Vapenvilaavtalet mellan de allierade som bekämpade Tyskland under första världskriget och Tyskland undertecknades i en järnvägsvagn i Compiègne-skogen den 11 november 1918 och markerade slutet på första världskriget på västfronten. Marskalk Ferdinand Foch, den allierade överbefälhavaren, och Matthias Erzberger, Tysklands representant, var de viktigaste personerna vid undertecknandet. Förutom Foch och Erzberger deltog också militära och civila delegater från flera allierade länder vid förhandlingarna och i mottagandet av den tyska delegationen.

Bakgrund till vapenstilleståndet

Under de sista veckorna av 1918 hade de allierade genom sina offensiver på västfronten brutit igenom de tyska linjerna. Samtidigt drabbades Tyskland av inre kriser: livsmedelsbrist, strejker och uppror i hamnar och städer. Den tillförordnade tyska befälhavaren Paul von Hindenburg begärde den 7 november att få förhandla med Foch via telegram. Hotet om revolution i städer som Berlin och München gjorde att de tyska ledarna snabbt sökte ett slut på striderna.

Tidpunkt och omedelbara följder

Vapenstilleståndet avtalades formellt klockan 05:00 den 11 november och skulle enligt avtalet träda i kraft klockan 11:00 parisisk tid. Trots överenskommelsen fortsatte strider och artilleribeskjutning in i morgontimmarna, och många soldater miste livet under de sista timmarna före elva — vilket har blivit en påminnelse om krigets grymhet och hur långt striderna pågick innan ett slut formellt trädde i kraft.

Villkoren i korthet

De faktiska villkoren, som i stor utsträckning formulerades av Foch, var stränga och militärt utformade för att säkerställa att Tyskland inte kunde återuppta offensiva operationer. Bland punkterna fanns:

  • Slut på fientligheterna, tillbakadragande av de tyska styrkorna bakom Rhen.
  • De allierades ockupation av Rhenlandet och brohuvuden längre österut samt överlämnande av flygplan, krigsfartyg och militär materiel.
  • Frigivning av allierade krigsfångar och internerade civila.
  • Eventuella skadestånd skulle förhandlas senare; ingen omedelbar frigivning av tyska fångar och ingen lättnad av flottblockaden mot Tyskland.

Dessa punkter innebar snabba militära åtgärder, stora materiella överlämnanden och politisk kontroll av strategiska områden. Avtalet var avsett som en provisorisk vapenvila — inte ett slutligt fredsavtal — och det kvarstod många frågor som senare togs upp i fredsförhandlingarna.

Vägen till fred och senare följder

Vapenstilleståndet avslutade striderna på västfronten men fungerade endast som en temporär lösning tills en formell fred skulle upprättas. Det förlängdes tre gånger fram till undertecknandet av Versaillesfördraget, som undertecknades den 28 juni 1919 och trädde i kraft den 10 januari 1920. Versaillesfördraget innehöll detaljerade villkor om ansvar, gränser, nedrustning och skadestånd.

Villkoren efter kriget bidrog till politisk och ekonomisk oro i det besegrade Tyskland. Kejsarens abdikation i november 1918 följdes av revolutionära och kontrarevolutionära rörelser, en svag Weimarrepublik och svåra ekonomiska problem under 1920-talet. Missnöje, nationalism och myter om ett ”dolkstötslegende” utnyttjades senare politiskt och var en av flera faktorer som ledde till Adolf Hitlers framväxt och Nazitysklands maktövertagande på 1930-talet.

Symbolik och minne

Att avtalet trädde i kraft den elfte timmen på den elfte dagen i den elfte månaden gav 11 november stark symbolisk betydelse. Dagen har sedan dess blivit en internationell minnesdag för dem som stupade i första världskriget och senare konflikter; i många länder hålls ceremonier och tyst minut.

Järnvägsvagnen i vilken vapenstilleståndet undertecknades blev en symbol för seger och förödmjukelse. Den ställdes ut i Frankrike, men under andra världskriget transporterade och använde Adolf Hitler samma plats och vagn för att tvinga fram en fransk kapitulation 1940; vagnen togs därefter till Tyskland som ett propagandapris och förstördes senare i krigets slutskede.

Vapenstilleståndet i Compiègne var därmed både slutpunkten på en av de blodigaste konflikterna i europeisk historia och starten på en period av svåra fredsförhandlingar och politiska förändringar i Europa. Dess militära, politiska och symboliska konsekvenser formade stora delar av 1900-talets följdhistorier.