Auschwitz (Oświęcim) – Koncentrationsläger, Birkenau och Förintelsen

Utrotningslägren skilde sig från koncentrationslägren. Från och med 1940 byggde nazisterna omkring 150 koncentrationsläger och många fler underläger. Det fanns dock bara sex förintelseläger i Nazityskland, alla i Östeuropa:

• Auschwitz II (Birkenau)
• Sobibór
• Majdanek
• Bełżec
• Treblinka
• Chelmno

I förintelselägren dödades nästan alla direkt efter att de kommit till lägren. Nazisterna dödade ungefär 3,0-3,5 miljoner människor i dessa förintelseläger. 90 procent av dem var judar.

Varje dag förde nazistmyndigheterna många fångar till Auschwitz på tåg. Lägrets SS-läkare delade in dessa fångar i tre grupper. Detta kallades "selektion". Selektion var det sätt på vilket SS beslutade vilket av Auschwitz läger varje fånge skulle komma till.

Död

De flesta fångar som skickades till Auschwitz valdes ut för att dödas. Det betyder att SS beslutade att de skulle dödas på en gång. Vanligtvis satte SS alla barn, de flesta kvinnor, alla äldre, människor som såg sjuka ut och människor som såg ut att inte kunna arbeta i denna grupp. SS-vakter förde dessa människor direkt till Auschwitz gaskamrar och dödade dem med giftgas. De använde en form av vätecyanid, en typ av giftgas som kallas blodgift. De kallade denna giftgas Zyklon B. Gasen var ett mycket effektivt sätt att döda fångarna och kunde döda alla som utsattes för den inom 20 minuter.

Primo Levi, en fånge som överlevde Auschwitz, skrev senare om hur urvalet såg ut:

På mindre än tio minuter hade alla friska män samlats i en grupp. [I [SS-vakternas] snabba och summariska val hade var och en av oss bedömts vara kapabel eller inte att arbeta nyttigt för [Tredje] riket.... [Vi vet att av vår [grupp] kom inte mer än nittiosex män och tjugonio kvinnor in i [lägren], och att av alla de andra, mer än femhundra till antalet, var det inte en enda som levde två dagar senare...

På ett ögonblick försvann våra kvinnor, våra föräldrar och våra barn. Vi såg dem en kort stund som en obskyr massa i andra änden av plattformen, sedan såg vi ingenting mer.

Tvångsarbete

SS valde ut starka och friska människor som slavarbetare. De arbetade i Auschwitz I, i en IG Farben-fabrik i Auschwitz III och i ammunitionsfabriker i underlägren. Enligt dokumenten arbetade mellan 1940 och 1945 cirka 405 000 personer som slavarbetare, och cirka 84 procent av dem (340 000) dog.

Oskar Schindler, en tysk företagare, räddade omkring 1 000 judar från Polen. Han skickade dem till sin fabrik och dessa judar levde.

Särskilda arbeten

SS-tjänstemännen valde ut en tredje grupp av personer som de kunde använda för särskilda arbeten eller medicinska experiment. Till exempel:

• En av lägrets läkare, Joseph Mengele, var intresserad av tvillingar och dvärgar. SS skickade dessa människor till lägrets "sjukhus" så att Mengele kunde göra medicinska experiment på dem.
• SS valde ut några personer som skulle hjälpa till att vakta de andra fångarna. Ofta valde de våldsamma brottslingar för detta jobb. De kallade dessa människor för "kapos".
• SS valde också ut vissa personer för att arbeta i och runt gaskamrarna och krematorierna. De kallade dessa personer för Sonderkommando.

Kapos och Sonderkommandos gjorde det möjligt för ett litet antal SS-vakter att kontrollera tiotusentals fångar i Auschwitz. Sammanlagt arbetade omkring 7 000 SS-medlemmar i Auschwitz.^p. 40

Auschwitz I

Auschwitz I var kontoret för alla läger i Auschwitzkomplexet.

