Vad är internationell humanitär rätt? Regler för krig och skydd av civila

Lär dig grunderna i internationell humanitär rätt — regler för krig, skydd av civila och hur lagarna begränsar våldet. Enkel guide och viktiga principer.

Författare: Leandro Alegsa

Krigets lagar är några enkla regler eller internationell rätt som de flesta människor accepterar när det gäller krigsföring av humanitära skäl. Många tror att det inte borde finnas några regler eftersom det pågår strider. Detta kallas "totalt krig". Krigslagar har dock skapats för att krig inte ska bli värre än de behöver vara.

 

Internationell humanitär rätt (IHL), ofta kallad krigets lagar eller Genève‑rätten, är de regler som försöker begränsa effekterna av väpnade konflikter. Syftet är att skydda människor som inte deltar i striderna och att begränsa de metoder och medel som får användas i krigföring. Lagarna är inte samma sak som moral eller politik — de är juridiskt bindande regler som många stater har åtagit sig genom konventioner och sedvanerätt.

Grundläggande principer

  • Distinktion: Parter i en konflikt måste skilja mellan civila och kombattanter samt mellan civila objekt och militära mål. Endast militära mål får attackeras.
  • Proportionalitet: En militär attack får inte orsaka civila skador eller förluster som är uppenbart överdrivna i förhållande till det konkreta och direkt förväntade militära värdet.
  • Nödvändighet: Åtgärder i strid måste ha ett legitimt militärt syfte; onödigt lidande eller förstörelse är förbjudet.
  • Humanitet: All behandling av personer som inte längre deltar i strider (sårade, sjuka, krigsfångar) måste vara human och utan diskriminering.
  • Försiktighetsåtgärder: Stridande ska vidta alla möjliga åtgärder för att undvika eller minimera skada på civila och civila objekt.

Vem skyddas?

IHL skyddar särskilt:

  • Civila som inte deltar i striderna;
  • Sårade och sjuka, både soldater och civila;
  • Krigsfångar (prisoners of war) som har rätt till värdigt bemötande;
  • Humanitära arbetare och medicinsk personal;
  • Kulturella objekt och civila infrastrukturer i den mån de inte används för militära ändamål.

Vad är förbjudet?

Exempel på tydliga förbud i IHL:

  • Direkt attacker mot civila och civila objekt;
  • Tortyr, grym eller förnedrande behandling;
  • Användning av vissa vapen som orsakar onödigt lidande (t.ex. kemiska vapen i de flesta sammanhang);
  • Att svälta civila som metod för krigsföring eller hindra humanitär hjälp;
  • Perfidi — att lura motståndaren med falska tecken för att anfalla skyddade personer (t.ex. låtsas att man bär en vit flagg eller använder medicinsk utrustning för att anfalla).

Tillämpning — när gäller reglerna?

IHL gäller i både internationella väpnade konflikter (mellan stater) och i många avseenden i icke‑internationella konflikter (inre väpnade konflikter mellan statliga styrkor och icke‑statliga grupper). Genèvekonventionerna från 1949 och deras tilläggsprotokoll (främst 1977) är centrala instrument. Utöver konventioner finns mycket sedvanerätt som binder stater även om de inte ratificerat vissa avtal.

Ansvar och genomförande

Brott mot IHL kan utgöra krigsförbrytelser. Ansvar kan utkrävas både nationellt och internationellt. Viktiga mekanismer är:

  • Nationella domstolar som lagför individer för brott;
  • Internationella domstolar och tribunal, t.ex. Internationella brottmålsdomstolen (ICC);
  • Internationella Röda Korset (ICRC) som övervakar tillämpningen och ger humanitärt stöd;
  • Politiska och ekonomiska påtryckningar, sanktioner och folkrättsliga åtaganden.

Praktiska råd för civila

  • Följ officiella evakueringsråd och undvik militära mål och stridszoner.
  • Om möjligt dokumentera och rapportera övergrepp till humanitära organisationer eller rättsvårdande myndigheter.
  • Lär känna skyltar och emblem (t.ex. Rödakorssymbolen) och respektera dem.

Begränsningar och verklighet

IHL kan inte hindra att krig uppstår, och reglerna följs inte alltid. Men de utgör ett viktigt ramverk för att minska lidande, skapa normer för ansvar och ge grunden för rättsliga påföljder mot de som begår övergrepp. För att lagarna ska fungera krävs politisk vilja, utbildning av militära styrkor och aktivt deltagande från det internationella samfundet.

Genom att känna till och stödja internationell humanitär rätt bidrar både stater, militära aktörer och civila organisationer till att skydda liv och värdighet i de svåraste situationerna.

Den första Genèvekonventionen handlar om sjuka och skadade medlemmar av väpnade styrkor. Den undertecknades 1864.  Zoom
Den första Genèvekonventionen handlar om sjuka och skadade medlemmar av väpnade styrkor. Den undertecknades 1864.  

Vid den första Haagkonferensen 1899 fastställdes några av de nu allmänt accepterade krigsreglerna.  Zoom
Vid den första Haagkonferensen 1899 fastställdes några av de nu allmänt accepterade krigsreglerna.  

Varifrån lagarna kommer

Dessa lagar kommer från olika fördrag. Några av dessa fördrag är följande:

  • Parisdeklarationen om sjörätt från 1856. Den avskaffade kaperiverksamhet.
  • Den första Genèvekonventionen om förbättring av de sårade och sjuka i de väpnade styrkorna i fält från 1864
  • Petersburgsdeklarationen från 1868. Den förbjuder ammunition som väger mindre än 400 gram. Den förbjuder också ammunition som innehåller Fulminater eller brännbara ämnen. Genom denna konvention är det inte längre tillåtet att använda ammunition som faller sönder i fragment, som brinner eller exploderar för handeldvapen. Sådan ammunition kan dock fortfarande användas i automatkanoner eller artilleri.
  • Haagkonventionerna från 1898 och 1907
  • Olika andra Genèvekonventioner
  • Förenta nationernas stadga
  • Konventionen om förbud mot eller begränsningar av användningen av vissa konventionella vapen som kan anses vara överdrivet skadliga eller ha urskillningslösa effekter. Detta förbjuder vissa typer av vapen (t.ex. vissa landminor, vapen med fragmenterande ammunition, brandfarliga anordningar och bländande laservapen).
 


Sök
AlegsaOnline.com - 2020 / 2025 - License CC3