Grundordföljd
Ordföljden är en del av syntaxen, som är en del av grammatiken. Ordföljden kan vara olika i olika språk. Till exempel skulle engelskans "I play tennis only sometimes" vara tyskans Ich spiele nur manchmal Tennis, bokstavligen "Jag spelar bara ibland tennis". På norska skulle samma mening vara Jeg spiller bare tennis noen ganger ("Jag spelar tennis bara ibland").
På portugisiska skulle meningen kunna vara Eu só jogo tênis algumas vezes ("Jag spelar bara tennis ibland"), men ordföljden kan ändras till Eu jogo tênis só algumas vezes ("Jag spelar tennis bara ibland"). Eu jogo só tênis algumas vezes är dock inte tillåtet ("Jag spelar bara tennis ibland") eftersom betydelsen skulle ändras.
Subjekt-verb-objekt
På engelska skrivs en enkel mening med ett verb (en handling), ett subjekt (vem eller vad som utför handlingen) och ett objekt (vem eller vad handlingen utförs på) i ordföljden subjekt-verb-objekt (SVO). I meningen "Robert öppnar dörren" är till exempel "Robert" subjektet, "öppnar" är verbet och "dörren" är objektet. SVO är den näst vanligaste ordföljden bland alla språk och används i 42 % av dem. Exempel är mandarin-kinesiska, bahasa melayu, bahasa indonesiska, spanska, franska, italienska, thailändska och vietnamesiska. Även om vissa av ovanstående språk kan använda andra ordföljder, som SOV och VSO, använder de SVO för de enklaste meningarna.
På andra språk kan meningar ha andra ordföljder. Tänk på att Robert öppnar dörren. På engelska skulle en ändring av ordföljden till "The door opens Robert" ändra meningen. På latin betyder dock Robertus ianuam aperit och ianuam Robertus aperit samma sak. Ianuam står i ackusativ kasus och är därför det direkta objektet och Robertus subjektet. Om man däremot byter kasus på orden till Robertem ianua aperit skulle meningen förändras: ianua står nu i nominativ kasus och är därmed subjekt och Robertum objekt.
Subjekt-objekt-verb
Ordföljden subjekt-objekt-verb (SOV) är den ordföljd som används av flest olika språk, 45 procent av dem. Den är särskilt vanlig i den teoretiska språkfamiljen som kallas den altaiska språkfamiljen, som omfattar många språk som japanska, koreanska, mongoliska och de turkiska språken.
På japanska används till exempel SOV i en enkel mening. Med andra ord blir meningen "Robert öppnar dörren" till "Robert öppnar dörren". Sådana språk använder ofta postpositioner, som fungerar som prepositioner men som förekommer efter innehållsord i stället för före dem, för att visa vilken roll ett ord har i meningen. Exempelsatsen "Robert öppnar dörren" skulle på japanska ロバートはドアを開ける Robāto-wa doa-o akeru där は wa som i ロバートは Robāto-wa visar att ロバート Robāto (Robert) är föremålet för meningen, och を o som i ドアを doa-o visar att ドア doa är det direkta objektet i meningen. Omkring 45 procent av alla språk är SOV-språk.
Verb-subjekt-objekt
Ordföljden verb-subjekt-objekt (VSO) är den tredje vanligaste ordföljden i världens språk. Det finns betydligt färre VSO-språk än SVO- och SOV-språk, och endast 9 % av dem är VSO-språk. Språkgrupper där VSO är vanligt förekommande är bland annat afroasiatiska språk, som arabiska, hebreiska och arameiska, och keltiska språk, som iriska, walesiska och korniskt. På VSO-språken skulle "Robert öppnar dörren" vara "Öppnar Robert dörren". Spanska meningar är vanligtvis SVO, men VSO är också vanligt förekommande. På spanska kan exemplet ovan vara som Roberto abre la puerta (Robert öppnar dörren) eller Abre Roberto la puerta (Öppnar Robert dörren).
Andra typer
Förutom SVO, SOV och VSO är andra ordföljder ganska ovanliga. VOS-ordföljden utgör cirka 3 % av alla språk, och språk som börjar med objektet (OVS och OSV) är ytterst få, vardera cirka 1-0 % procent vardera.