Nazisterna höll fångar i Auschwitz från den 14 juni 1940 till den 27 januari 1945.^p. 128

Fångar

De första fångarna i Auschwitz I var 728 personer från Polen. En av dessa fångar var Kazimierz Albin. Han överlevde Auschwitz. Senare skrev han om hur den första dagen i Auschwitz började:

[W]e var tvungna att ställa upp oss i fem rader... [SS-vakten] Frizsch meddelade: "Detta är koncentrationslägret Auschwitz... Varje motstånd eller olydnad kommer att bestraffas hänsynslöst. Den som inte lyder sina överordnade eller försöker fly kommer att dömas till döden. Unga och friska människor lever inte längre än tre månader här. Präster en månad, judar två veckor. Det finns bara en väg ut - genom krematoriets skorstenar."

Därefter följde 48 homosexuella män från Tyskland. Sedan kom judar som fångar.

Mellan 1940 och 1941 fanns det vid varje tidpunkt mellan 13 000 och 16 000 fångar i Auschwitz I. 1942 var det 20 000. De flesta av dessa fångar var inte judar, eftersom de flesta judiska fångarna skickades till Auschwitz II.

I Auschwitz fick fångarna sätta märken på sina uniformer för att visa varför de skickades till Auschwitz. De judiska fångarna var till exempel tvungna att sy fast två gula trianglar på sina kläder, i form av en davidsstjärna. Homosexuella människor var tvungna att sy fast en rosa triangel på sina kläder. SS gav också varje fånge ett serienummer och tatuerade numret på fångarnas kroppar. SS kallade aldrig fångarna vid deras namn, utan endast vid deras nummer.

Levnadsförhållandena i Auschwitz I var mycket dåliga. Fångarna fick mycket lite mat. Det fanns inga sanitära anläggningar, vilket gjorde det lätt för sjukdomar att spridas. Många fångar dog av sjukdomar, svält och av att frysa ihjäl.

På söndagar var fångarna tvungna att städa sina baracker och fick duscha.

Bestraffningar och tortyr

SS byggde många olika typer av rum för att straffa och tortera fångarna. Dessa inkluderade:

• Stående celler: Dessa rum var 1,5 kvadratmeter stora. SS kunde hålla fyra personer i ett av dessa rum. Rummen var så små att fångarna var tvungna att stå hela natten. Sedan måste de arbeta under dagen.
• Svältceller: SS låste in fångarna i dessa rum och gav dem varken vatten eller mat. De lämnade fångarna att dö av uttorkning eller svält.
• Kvävningsceller: Det var rum med endast ett litet fönster. SS låste in många fångar i dessa rum. När fångarna andades in syret i rummet blev det mindre och mindre syre kvar. Till slut fanns det så lite syre kvar i rummet att fångarna kvävdes.

Ibland band SS en fånges händer bakom ryggen och hängde honom i handlederna. Detta skulle bryta sönder personens axelleder. SS lät fångarna hänga så här i timmar eller dagar, ibland tills fångarna dog.

SS hängde också vissa fångar i nacken så att de skulle dö en långsam och smärtsam död.

Gaskammare

SS försökte döda fångar med Zyklon B för första gången i Auschwitz I den 3 september 1941.

I sitt första test använde SS Zyklon B på 600 krigsfångar från Sovjetunionen och cirka 250 polacker.^p. 88 När gasen dödade dessa fångar insåg SS att de kunde döda människor mycket snabbare med Zyklon B än genom att skjuta dem. De byggde en gaskammare, där de kunde döda över 700 människor åt gången.^p. 160 De byggde också ett krematorium i block 11 i lägret.^p. 160

Mellan 1941 och 1942 dödade SS cirka 60 000 människor i denna gaskammare. Efter 1942 gjorde de gaskammaren till ett skyddsrum för SS:are som de kunde gömma sig i om allierade plan släppte bomber i närheten.^{pp. 123–124}

I dag finns gaskammaren fortfarande kvar. Den har byggts om med hjälp av originaldelar. Nu är den en del av museet i Auschwitz.

