisering av makten och utvecklingen av kungliga institutioner lade grunden för senare expansion.

Filip II: reformer och hegemoni i Grekland

Filip II av Makedonien genomförde viktiga militära och administrativa reformer som gjorde Makedonien till den dominerande makten i norra Grekland. Han omorganiserade fotsoldaterna i en tät falang beväpnad med den långa sarissa-spetsen, förbättrade kavalleriet och använde diplomati, äktenskapsallianser och underrättelsearbete för att vinna inflytande. Hans seger över flera grekiska stadsstater och bildandet av Korintiska förbundet gav honom formell ledarroll (hegemon) över det grekiska fastlandet, vilket gjorde det möjligt att mobilisera resurser inför planerna på en offensiv mot Persien.

Alexander den store och det globala imperiet

Alexander den store fortsatte och fullföljde sin fars ambitioner. Efter att ha säkrat sin makt i Makedonien och Grekland inledde han 334 f.Kr. sin fälttåg mot det persiska akemenidiska imperiet. Genom avgörande segrar vid floderna Granikos, Issos och Gaugamela besegrade han Persernas härskare Darius III och intog kärnområdena i det persiska riket. Alexanders fälttåg ledde till grundandet av många städer med namnet Alexandria, spridning av grekisk kultur (hellenism) över stora delar av Östmedelhavet och Främre Orienten och kontakt mellan grekiska och lokala traditioner. Hans oväntade död i Babylon 323 f.Kr. lämnade ingen klar arvtagare, vilket snabbt ledde till konflikter inom hans generalskara.

Diadochi-krigen och dynastins slut

Efter Alexanders död försökte hans närmaste manskap (diadocherna) styra imperiet i hans namn, ofta genom att sätta fram marionettriken som Alexander IV (son till Alexander och Roxana) och Philip III Arrhidaeus (halvbror). Makten delades i praktiken mellan rivaliserande generaler, och under långvariga konflikter (Diadochi-krigen) försvagades den argeadiska legitimiteten. Slutet för Argeaderna kom när Alexander IV och hans mor Roxana mördades, sannolikt på order av Cassander omkring 310–309 f.Kr. När den sista argeadiska arvtagaren dött upphörde dynastins formella kontinuitet och makten konsoliderades i händerna på nya härskarsläkter.

Kultur, begravningar och arkeologi

Argeaderna efterlämnade både materiell och ideologisk kultur. De kungliga gravarna i Vergina, upptäckta 1977 av arkeologen Manolis Andronikos, är bland de rikaste fynden från perioden och har gett värdefull information om kungliga begravningsriter, konst och kontakter med den grekiska världen. Ett av monumenten och de rika gravfynden tillskrivs ofta Filip II, men tolkningar av fynden är ibland omdebatterade.

Arv och betydelse

Argead-dynastin omvandlade Makedonien från en perifer bergsstat till en medelhavsstat och slutligen till en världsmakt genom Filip II:s reformer och Alexanders erövringar. Deras initiativ bidrog starkt till spridningen av grekisk kultur och till bildandet av hellenistiska riken som kom att forma politiken, konsten och vetenskapen i östra Medelhavsområdet och vidare österut under århundraden.

Frågor och svar

Fråga: Vem grundade Argead-dynastin?

Fråga: Var låg deras hem?

Fråga: Vilken stad blev deras huvudstad?

Fråga: Hur långt sträckte sig den makedonska makten under Amyntas I:s regeringstid?

F: Vem påstods de härstamma från?

Fråga: Vilken berömd kung underkuvade Grekland och förenade grekiska stadsstater som hegemon?

Fråga: Vem ledde en armé som erövrade en stor del av den då kända världen och skapade ett stort imperium som sträckte sig från Makedonien och Grekland till Egypten och Indusfloden, och som även besegrade det persiska akemenidiska imperiet?

Sök med bokstav