Språkvetenskap (lingvistik): översikt, områden och tillämpningar

Lingvistik i ett bredare sammanhang omfattar evolutionär lingvistik, som behandlar språkets ursprung, historisk lingvistik, som undersöker språkförändringar, sociolingvistik, som undersöker förhållandet mellan språklig variation och sociala strukturer, psykolingvistik, som undersöker språkets representation och funktion i hjärnan, neurolingvistik, som undersöker språkbehandling i hjärnan, språkinlärning, som handlar om hur barn och vuxna tillägnar sig språk, och diskursanalys, som handlar om texters och samtalsstrukturer.

Även om språkvetenskapen är den vetenskapliga studien av språket finns det ett antal andra intellektuella discipliner som är relevanta för språket och som har beröringspunkter med det. Semiotik är till exempel en allmän studie av tecken och symboler både inom och utanför språket. Litteraturteoretiker studerar språkets användning i litteraturen. Lingvistiken drar dessutom nytta av och informerar arbete från så skilda områden som akustik, antropologi, biologi, datavetenskap, mänsklig anatomi, informatik, neurovetenskap, filosofi, psykologi, sociologi och logopedi. Diskursanalys är studiet av hela samtal eller texter.

Många lingvister jämför språk för att hitta liknande egenskaper. Det gör det möjligt att hitta saker som är gemensamma för alla världens språk och att lära sig vilka språk som är besläktade i en språkfamilj. Lingvister som studerar hur språk är uppbyggda och hur de fungerar sägs studera teoretisk lingvistik.

En annan del av lingvistiken handlar om att förstå hur språk används i samhället eller i världen. Sociolingvistik studerar hur språket används i samhället, och historisk lingvistik studerar hur språk förändras över tid och hur språken var förr i tiden. En del av den historiska språkvetenskapen är etymologi, studiet av ords historia.

Den del av lingvistiken som syftar till att ta reda på hur språk fungerar i sinnet kallas psykolingvistik.

Tidiga lingvister

Språkstudier började i Indien med Pāṇini, en grammatiker från 500-talet f.Kr. som skrev om de 3 959 reglerna i sanskritgramamr, som beskrev de olika typerna av vokaler och konsonanter i sanskrit samt verb- och substantivklasser. I Mellanöstern skrev Sibawayh (سیبویه) 760 e.Kr. en bok om arabiska, Al-kitab fi al-nahw (الكتاب في النحو, boken om grammatik) och var den första kända författaren som talade om skillnaden mellan ljud och fonem.

Lingvistiken började i väst lika tidigt som i öst, men den västerländska språkvetenskapen var på den tiden mer filosofi än språkstudier. Platon var den första västerländska filosofen som skrev om semantik i sin Kratylos där han hävdar att ord representerar begrepp som är eviga och existerar i idéernas värld. Ordet etymologi används först för att tala om historien bakom ett ords betydelse.