Kvinnliga fångar

Den 26 mars 1942 skickade SS de första kvinnliga fångarna till Auschwitz.

Mellan mars 1941 och januari 1945 utförde nazisten dr Carl Clauberg medicinska experiment på många kvinnor i Auschwitz. Han ville hitta ett sätt att sterilisera miljontals människor så enkelt och snabbt som möjligt. Han försökte använda röntgenstrålar, kirurgi och mediciner för att sterilisera kvinnliga fångar. Nazisternas plan var att göra sig av med alla som inte var "ariska". Som en del av denna plan steriliserade nazisterna många människor så att de inte kunde få barn som inte var "ariska".^p. 73

1943 beordrade Heinrich Himmler SS att skapa en bordell i Auschwitz. Icke-judiska kvinnliga fångar tvingades arbeta i bordellen. Fångar som var viktiga för nazisterna, som kapos och kockar, fick använda bordellen som belöning. Heinrich Himmler beordrade även homosexuella fångar att besöka bordellen varje vecka. Han trodde att detta skulle "bota" dem från att vara homosexuella.

Johanna Langefeld, Maria Mandel och Elisabeth Volkenrath ansvarade för de kvinnliga fångarna i Auschwitz.

Dr. Mengele

Brottsling Joseph Mengele gjorde medicinska experiment på många fångar, särskilt tvillingar, dvärgar och personer med fysiska funktionshinder. Alla dessa experiment var mycket grova och smärtsamma. Mengele kastrerade till exempel vissa fångar utan att använda någon bedövning. Många kvinnor och män dog under dessa experiment.

Mengele var också ansvarig för lägrets "sjukhus" i Auschwitz. Detta var inte som ett vanligt sjukhus. Fångar som var läkare, som Gisella Perl, arbetade där. De försökte hjälpa fångar som var sjuka eller skadade, men de hade inga mediciner eller medicinska förnödenheter, inte ens rena bandage eller rinnande vatten. Om patienterna inte blev bättre snabbt skickade Mengele dem till gaskamrarna, eller så dödade nazistiska läkare dem genom att injicera dem med fenol.

Auschwitz II (Birkenau)

Auschwitz II var Auschwitz dödsläger. Det kallades också Birkenau (uttalas "BEER-kin-now"), vilket betyder "björkskogen" (skog). I dag kallas Birkenau ofta bara för "Auschwitz".

Nazisterna började bygga Auschwitz II i oktober 1941, eftersom Auschwitz I började bli för trångt. Vid den här tiden hade Adolf Hitler beslutat att döda alla judar. Nazisterna kallade denna plan för "den slutgiltiga lösningen". Strax efter att det hade byggts beordrade Heinrich Himmler att Auschwitz II skulle användas som ett avrättningscenter. Dess mål skulle vara att döda alla fångar som skickades dit.

Auschwitz II hade fyra gaskamrar. Nazisterna fick gaskamrarna att se ut som duschar. De övertygade fångarna om att de skulle gå in i gaskamrarna för att duscha.^p. 160 Sedan släppte de Zyklon B i gaskamrarna och dödade alla som befann sig i dem. De döda kropparna brändes till aska i Auschwitz II:s fyra krematorier.^p. 160

Auschwitz II var det största dödslägret som drevs av Nazityskland under Förintelsen. SS dödade fler människor i Auschwitz än i något av de andra nazistiska dödslägren. SS byggde Auschwitz II:s gaskammare så att 2 000 personer kunde få plats i dem samtidigt. Detta innebar att de kunde döda cirka 2 000 människor var 30:e minut i gaskamrarna.

