Bevisbördan
Bevisbördan (latin: onus probandi) är en bevisnivå som en part som försöker bevisa ett faktum måste uppnå innan det accepteras i en domstol. Det latinska talesättet är "semper necessitas probandi incumbit ei qui agit". Det betyder: Det betyder: "Beviskravet ligger alltid hos den som anklagar".
I ett brottmål ligger bevisbördan på åklagaren. Den tilltalade behöver inte bevisa sin oskuld. Den standard som åklagaren måste uppnå är att bevisa sin version av fakta bortom rimligt tvivel. I en civilrättslig rättegång ligger bevisbördan på den som väcker talan i domstolen, den så kallade käranden. I en civilrättslig rättegång ligger bevisbördan på käranden. Den standard som måste uppfyllas är att "övervägande delen av bevisen" (tyngd av bevisen) är tillräckligt för att bevisa deras sak.
Positivt försvar
Om en svarande i ett civilrättsligt eller straffrättsligt mål vill ge en alternativ uppsättning fakta till de fakta som åklagaren eller käranden har lagt fram, kallas detta för ett "positivt försvar". Detta flyttar bevisbördan till svaranden för att bevisa hans eller hennes version av fakta. Svaranden skulle försöka ursäkta eller rättfärdiga sina handlingar som föranledde stämningen. Vanliga bekräftande försvarsargument är bland annat inlåsning, självförsvar, orena händer, sinnessjukdom och preskription.
Övervikt av bevisen
Övervikt av bevisen, även känd som "balans av sannolikheter", är den standard som krävs i de flesta civilrättsliga mål. Den används också i familjerätten för beslut som enbart rör pengar, t.ex. underhållsbidrag till barn enligt lagen om normer för underhållsbidrag till barn.
Standarden är uppfylld om det är mer sannolikt att påståendet är sant än att det inte är sant. Standarden är uppfylld om det är mer än femtio procent chans att påståendet är sant. Lord Denning, i Miller v. Minister of Pensions, beskrev det helt enkelt som "mer sannolikt än inte". Fram till 1970 var detta också den standard som användes i ungdomsdomstolar i USA. Detta är en mycket lägre börda än "bortom rimligt tvivel", den tröskel som en åklagare måste uppfylla i brottmålsrättegångar.
Utan rimligt tvivel
Detta är den högsta standard som används som bevisbörda i commonlaw-länder. Den tillämpas vanligtvis endast i brottmål. Om det finns ett verkligt tvivel, baserat på förnuft och sunt förnuft efter en noggrann och opartisk granskning av alla bevis (eller brist på bevis) i ett fall, har bevisnivån inte uppfyllts. Om juryn, eller domaren i en bänkrad rättegång, inte har några tvivel om den tilltalades skuld, eller om deras enda tvivel är orimliga tvivel, har åklagaren bevisat att den tilltalade är skyldig.
Frågor och svar
F: Vad är bevisbörda?
A: Bevisbördan är den nivå av bevis som en part som vill bevisa ett faktum måste uppnå innan det accepteras i en domstol.
F: Vad är bevisbördan i ett brottmål?
S: I ett brottmål ligger bevisbördan på åklagarsidan.
F: Måste den tilltalade bevisa sin oskuld i ett brottmål?
S: Nej, en tilltalad är inte skyldig att bevisa sin oskuld i ett brottmål.
F: Vilket beviskrav måste åklagaren uppfylla i ett brottmål?
S: Åklagaren måste bevisa sin version av de faktiska omständigheterna "bortom rimligt tvivel" i ett brottmål.
F: Vilken är bevisbördan i en civilrättslig rättegång?
S: I en civilrättslig rättegång ligger bevisbördan på den som för ärendet till domstol, den så kallade käranden.
F: Vilken standard måste käranden uppfylla i en civilrättslig rättegång?
S: Den standard som måste uppfyllas i en civilrättslig rättegång är att "övervägande del av bevisningen" (bevisvärdet) är tillräckligt för att bevisa deras sak.
F: Ändras bevisbördan beroende på vilken typ av mål det gäller?
S: Ja, bevisbördan är annorlunda i ett brottmål än i ett tvistemål. I ett brottmål ligger den på åklagaren medan den i ett tvistemål ligger på käranden.
