Lagen om minsta möjliga antal
Lagen om minimum, även kallad Liebigs lag om minimum, är en lag om växters tillväxt. Den säger att en växts tillväxt begränsas av den resurs som är mest begränsad och inte av den totala mängden tillgängliga resurser. Lagen har också använts för att förutsäga befolkningstillväxten.
Wassily Leontief (1905-1999) formulerade en liknande regel för ekonomi: Den är idag känd som Leontiefs produktionsfunktion.
Liebigs fat
Dobenecks använde bilden av en tunna - ofta kallad "Liebigs tunna" - för att förklara Liebigs lag. I en tunna med ojämnt långa stavar bestäms tunnans kapacitet av den kortaste staven. Detta gäller även för växtens tillväxt: den begränsas av det näringsämne som är mest otillgängligt.
Om ett system uppfyller lagen om minsta möjliga antal, kommer anpassningen att utjämna belastningen från olika faktorer eftersom anpassningsresursen kommer att tilldelas för att kompensera begränsningen. Anpassningssystemen fungerar som Liebigs tunnas tunnbindare och förlänger den kortaste staven för att förbättra tunnans kapacitet. I välanpassade system bör den begränsande faktorn kompenseras så långt som möjligt. Denna iakttagelse följer begreppet resurskonkurrens och maximering av lämplighet.
På grund av paradoxerna i lagen om minsta möjliga antal, om vi observerar lagen om minsta möjliga antal i konstgjorda system, kommer anpassningen under naturliga förhållanden att utjämna belastningen från olika faktorer och vi kan förvänta oss ett brott mot lagen om minsta möjliga antal. Omvänt kan vi förvänta oss att om artificiella system uppvisar ett betydande brott mot lagen om minimum, kan vi förvänta oss att anpassning under naturliga förhållanden kommer att kompensera detta brott. I ett begränsat system kommer livet att anpassa sig som en utveckling av det som fanns tidigare.
Liebigs fat