Auschwitz III (Monowitz)

Auschwitz III kallades också Monowitz (uttalas "MOW-no-vitz"). I Monowitz och de 48 underlägren runt omkring arbetade fångarna som slavar i IG Farben-fabriken och i fabriker som tillverkade vapen för den tyska armén.^p. 53

IG Farben-fabriken i Monowitz öppnades 1941. I oktober 1942 hade fångarna tvingats bygga lägret i Monowitz så att slavarbetarna kunde bo där. IG Farben betalade för att lägret skulle byggas. Detta gjorde Monowitz till det första koncentrationslägret i historien som betalades och byggdes av ett privat företag.^p. 53

Mellan 1941 och 1945 arbetade cirka 35 000 fångar på IG Farben-fabriken. Sju av tio av dessa fångar (cirka 25 000) dog av svält, sjukdomar och av att tvingas arbeta så hårt.^{pp. 51, 53, 55} Den genomsnittliga fången levde bara tre månader efter att ha skickats till Monowitz.^p. 56

Cheferna på IG Farben-fabriken försökte alltid få fångarna att arbeta hårdare. Ofta hotade de fångarna genom att säga att de skulle skickas till gaskamrarna om de inte arbetade hårdare.^p. 56 Varje månad dog 20 procent av slavarbetarna på fabriken (en av fem) eller skickades till gaskamrarna.

Fram till sommaren 1943 var Rudolf Höss chef för Auschwitz.^p. 193 Efter honom blev Arthur Liebehenschel och Richard Baer lägrets befälhavare.

Efter andra världskriget skrev Höss en självbiografi. Han gav många detaljer om lägren i Auschwitz. Vid Nürnbergrättegångarna fick han dödsstraff. Han hängdes framför krematoriet i Auschwitz I.

1943 hade många motståndsgrupper bildats i Auschwitzlägren. Dessa grupper försökte slå tillbaka mot nazisterna på alla sätt de kunde.

Motståndsgrupper hjälpte vissa fångar att fly från Auschwitz. Dessa människor förde ut information till världen om de mord som skedde i Auschwitz.

Men om en fånge rymde dödade SS många andra fångar. Ibland tog de med sig de flyende fångarnas familjemedlemmar till Auschwitz. SS gjorde dessa saker för att andra fångar inte skulle försöka rymma. Sammanlagt försökte omkring 700 fångar fly från Auschwitz tre olika läger. Av dessa 700 lyckades ungefär 300 av dem fly.

En del av Sonderkommando i Auschwitz kämpade mot SS. År 1944 sprängde till exempel några av Sonderkommandos i Auschwitz ett av lägrets krematorier i luften.

Även 1944 tog medlemmar av Sonderkommando i hemlighet bilder i Auschwitz. Det är de enda bilderna som visar det massmord som skedde i Auschwitz. Medlemmar av den polska motståndsrörelsen hjälpte till att smuggla ut fotografierna ur lägret.

Information

De allierade fick viss information om Auschwitzlägren mellan 1941 och 1944. De trodde dock inte att så många människor dödades i Auschwitz. Sedan rymde två personer, Rudolf Vrba och Alfred Wetzler, från Auschwitz. De skrev rapporter om vad som hände i Auschwitz. Genom dessa rapporter fick de allierade ledarna reda på sanningen om Auschwitz i mitten av 1944.

Under 1944 hade allierade flygplan tagit några fotografier av området, inklusive Auschwitz. Ingen studerade dock dessa fotografier. Första gången någon tittade noga på dessa fotografier var på 1970-talet.

De allierade hade en gång i tiden planerat att bomba lägren. De beslutade dock att inte göra det, eftersom de inte ville döda några fångar. I själva verket släppte vissa flygplan bomber mot närliggande militära mål. En bomb föll på lägret. Den dödade 315 fångar och skadade 1425 andra.

Folk diskuterar fortfarande vad de allierade kunde ha gjort för att rädda fler av fångarna i Auschwitz.

