Atahuallpa eller Atawallpa (ca 1502-1533) var den trettonde och sista suveräna kejsaren i Tahuantinsuyo, det så kallade inkariket. Han tog makten efter att ha besegrat sin yngre halvbror Huáscar i ett blodigt inbördeskrig som följde på att deras far, inka Huayna Capac, dog av en smittsam sjukdom (troligen malaria eller smittkoppor). Under kriget utnyttjade spanjorerna de inre splittringarna i riket när de på 1530-talet började sin erövring av Anderna.

Bakgrund och inbördeskriget

Atahuallpa var en av flera söner till Huayna Capac och härstammade ur den inkaanska härskardynastin. Efter Huayna Capacs död saknades en klar successionsordning, vilket ledde till rivalitet mellan tronpretendenter. Konflikten mellan Atahuallpa och Huáscar försvagade riket militärt och politiskt och bidrog till att många samhällen blev splittrade och mer mottagliga för utomstående inblandning. Samtidigt hade epidemier lamnat stora delar av befolkningen sårbara.

Spanjorernas ankomst, fångenskap och lösen

När Francisco Pizarro och hans män anlände 1532 fann de ett rike som redan var ur balans. Vid den välkända händelsen i Cajamarca blev Atahuallpa lurad och tillfångatagen den 16 november 1532. Spanjorerna förde honom senare som fånge och använde honom som politiskt verktyg för att försöka kontrollera och styra riket.

Atahuallpa erbjöd ett enormt lösen för sin frigivning: enligt samtidsskildringar fylldes ett rum med guld till en viss höjd och två andra rum med silver — ett av historiens mest kända lösensummor. Lösegåvorna levererades delvis, men trots detta och löften om lydnad övervägde spanjorerna att mörda honom för att undanröja risken att han åter skulle ena och leda ett motstånd.

Rättegång och avrättning

Spanjorerna höll en formell rättegång mot Atahuallpa där han anklagades för bland annat kätteri, idoldyrkan, konspiration mot spanjorerna och för mordet på Huáscar. Rättegångens rättvisa och legitimitet är föremål för historisk debatt — många kronikörer menar att anklagelserna användes som förevändning för att bli av med en farlig fånge. Enligt samtida källor döptes Atahuallpa före avrättningen och tog ett kristet namn.

Han avrättades av spanjorerna i juli 1533 (ofta angivet till den 26 juli) genom strypning eller spansk garrotte efter att ha blivit dömd till döden. Hans död innebar i praktiken slutet för den centrala och självständiga inkaauktoriteten i det område som tidigare styrdes från Cuzco, även om motståndsgrupper och marionettledare fortsatte kämpa mot de nye herrarna.

Konsekvenser och eftermäle

Atahuallpas fångenskap och avrättning blev en avgörande vattendelare i Sydamerikas historia. Kombinationen av europeisk militärteknik, allianser med lokala folk som motsatte sig inkahegemoni, och de epidemier som redan försvagat inka­samhället gjorde det möjligt för en relativt liten spansk styrka att ta kontroll över ett jättelikt rike. Efter Atahuallpas död uppstod flera motståndsrörelser — bland annat under ledare som Manco Inca — men den politiska enheten som Tahuantinsuyo representerade var bruten.

Atahuallpa har därefter blivit en central figur i berättelsen om den spanska erövringen: en symbol för både det inhemska motståndet och de tragiska följderna av kolonisationen. Våra kunskaper om honom kommer främst från spanska kronikörer och samtida källor, vilket kräver källkritisk läsning eftersom perspektiven och motiven i dessa källor kan färga bilden.