Bevisbördan (Onus probandi) – vem bär beviskravet i brottmål och civilrätt
Bevisbördan (Onus probandi): Vem bär beviskravet i brottmål och civilrätt — lär dig skillnaderna, åklagarens bevisplikt och kärandens ansvar.
Bevisbördan (latin: onus probandi) är det krav på bevisning som en part måste uppnå för att ett påstående ska bifallas i en domstol. Det klassiska latinska talesättet är semper necessitas probandi incumbit ei qui agit, vilket kan översättas: "Beviskravet ligger hos den som påstår något" eller fritt: "Den som agerar måste bevisa det han påstår". Bevisbördan ska inte förväxlas med beviskravets styrka eller grad – det vill säga hur stark bevisningen måste vara för att nå framgång.
Skillnad mellan bevisbörda och beviskrav
- Bevisbörda (onus probandi) anger vilken part som måste lägga fram bevis för ett visst påstående.
- Beviskrav (bevisnivå) anger hur övertygande bevisningen måste vara för att domstolen ska gå på partens linje (t.ex. "bortom rimligt tvivel" eller "övervägande delen av bevisen").
I brottmål
I ett brottmål ligger normalt bevisbördan på åklagaren. Den tilltalade behöver inte bevisa sin oskuld — istället gäller en princip om presumtion om oskuld. Åklagaren måste föra bevis för att den åtalade har begått det brott som anges, och den bevisningen måste nå den höga standarden att vara bortom rimligt tvivel. Om domstolen efter bevisvärdering finner att rimligt tvivel kvarstår, ska den åtalade frias.
I civilrättsliga tvister
I en civilrättslig rättegång ligger bevisbördan i regel på den som väcker talan i domstolen, den så kallade käranden. Standardkravet är lägre än i brottmål; vanligtvis räcker det att visa att påståendet är sannolikt eller att det “råder övervägande delen av bevisen” (även kallat tyngd av bevisningen eller balans av sannolikhet). Om käranden inte uppfyller sin bevisbörda får yrkandet normalt ogilla.
Olika typer av bevisbörda
- Rättslig bevisbörda – vem lagen placerar ansvar att bevisa ett visst faktum på.
- Faktisk/evidentiell bevisbörda – den part som i praktiken måste lägga fram bevisning i rätten för att uppfylla den rättsliga bevisbördan.
- Bevisbördans förskjutning – i vissa situationer kan bevisbördan skifta, exempelvis genom lagbestämmelser eller då en part framlagt så mycket bevisning att den andra parten måste slå avvikelser (t.ex. i diskrimineringsmål eller vissa produktansvarsmål där presumtioner förekommer).
Bevismedel och bevisvärdering
Bevis kan bestå av vittnesmål, skriftliga handlingar, teknisk eller rättsmedicinsk expertis, fotografier, elektroniska spår med mera. Domstolen gör en helhetsbedömning där trovärdighet, koherens och bevisens samstämmighet vägs samman. Olika bevis har inte automatiskt samma vikt — domstolen bedömer varje bevismedels styrka i det enskilda fallet.
Konsekvenser när bevisbördan inte uppfylls
- I brottmål leder bristande bevisning vanligen till friande dom.
- I civilmål leder otillräcklig bevisning till att kärandens talan ogillas, medan motparten i regel inte behöver bevisa sin version om käranden misslyckas.
- Om lag föreskriver presumtioner eller särskilda bevisregler kan utfallet påverkas även om en part bara delvis uppfyllt sin evidentiella bevisbörda.
Sammanfattningsvis är bevisbördan ett grundläggande processrättsligt begrepp som bestämmer vem som måste övertyga domstolen om ett visst påstående, medan beviskravet anger hur stark denna övertygelse måste vara. Exakt hur dessa regler tillämpas kan variera beroende på rättsområde, lagstiftning och omständigheterna i det enskilda fallet.
Positivt försvar
Om en svarande i ett civilrättsligt eller straffrättsligt mål vill ge en alternativ uppsättning fakta till de fakta som åklagaren eller käranden har lagt fram, kallas detta för ett "positivt försvar". Detta flyttar bevisbördan till svaranden för att bevisa hans eller hennes version av fakta. Svaranden skulle försöka ursäkta eller rättfärdiga sina handlingar som föranledde stämningen. Vanliga bekräftande försvarsargument är bland annat inlåsning, självförsvar, orena händer, sinnessjukdom och preskription.
Övervikt av bevisen
Övervikt av bevisen, även känd som "balans av sannolikheter", är den standard som krävs i de flesta civilrättsliga mål. Den används också i familjerätten för beslut som enbart rör pengar, t.ex. underhållsbidrag till barn enligt lagen om normer för underhållsbidrag till barn.
Standarden är uppfylld om det är mer sannolikt att påståendet är sant än att det inte är sant. Standarden är uppfylld om det är mer än femtio procent chans att påståendet är sant. Lord Denning, i Miller v. Minister of Pensions, beskrev det helt enkelt som "mer sannolikt än inte". Fram till 1970 var detta också den standard som användes i ungdomsdomstolar i USA. Detta är en mycket lägre börda än "bortom rimligt tvivel", den tröskel som en åklagare måste uppfylla i brottmålsrättegångar.
Utan rimligt tvivel
Detta är den högsta standard som används som bevisbörda i commonlaw-länder. Den tillämpas vanligtvis endast i brottmål. Om det finns ett verkligt tvivel, baserat på förnuft och sunt förnuft efter en noggrann och opartisk granskning av alla bevis (eller brist på bevis) i ett fall, har bevisnivån inte uppfyllts. Om juryn, eller domaren i en bänkrad rättegång, inte har några tvivel om den tilltalades skuld, eller om deras enda tvivel är orimliga tvivel, har åklagaren bevisat att den tilltalade är skyldig.
Frågor och svar
F: Vad är bevisbörda?
A: Bevisbördan är den nivå av bevis som en part som vill bevisa ett faktum måste uppnå innan det accepteras i en domstol.
F: Vad är bevisbördan i ett brottmål?
S: I ett brottmål ligger bevisbördan på åklagarsidan.
F: Måste den tilltalade bevisa sin oskuld i ett brottmål?
S: Nej, en tilltalad är inte skyldig att bevisa sin oskuld i ett brottmål.
F: Vilket beviskrav måste åklagaren uppfylla i ett brottmål?
S: Åklagaren måste bevisa sin version av de faktiska omständigheterna "bortom rimligt tvivel" i ett brottmål.
F: Vilken är bevisbördan i en civilrättslig rättegång?
S: I en civilrättslig rättegång ligger bevisbördan på den som för ärendet till domstol, den så kallade käranden.
F: Vilken standard måste käranden uppfylla i en civilrättslig rättegång?
S: Den standard som måste uppfyllas i en civilrättslig rättegång är att "övervägande del av bevisningen" (bevisvärdet) är tillräckligt för att bevisa deras sak.
F: Ändras bevisbördan beroende på vilken typ av mål det gäller?
S: Ja, bevisbördan är annorlunda i ett brottmål än i ett tvistemål. I ett brottmål ligger den på åklagaren medan den i ett tvistemål ligger på käranden.
Sök