I slutet av 1944 var Röda armén nära Auschwitz. SS sprängde gaskamrarna i Birkenau för att dölja vad de hade gjort. De förstörde också många andra byggnader och register.^{pp. 125–127} Den 17 januari 1945 började lägrens SS-vakter lämna Auschwitz. De tvingade mer än 58 000 fångar att marschera västerut till städerna Gliwice eller Wodzilaw. Vid ankomsten till dessa städer transporterades de med tåg till koncentrationsläger i Tyskland. De lämnade bara kvar dem som inte kunde marschera. Omkring 38 000 fångar dog under tvångsmarschen.^{pp. 125–127}

Den 27 januari 1945 nådde soldaterna i Röda arméns 322:a infanteri Auschwitz. De hittade och befriade cirka 7 500 fångar.^p. 128

Ingen vet exakt hur många människor som dog i Auschwitz eller andra nazistläger. SS förde register, men förstörde de flesta av dem.

Historiker har använt många olika sätt att uppskatta hur många människor som dog i Auschwitz. De har till exempel studerat vad vittnen vid Nürnbergrättegångarna sa. Vissa personer som överlevde Auschwitz har också hjälpt till att uppskatta hur många människor som dog där.

Ändå har många olika människor och regeringar varit oense om detta:

• Sovjetunionens och Polens kommunistiska regeringar hävdade att 4 miljoner människor dog i Auschwitz.^{pp. 132–133}
• Rudolf Höss sa att 2,5 till 3 miljoner människor dog där Senare skrev han att han gjort ett misstag och sa att "siffran två och en halv miljon [är] alldeles för hög".
• Adolf Eichmann sade att antalet döda var 2 miljoner.
• 1983 var den franske forskaren George Wellers en av de första som använde nazisternas register över deportationer för att uppskatta antalet döda i Auschwitz. Han beräknade att 1,613 miljoner dog, varav 1,42 miljoner judar och 146 000 polacker.
• Ungefär samtidigt använde Franciszek Piper uppgifter om ankomster och deporteringar med tåg för att beräkna 1,1 miljoner judiska dödsfall, 140 000-150 000 polska dödsfall och 23 000 romska dödsfall.

United States Holocaust Memorial Museum säger att detta är "de bästa uppskattningarna av antalet offer" i Auschwitz mellan 1940 och 1945:

Museum

Några år efter andra världskrigets slut beslutade Polens regering att återuppbygga Auschwitz och inrätta ett museum där. De reparerade några av lägren. Ibland gjorde de mycket små förändringar jämfört med den ursprungliga uppställningen.

Museet har många delar och utställningar. De inkluderar:

• Auschwitz II och resterna av gaskamrarna.
• Cirka 110 000 herr-, dam- och barnskor. Skorna tillhörde människor som dödades i Auschwitz.
• Omkring 3 800 resväskor som människor som skickades till Auschwitz hade med sig. När människor skickades till Auschwitz sa nazisterna till dem att de bara skulle till en annan plats att bo på. Så folk tog med sig resväskor med många saker som de trodde att de skulle behöva.
• Andra saker som människor som skickades till Auschwitz hade med sig. Bland dessa finns över 12 000 köksredskap, glasögon, kläder och många andra saker.
• Saker som SS använde för att döda fångar. Bland annat falska duschmunstycken till gaskamrarna, burkar med Zyklon B, dörren till en av gaskamrarna och ett krematorium.

År 1947 öppnades museet för allmänheten. Senare spred människor askan från Auschwitz offer mellan de hyddor där fångarna bodde. De ser hela området som en gravplats.

Andra utmärkelser

1979 gjorde FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kultur (Unesco) Auschwitz till ett världsarv.

1979 firade den polske påven Johannes Paulus II mässa i Auschwitz II.

På 1980-talet gjorde påven Johannes Paulus II två personer som dödades i Auschwitz till katolska helgon:

• Maximilian Kolbe, en polsk präst. Nazisterna skickade honom till Auschwitz för att han hjälpte judiska flyktingar. När tre män rymde från Auschwitz valde SS ut tio andra fångar som skulle svältas ihjäl som hämnd. När en av dessa fångar började gråta om sin familj anmälde sig Kolbe frivilligt till att dödas i hans ställe.
• Edith Stein, en judisk kvinna som konverterade till katolicismen och blev karmelitnunna. SS dödade henne i gaskamrarna i Auschwitz.

År 2005 utnämnde FN den 27 januari till internationell minnesdag för förintelsen. De valde den 27 januari eftersom det är den dag då Röda armén befriade Auschwitz.

Den 27 januari 2005 firade Europaparlamentet årsdagen av Auschwitz befrielse med en tyst minut. Europaparlamentet antog också en resolution där det sägs att mordet på omkring 1,5 miljoner människor i Auschwitzlägren var fruktansvärt. Parlamentet sade att de antog resolutionen delvis på grund av "den oroväckande ökningen av antisemitism, och särskilt antisemitiska incidenter, i Europa, och för att på nytt lära sig de bredare lärdomarna om farorna med att ofreda människor på grund av ras, etniskt ursprung, religion, social klassificering, politik eller sexuell läggning".

Kontroverser

Efter andra världskriget satte Sovjetunionens och Polens kommunistiska regeringar upp en minnesskylt i Auschwitz. På skylten stod det att 4 miljoner människor dog i Auschwitz. Efter att den kommunistiska regeringen i Polen föll 1989 ändrades skylten till att säga att 1,1 miljoner människor dog där. Människor som försöker förneka Förintelsen använder denna skillnad för att hävda att Förintelsen var propaganda. Förintelsen är dock ett historiskt faktum, och SS dödade minst 1,1 miljoner människor i Auschwitz.

Från och med 1989 hävdade den polska regeringen och media att det inte var rättvist att använda namnet "polska dödsläger" för att beskriva Auschwitzlägren. De menade att detta namn fick det att framstå som om Polen styrde dödslägren. I själva verket hade Nazityskland tagit över Polen och nazisterna styrde dödslägren.^p. 73 År 2006 bad den polska regeringen Unesco att ändra namnet på världsarvet Auschwitz. De ville att Unesco skulle ändra namnet från "koncentrationslägret Auschwitz" till "det tidigare nazityska koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau". Den polska regeringen ansåg att detta skulle undvika att vilseleda allmänheten och visa att Nazityskland drev lägret, inte Polen. År 2007 höll Unesco med och ändrade platsens namn till "Auschwitz Birkenau": Tyska nazistiska koncentrations- och utrotningsläger (1940-1945)".

Den polska regeringen hade tillåtit inspelning på plats för två filmer och en tv-serie. I vissa fall hade de dock inte tillåtit filmning inne i lägren. I februari 2006 vägrade Polen visum till några forskare från Iran som ville besöka Auschwitz. De gjorde detta eftersom Irans president Mahmoud Ahmadinejad har förnekat Förintelsen och till och med sagt att den är "en myt".

Religiösa kontroverser

1984 öppnade karmeliterna ett kloster nära Auschwitz I. Judiska grupper protesterade och karmeliterna flyttade klostret 1993.

1987, efter att påven Johannes Paulus II saligförklarade Edith Stein, satte katoliker upp ett kors nära gaskammaren. Efter en tid dök en Davidsstjärna upp på platsen. Många religiösa symboler dök upp. Till slut tog man bort dem alla.

1988 satte karmeliterna upp ett 8 meter högt kors utanför block 11 i Auschwitz. Judiska grupper protesterade med hänvisning till att de flesta av de människor som dödades i Auschwitz var judar. År 1998 hade 300 mindre kors dykt upp. Till slut tog man bort de mindre korsen. Det större korset finns dock fortfarande kvar.

• Förintelsen
• Utrotningsläger
• Rudolf Vrba
• Lista över nazistiska koncentrationsläger